Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Därför gör vi inte den farliga höftoperationen

En höftled som delvis består av titan. Foto: Jonas Lindkvist
Maziar Mohaddes, docent, ordförande i Nationella programområdet rörelseorganens sjukdomar.

Debatten om att svenska ortopeder inte använder sig av den så kallade ytersättningsprotesen visar hur viktigt det är att läkare och patienter har en fungerande dialog och en plattform för informationsutbyte. Ytersättningsmetoden är skadlig för patienterna, skriver tio debattörer från Svensk ortopedisk förening. 

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Grunden i den Hippokratiska läkareden är ”non nocere” – inte skada. Detta kan ses som bakgrund till den debatt som fördes under våren i Expressen och SVT, efter att skådespelaren Stefan Sauk berättat att han opererats utomlands med en så kallad ytersättningsprotes. Efter ingreppet kritiserade Sauk svenska ortopeder för att inte använda metoden i Sverige och Försäkringskassan för att inte utan diskussion ersätta kostnader för dessa operationer. 

Inom svensk ortopedi menar vi att debattinlägget vilar på otillräcklig argumentation, något som bidrar till att skapa misstro mot myndigheter och professionen och att patienter som väljer att operera sig med denna metod utsätter sig för icke försvarbara risker.

Risk för mjukdelstumörer

All kirurgi är förenad med risker. Det vet vi. Men riskerna måste minimeras. De teoretiska vinsterna med ytersättningsprotesen, där man inte sågar bort hela ledhuvudet utan ersätter ledytan på ledhuvudet med en metallhätta och ledskålen med en ledpanna, påstods vara bättre för rörelseomfång och ha minskad risk för att den konstgjorda leden skulle hoppa ur led. 

Protestypen började användas i Sverige vid slutet av 1990-talet. Tyvärr visade det sig, både i Sverige och internationellt, att ytersättningsproteser var behäftade med hög komplikationsrisk. Patienterna tvingades i mycket högre grad än de som hade opererats med en konventionell protes till omoperationer. De drabbades av att det kvarvarande ledhuvudet miste sin cirkulation och att det uppkom benbrott i den bevarade lårbenshalsen. Ett smärtsamt tillstånd som krävde omedelbar omoperation.

Det har också uppkommit aggressiva mjukdelstumörer på grund av att metallytorna som gnider mot varandra i ytersättningsprotesen gav upphov till utsöndring av metalljoner. Om dessa höga metallkoncentrationer på längre sikt leder till andra komplikationer än mjukdelstumörer är okänt. 

Debatten efter Stefan sauks inlägg i våras visar på hur viltigt det är att läkare har en fungerande plattform för informationsutbyte med patientgrupper, skriver debattörerna från Svensk ortopedisk förening. Foto: HENRIK JANSSON / GT/EXPRESSEN

Flera länder avråder från operationen

Dessa allvarliga komplikationer föranledde Svenska Höft- och Knäföreningen, en delförening inom Svensk Ortopedisk Förening, i samråd med andra länders ortopedföreningar, att skapa nationella rekommendationer. Rekommendationerna innefattade att patienter som hade opererats med ytersättningsproteser bör följas, förmodligen livslångt, med blodprovskontroll av metalljoner i blodet samt hos högriskpatienter med regelbundna magnetkameraundersökningar för att upptäcka mjukdelstumörer. Väl etablerade tumörer måste då angripas med långt större och svårare kirurgi än en protesoperation, med risk att tumören inte kan avlägsnas i sin helhet. 

Svensk ortopedisk förening rekommenderade när ytterligare rapporter inkom från välfungerande protesregister runtom i världen att man i Sverige helt skulle sluta använda metoden. Samma rekommendation framfördes i flera europeiska länder och vid årets samlade europeiska ortopedmöte i Lissabon (EFORT) bekräftades budskapet – metoden bör inte användas alls. 

Har inget att göra med pengar

Trots den överväldigande vetenskap och det konsensus som Europa har rörande metodens olämplighet finns det fortfarande enskilda privata medicinska aktörer i Europa som opererar in ytersättningsproteser. Men vårt motstånd har inget att göra med ekonomiska incitament eller nonchalans, oansvarighet och brister i kunskap och kompetens.

Samtidigt vill vi lyfta fram hur viktig det är att det finns en plattform för konstruktiva diskussioner, förslagsvis inom det Nationella systemet för kunskapsstyrning, där patienter kan framföra åsikter och önskemål som professionen kan ta del av. Syftet är ju att erbjuda patienten den bästa och säkraste vården och vår uppgift som läkare är dessutom att förklara den ibland svårbegripliga vetenskapliga grunden för komplexa beslut på ett bättre sätt. 

 

Av Maziar Mohaddes

Docent, ordförande i Nationella programområdet rörelseorganens sjukdomar

Magnus Karlsson

Professor, ordförande i Svensk ortopedisk förening

Nils Hailer

Professor, vetenskaplig sekreterare i Svensk ortopedisk förening

Olof Sköldenberg

Docent, ordförande i Svenska Höft- och Knäföreningen

Per Jolbäck

Sjuksköterska

Johan Kärrholm

Professor

Henrik Malchau

Professor

Hampus Stigbrand

Överläkare

Linus Nilsson

Överläkare

Ola Rolfson

Professor, Registerhållare