Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Svensk borgerlighet utan krismedvetande

Timbros vd Karin Svanborg-Sjövall önskar mer intern konflikt hos allianspartierna. På bilden syns Anna Kinberg Batra, M. Foto: Anna-Karin Nilsson

Att den rödgröna regeringen är svag gör inte alliansen stark, skriver Karin Svanborg-Sjövall.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Aldrig har så liten andel av väljarna röstat på de borgerliga partierna som i höstens val. Folkpartiet gjorde sitt näst sämsta val någonsin. Moderaterna sitt näst största ras. Kristdemokraterna fortsätter att balansera kring fyraprocentsträcket, utan tendenser till lyft. Endast i ljuset av mycket svaga opinionssiffror under mandatperioden är Centerns valresultat en stor framgång.

Trots detta är det svårt att finna någon uppenbar krismedvetenhet inom borgerligheten. Att den rödgröna regeringen är svag gör inte alliansen stark. Långsiktigt är dock bristen på reformagenda ett större bekymmer än ett svagt valresultat, som åtminstone delvis kan hänföras till kostnaderna för att regera.

Det svåra är inte att återvinna regeringsmakten utan att vinna mandat för en ny liberal reformoffensiv. En borgerlighet som fortsätter att triangulera riskerar att 2018 stå inför samma dilemma som socialdemokratin denna höst: en återkomst till makten utan mandat för substantiella förändringar.

Ironiskt nog kan det också visa sig lättare att ta verkligt ansvar utanför Rosenbad. Utöver att aktivt blockera och opinionsbilda mot rödgröna återställarplaner behöver alliansen även ta tag i de stora framtidsfrågorna. Jag ser tre huvudspår.

Karin Svanborg-Sjövall. 1. Välfärdens finansiering. En allt rikare befolkning kommer ställa allt högre krav men har också större möjligheter att betala mer. Om ambitionen kvarstår att sänka Sveriges fortsatt höga skattetryck till mer rimliga nivåer krävs en diskussion om avgränsningarna för det offentliga uppdraget. På kort sikt bör man också klargöra att det inte finns någon absolut motsättning mellan välfärd och migration -tvärtom - samtidigt som man erkänner att ökad migration och krävande medborgare långsiktigt ställer krav på kvalitativa reformer av välfärdsstaten.

2. Arbetsmarknaden. Tänker Moderaterna göra allvar av sina tidigare utfästelser om att försvara allmänintresset före särintresset? Om något "sliter sönder Sverige" så är det trygghetssystem som dels stänger in de redan etablerade, dels stänger ute de icke-etablerade. Priset för att slippa konkurrens är högt och betalas i huvudsak av just de personer som aldrig får en chans att konkurrera. En borgerlighet med självförtroende inser att detta inte bara drabbar personer i akut utanförskap, utan slår mot stora grupper i samhället.

3. Skolan. Inom borgerligheten har man under senare år kommit att närma sig den rödgröna inställningen till hur välfärden ska regleras. Folkpartiet har allt mer försökt lagstifta fram krav på hur en bra verksamhet ska se ut - och vad den ska kosta. Detta vägval måste omprövas. En liberal skolpolitik bör ställa höga krav på skolans lägstanivå, utan att hemfalla till den utvecklingsfientliga återvändsgränd som den socialistiska politiken innebär. Klyftorna ökar om en skola plötsligt höjer sig - men statens uppmärksamhet bör inriktas på att åtgärda det som inte fungerar, inte på att pressa samman prestationerna.

För att detta ska kunna omsättas i praktiska reformer krävs konflikt. Mellan partierna inom ett bevarat allianssamarbete, men också, och kanske i ännu högre utsträckning, inom partierna. Socialdemokratins framgång historiskt har sammanfallit med ofta fräna interna ideologiska diskussioner. Det har också allianspartierna, och i synnerhet Moderaterna, råd med.

De åtta åren i regeringsställning har varit bra för Sverige, men en tid i opposition är också bra för borgerligheten. Partier som vilar på liberal grund bör inte identifiera sig allt för starkt med statsapparaten. Tror vi att Socialdemokratins historiska hegemoni är bruten - och detta är jag övertygad om - är det idéarbete som nu tar sin början helt avgörande. Där kommer Timbro spela en roll.

 

Karin Svanborg-Sjövall,

är vd för Timbro. 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!