"Hjärta för oss är också att vara flexibla och lyhörda för kundernas personliga önskemål. I stället för att bara göra våra arbetsuppgifter frågar vi exempelvis om kunden vill att vi gör det på något särskilt sätt."
Visst låter det fint? Det är en del av Aleris motto som man kan läsa på deras hemsida. Nu undrar man förstås om det var så att den äldre mannen på Vårbacka Plaza i Huddinge verkligen önskade bli inlåst i skrubben?
Valfrihet kan betyda många olika saker. Det kan betyda att man som äldre kan välja mellan att gå på en promenad eller få hjälp med att besöka hårfrisören. Den andra sortens valfrihet är att man får välja mellan ett antal vinstdrivande företag som alla ger i princip samma vård. Eller brist på vård.
Vi tror inte att det senare är en valfrihet som efterfrågas. Det människor vill ha är verklig valfrihet, frihet att bestämma över hur de vill leva sitt liv. Men den valfriheten kräver mer personal och står i motsättning till att företag också ska dela ut vinst till sina aktieägare.
Den äldre man som låstes in är den senaste i en rad vårdskandaler. Det är svårt att bortse från att det är just vinstintresset som är orsaken. Tidigare exempel på inlåsning vid äldreboenden har hängt samman med brist på personal. För att tjäna mer pengar minskar företagen kostnaderna genom att dra ner på personalen. Vårbacka Plaza drivs av Aleris. Ägare till Aleris är Investor, det vill säga familjen Wallenberg. Skandalen visar att problemen med vinstuttag inte orsakas av utländska riskkapitalbolag. Svenska kapitalisters jakt på vinster orsakar lika mycket lidande. I praktiken har Aleris, och indirekt Investor, nu visat vad som händer när vinstintresset går före mänskliga hänsyn. För ägarnas mål är inte att ge god vård, Investors mål är följande:
"Vårt mål är att öka substansvärdet, bedriva verksamheten effektivt och ge en stadigt stigande utdelning. Över tid bör detta generera en attraktiv totalavkastning till våra aktieägare."
Aleris och Wallenberg handlar ändå i enlighet med kapitalismens normer och moral. Man satsar kapital för att man vill att investeringen ska ge avkastning. De kommer inte att lämna välfärdssektorn så länge det är möjligt att göra goda vinster.
Det är svårare att tolerera den cynism och det hyckleri som de politiskt ansvariga uppvisar. Det gäller särskilt de kristdemokratiska politiker som har utformat reglerna för dagens äldreomsorg: Socialminister Göran Hägglund och barn- och äldreminister Maria Larsson. Göran Hägglund försitter inte ett enda tillfälle att sprida sitt evangelium om hur vinsterna har frälst den svenska välfärden och hur han "är omåttligt stolt över detta!"
Maria Larsson försvarar också vinsterna med näbbar och klor. Hon är den politiker som hårdast driver kravet på en tvångslagstiftning för att privata vinstdrivande företag ska kunna ta över vården och omsorgen i alla kommuner.
Hon deltar också glatt i marknadsföringen av de privata företagen. Så sent som i april invigde hon ett annat av Aleris äldreboenden, Baldersro Plaza i Haninge, tillsammans med Peter Wallenberg Jr. Är omsorgen om sina näringslivskontakter som gör att hon nu tiger som en mussla om den senaste skandalen? Eller är det ren självbevarelsedrift för att det inte ska vara för uppenbart att KD sitter i knäet på kapitalister.
Vi har haft en skandal för mycket för att tro på Kristdemokraternas prat om ett värdigt liv i äldreomsorgen. Göran Hägglunds och Maria Larssons uttalanden visar att de tycker att vinstintresset ska gå före människors rätt till ett tryggt åldrande och där är de helt eniga med de övriga borgerliga partierna.
Vänsterpartiet föreslår att endast aktiebolag med särskild vinstutdelningbegränsning (svb-bolag) ska få verka inom äldreomsorgen. Vi är det enda parti som har en konkret lösning på problemet att skattepengar går till vinster och inte till välfärd. Därför är det bara med en regering med Vänsterpartiet, utan borgerliga partier, som välfärden blir fri från vinstuttag.
Jonas Sjöstedt
Partiordförande Vänsterpartiet
