"Jag kan inte förstå hur någon frivilligt utsätter sig för denna förnedring", skriver Natasja Tenjeva (till vänster) som lurades in i sexindustrin i Europa och hamnade i Stockholm där hennes kropp och kön såldes dagligen till svenska män. Till höger Vera Efron som skrivit boken "Såld" tillsammans med Natasja. Bilden är tagen i Natasjas hemstad S:t Petersburg.
"Jag kan inte förstå hur någon frivilligt utsätter sig för denna förnedring", skriver Natasja Tenjeva (till vänster) som lurades in i sexindustrin i Europa och hamnade i Stockholm där hennes kropp och kön såldes dagligen till svenska män. Till höger Vera Efron som skrivit boken "Såld" tillsammans med Natasja. Bilden är tagen i Natasjas hemstad S:t Petersburg.

Svenska sexköpslagen räddade mitt liv

Publicerad
Uppdaterad
    Män måste inse att deras sexköp orsakar fruktansvärda lidanden och död, och sluta intala sig att sexet sker med den "köptas" samtycke.
      Det skriver i dag NATASJA TENJEVA, 25, som levde som sexslav i Sverige och blir mycket upprörd över de svenskar som nu vill legalisera sexköp.
      Natasja var 17 år när hon lurades från Ryssland med löften om jobb inom EU, men i stället tvingades in i sexindustrin och ett liv av våldtäkt och misshandel.
        "Jag tycker att den svenska sexköpslagen är bra. Argumentet att sexköp ska legaliseras bara för att det finns ett fåtal som prostituerar sig frivilligt håller inte", skriver hon.
Expressen getinglogga
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.
Jag fick höra att det pågår en debatt om prostitution och sexköp i Sverige. Att många är för legaliserad prostitution och rätt till att köpa och sälja sex som vilken handelsvara som helst. Till de som förespråkar legalisering har jag ett par frågor:
    Tycker ni att det är okej att människor, oftast unga kvinnor och barn, tvingas in i slaveri för att mätta efterfrågan på sex?
      Skulle ni vilja att era egna barn blev utsatta för det? Låt mig berätta om vad jag själv råkade ut för. När jag var 17 år lurades jag från Ryssland med falska löften om jobb inom EU. Istället blev jag inlåst i en stuga på landsbygden i Litauen och utsattes dagligen för våldtäkt, misshandel och psykisk tortyr. "Inskolning" kallade mina plågoandar det för. Sedan förde de mig till Stockholm där min kropp och mitt kön såldes dagligen till svenska män. Och de var många. Till sist blev jag fritagen vid ett polisingripande, antagligen tack vare ett anonymt tips.

      Den som tror att män inte vill

      köpa sex av dem som blivit tvingade till prostitution är naiv. Många av mina "kunder" trodde att de gjorde mig en tjänst. Att de hjälpte en fattig ung ryska ekonomiskt. De kunde inte ha haft mer fel. Männen låtsades helt enkelt inte om att jag mådde dåligt, för att det var enklare så. För om de skulle ha konfronterat det lidande de orsakade genom sina handlingar skulle de också ha erkänt sin skuld. Jag kan inte förstå hur någon frivilligt utsätter sig för denna förnedring. Det kanske verkligen finns "lyckliga horor", som inte tar skada av att sälja sin kropp. Men de kan inte vara många. I alla fall inte tillräckligt många för att tillfredsställa alla de män som vill köpa sex. Därför kidnappas och luras tjejer som jag in i sexslaveri. I värsta fall mördas vi när vi har spelat ut vår roll, blivit för gamla, för slitna eller försökt säga ifrån (en gång för mycket). Det är inte något som människohandlarna bara hotar oss med. Nyligen upptäcktes en massgrav med 30 mördade flickor och unga kvinnor här i Ryssland. Den yngsta var bara 13 år. Det är inte heller alltid så enkelt att dra gränsen för vad som är frivilligt och inte. I början gjorde jag motstånd men då blev misshandeln bara värre. Till sist lärde jag mig att det inte tjänade något till. Då var jag "inskolad". Självklart gjorde jag inget motstånd när torskarna i Stockholm kom till oss. Det kanske är svårt för en utomstående att förstå, men till sist är viljan så nedbruten att det inte finns någon ork att göra motstånd.

      Alla utländska flickor som tvingas

      till att sälja sex i Sverige blir dock inte kidnappade. Det finns grader av helvetet. Polisen berättade för mig att många flickor först bara tänkt tjäna lite pengar under en kort period. Men människohandlarna ser till att de fastnar. I stället för ett par kunder per dag tvingas de ta emot 15-20 män eller fler. Varje dag. Med våld eller hot tvingas de utföra saker de aldrig hade tänkt sig. Och den utlovade betalningen hamnar till stor del i "hallickarnas" fickor. Kan man då verkligen prata om att de prostituerar sig frivilligt? Jag såg det här hända med egna ögon. En av de andra flickorna som hölls fången tillsammans med mig lurades på det här sättet. Till sist hade hon blivit så pass hjärntvättad att hon börjat samarbeta med våra plågoandar. Det var hennes sätt att överleva. Hur pass frivilligt är det egentligen? Därför håller inte argumentet att sexköp ska legaliseras bara för att det finns ett fåtal som prostituerar sig frivilligt. Dessutom förekommer människohandel även i länder där prostitution är laglig, till exempel Tyskland och Nederländerna.

      Jag tycker att den svenska sexköpslagen

      är bra. Den tar inte hänsyn till om prostitutionen sker frivilligt eller inte. Den inriktar sig istället på sexköparens skuld. Och det är där problemet ligger. Anledningen till att jag utsattes för den förnedrande behandlingen och psykiska terrorn var att det fanns män som var beredda att betala för det. Och det kunde fortsätta på grund av att de intalade sig att det hela skedde med mitt samtycke. Lagen skyddade mig inte mot att bli kidnappad och förslavad. Men lagen räddade mitt liv, och gav mig livet tillbaka. Den räddar andra kvinnors liv. Och om den kan få de svenska män som köper sex att inse att det är fel, och vilket lidande de orsakar så fyller den sin funktion.

      Det mest effektiva sättet

      att bekämpa människohandeln är att berätta sanningen om den. Så att alla de män som vill köpa sex förstår vilket lidande de orsakar. Att grannar inte blundar för vad som försigår i lägenheten bredvid. Att de inte ser ner på "hororna" och tror att alla som prostitueras gör det frivilligt. Det var därför jag skrev en bok om mina fruktansvärda upplevelser. Och det är därför jag skriver denna debattartikel. För egentligen vill jag helst glömma det jag varit med om. I dag har jag gått vidare med mitt liv och studerar på högskolan. Men det går inte en dag utan att jag återupplever de fruktansvärda övergrepp jag utsattes för. NATASJA TENJEVA Översättning: Vera Efron, som också är medförfattare till boken "Såld".

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag