Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Sverige är en pro-
palestinsk aktör

"Den palestinske ledaren Mahmoud Abbas pågående besök i Sverige är sista spiken i kistan för Sveriges trovärdighet som en seriös aktör för fred mellan palestinier och israeler", skriver Ulf Öfverberg och Gulan Avci. Foto: Mohammed Bendari

Regeringen backar upp Fatah och Hamas men inte demokratin Israel. Abbas Sverigebesök ökar pressen på en redan utsatt grupp svenska medborgare, judarna, skriver Ulf Öfverberg och Gulan Avci.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Den palestinske ledaren Mahmoud Abbas pågående besök i Sverige är sista spiken i kistan för Sveriges trovärdighet som en seriös aktör för fred mellan palestinier och israeler. Steg för steg har regeringen tagit beslut som gör Sverige till en pro-palestinsk aktör. Först erkännandet av Palestina. Sedan mångmiljon belopp till det korrupta palestinska styret och till diktaturens Hamas och nu den palestinske ledarens ”statsbesök”.

Den svenska regeringens erkännande av Palestina är framför allt ett misslyckande utifrån dess egna uttalade intentioner.

De av regeringen angivna skälen för erkännandet är tre:

"ge vårt stöd till de moderata krafterna bland palestinierna…” "underlätta en uppgörelse genom att göra parterna i dessa förhandlingar mindre ojämlika. Målet är att Israel och Palestina ska kunna leva inom ömsesidigt erkända gränser, med 1967 års gränser som utgångspunkt…” samt ”…bidra till mer hopp och framtidstro bland de unga palestinier och israeler som annars riskerar radikaliseras i tron att det saknas alternativ till våld och status quo.

Inget av detta har så här långt infriats. Tvärtom har utvecklingen blivit den motsatta.

Israel reagerade kraftigt på erkännandet. Ambassadören hemkallades, en ovanligt kraftig markering. Därefter lät Israel förstå att utrikesminister Wallström inte var välkommen till Israel, gärna som turist men inte som utrikesminister.

Sveriges erkännande har fjärmat Israel från fredsprocessen och relationerna mellan länderna har nått bottenkänning. Den palestinska sidan har utan att behöva göra några som helst eftergifter avseende korruptionen, mot spridandet av antisemitism eller för demokratiska reformer blivit erkänd som stat.

Erkännandet kom dessutom mitt i ett känsligt läge under hösten när framför allt amerikanerna försökte hitta ett sätt att räta upp och få i gång reella förhandlingar mellan parterna. Sverige har tidigare sagt att lösningen ligger i förhandlingar mellan parterna men tog nu ett beslut som signalerar det motsatta. Det här är ett sätt för palestinierna att nå fram till resultat utan förhandlingar.

De i Hamas, och även inom Fatah, som överhuvudtaget inte är intresserade av förhandlingar stärks av erkännandet.
 De som vill förhandla får det svårare. De måste försvara sig både mot kritik att det inte går, och att en annan linje fungerar mycket bättre. Erkännandet blir ett bevis för att icke-förhandlingslinjen fungerar.

Vilken är då förklaringen till detta utrikespolitiska haveri?

En hypotes är att regeringen med pro-palestinska aktivister från Miljöpartiet och en naiv utrikesminister inte begrep vilka konsekvenser erkännandet av en palestinsk stat skulle få, eller att man helt enkelt struntade i det.
 Inrikespolitiska skäl fick styra utrikespolitiken.

En annan gissning är att regeringen – eller delar av den – vill återupprätta en tidigare aktivistisk socialdemokratisk utrikespolitik, en plakat- och symbolpolitik. Eftersom delar av vänstern numera reflexmässigt använder Palestinakonflikten som en symbol för världens orättvisa och behandlar Israel som världens jude är det ganska naturligt att de valde Palestina-frågan som symbol.

En tredje gissning är att socialdemokratin, inte endast som tidigare begränsar sin flört med muslimska grupper i Sverige till aktiviteter inom den i detta sammanhang ökända tidigare Broderskapsrörelsen – Socialdemokrater för tro och solidaritet – utan nu även mer aktivt strävar efter att göra kraftigare inbrytningar i dessa väljarsegment. Då inställer sig åter Palestinafrågan som en viktig symbol.

Det allvarligaste med erkännandet och Mahmoud Abbas besök är emellertid att det bidrar till att öka pressen på en redan utsatt grupp av svenska medborgare i vårt eget land, judarna.

Genom erkännandet bidrar regeringen ytterligare till att stigmatisera Israel och negativt särbehandla landet. I Sverige aktiveras ofta antisemitism av synen på Israel i konflikten i Mellanöstern. Erkännandet spelar i detta sammanhang rollen av att ytterligare skuldbelägga Israel för konflikten. Det riskerar att legitimera dem som hatar Israel och negativt särbehandlar Israel som världens jude.

Både palestinier och israeler är nog i dag eniga om att Sverige är ett pro-palestinskt land. Det bekräftas nu slutgiltigt med den palestinske ledarens besök. Nu är Sverige med sin regering en uppbackare av Fatah och Hamas men inte av demokratin Israel.

Är du nöjd nu, Wallström?

 

Ulf Öfverberg

Ordförande Samfundet Sverige-Israel Stockholm

 

Gulan Avci (FP)

Medlem i Samfundet Sverige-Israel

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!