Svenskt medlemskap i Nato bör undvikas

I morgon, den 28 januari, lägger den oberoende Natoutredningen fram sitt betänkande med ett klart avståndstagande till ett svenskt medlemskap i militäralliansen.

Bakgrunden till utredningen är följande.

Under intryck av konflikten i Ukraina och Rysslands annektering av Krim har resursstarka krafter, inklusive de borgerliga allianspartierna, krävt att vårt land borde ansluta sig till Nato.

Regeringen har tydligt sagt nej till medlemskap, men samtidigt har Sverige genom en rad beslut och samarbeten inom försvarssektorn under de senaste tjugo åren förts allt närmare denna militärallians: vi förtecknar i utredningen ett 20-tal sådana beslut. 

Närmandet till Nato, ”de små stegens politik”, har till stor del skett utan allmän debatt och under en tid då en folklig och politisk opinion varit negativ till ett svenskt Nato-medlemskap. Varje steg kan synas logiskt utifrån det närmast föregående, men vi finner det anmärkningsvärt att det inte sedan detta närmande påbörjades gjorts en säkerhetspolitisk analys av konsekvenserna.

Detta, tillsammans med en rätt ensidig mediabevakning av det svenska försvaret och vårt säkerhetsläge, har skapat stor osäkerhet och många frågetecken bland människor runtom i landet.

Därför tog vi i maj 2015 initiativ till en oberoende Natoutredning. Ett avgörande skäl var också det så kallade värdlandsavtalet med Nato som under våren 2016 ska underställas riksdagen. I korthet innebär avtalet att Sverige lätt kan stödja och ta emot stöd i form av Nato-trupp på svenskt territorium. Men det är ett avtal som ännu omgärdas av många oklarheter både till sitt innehåll och på det sätt på vilket det hanterats.

Utredningens syfte har både varit att försöka täcka upp det demokratiska underskott som ofta präglat försvarspolitiken och att göra den säkerhetspolitiska analys av de små stegens politik som vi anser ha saknats.

Sammanfattningsvis kom vi fram till följande slutsatser: 

■ Ett svenskt medlemskap i Nato bör undvikas främst av säkerhetspolitiska skäl då ett medlemskap, förutom en stark begränsning av vår handlingsfrihet, riskerar öka spänningarna i hela Östersjöområdet.

■ En annan anledning att avstå från ett medlemskap är att kärnvapen är en bärande del av Natos doktrin. Ett medlemskap i kärnvapenalliansen (Natos egen definition) skulle kraftigt minska vår möjlighet att verka för en aktiv anti-kärnvapenpolitik.

■ Och till den nära föreliggande frågan om värdlandsavtalet anser vi att det är en grov felbedömning att betrakta detta enbart som ”en teknisk fråga”. I avtalet stadgas det bland annat, i paragraf 1:20, att värdlandet ska kunna upplåta ”sites” (baser) till stöd för Natoledda militära aktiviteter under befäl av Natos ÖB.

■ Vi hävdar att säkerhetspolitik även i praktiken tillåts vara större än försvarspolitik. I stället för ett fortsatt närmande till Nato föreslår utredningen en bred satsning på olika fredsfrämjande avspänningsåtgärder såsom miljösamarbete, handel, turism och vänorter, men också att vi mer aktivt än i dag använder oss av organisationer som OSSE, EU och FN.  Vill vi ha fred, måste vi förbereda för fred.

Mot denna bakgrund bör ett beslut i riksdagen skjutas upp till dess att det gjorts en säkerhetspolitisk analys av konsekvenserna och man rätat ut de frågetecken som finns bland annat gällande Natobaser på svenskt territorium och kärnvapen. 

Kärnan i Sveriges säkerhetspolitik har i över fem decennier varit att Sverige aldrig skulle agera på ett sätt som kunde skapa förväntningar på den ena sidan, eller farhågor på den andra, beträffande avvikelser från den valda alliansfria handlingslinjen. Vi menar att det är hög tid för regering och riksdag att bekräfta denna framgångsrika linje, till exempel genom ett uttalande av följande innebörd:

”Sverige kommer aldrig att ge tillstånd för någon utomstående makt att använda landets territorium och resurser för fientliga eller hotfulla handlingar riktade mot andra länder, ej heller tillåta införandet av kärnvapen eller andra massförstörelsevapen”.

En sådan deklaration skulle stödjas av en överväldigande folkmajoritet och skapa klarhet i omvärlden.

Stina Oscarson 

Pierre Schori 

Initiativtagare till Natoutredningen

■ Utredningen har bestått av Hans Blix, Rolf Ekéus, Sven Hirdman, Stina Oscarson, Pierre Schori och Linda Åkerström. Huvudsekreterare har varit Lars Ingelstam.