Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Subventioner för 100 miljarder mörkas

Jan Björklund (L). Foto: (C) Pelle T Nilsson / (C) PELLE T NILSSON/IBL/IBL
Foto: Henrik Montgomery/Tt / TT NYHETSBYRÅN

Det finns bara en tänkbar anledning till att MP och C har drivit på för alla dessa subventioner: De vill att nybyggd subventionerad vindkraft ska tränga ut kärnkraften, skriver Jan Björklund (L).

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Det är ofattbara 100 miljarder kronor som nu ska pumpas in i nya subventioner i ny olönsam vindkraft, som inte ens behövs. Det är en följd av energiöverenskommelsen mellan fem partier.
Resten av världen är avundsjuka på svensk elproduktion. Sverige har redan överskott på el. All elproduktion i Sverige är klimatvänlig och utan CO2-utsläpp. Det beror på tidigare generationers beslut att bygga ut vattenkraft och kärnkraft.

Men trots detta så anser fem partier att det nu krävs rejäla subventioner för att byta elförsörjning.
Varför sägs inte rent ut av partierna hur stora subventioner man planerar för? Därför att de enorma beloppen sannolikt skulle få medborgarna att baxna. Och därför att de subventionerna döljs bakom svårbegripliga dimridåer i den sju sidor långa texten i energiöveenskommelsen.Två exempel:

1. "Elcertifikatssystemet ska förlängas och utökas med 18 TWh nya elcertifikat till 2030." Bara denna enda mening på sid 4 i överenskommelsen kostar 40 miljarder. Pengar som svenska folket får betala via elräkningen och som går till att subventionera nya vindkraftverk. Vindkraft måste ha stora subventioner för att byggas.

2. "Anslutningsavgifterna till stamnätet för havsbaserad vindkraft bör slopas". En liten obetydlig mening längst upp på sid 4 i överenskommelsen. Men sannolikt den dyraste meningen i hela dokumentet. Den kommer att kunna kosta medborgarna mer än 100 miljarder kronor.

 

Att bygga vindkraft till havs är ett av de allra dyraste sätten att producera el. Visserligen blåser det något mer på havet, men merkostnaden är mångdubbelt större än vinsten. Förutom att själva byggnationen på havet är dyrare, så är de omfattande installationer som krävs till havs enormt dyra att både bygga, driva och underhålla. Energimyndigheten har gjort bedömningen att 15 TWh el från havsbaserad vindkraft kräver 150 miljarder enbart i subventioner. NUON-affären framstår som lönsam i jämförelse.

Men den viktigaste frågan att ställa är ändå varför dessa nya hårdsubventionerade vindkraftverk behövs? Det finns bara en tänkbar anledning till att MP och C har drivit på för alla dessa subventioner.

De vill att nybyggd subventionerad vindkraft ska tränga ut kärnkraften. Så den paradoxala kompromissen har blivit att staten genom slopad effektskatt ska underlätta för en renovering av kärnkraften, samtidigt som staten med kraftfulla subventioner ska låta ny vindkraft konkurrera ut den nyrenoverade kärnkraften.

 

Hela överenskommelsen bygger på att kärnkraften ska avvecklas fram till 2040. Det gör den av sig själv, säger Baylan. Även det är ett märkligt resonemang. Det går naturligtvis att renovera kärnkraftverk fler gånger och förlänga dem ytterligare årtionden, precis som man gör med vilken annan produktionsanläggning som helst.

Det är det som nu sker, trots att man 1980 sa att livslängden är till 2010. Om kraftverk renoveras eller inte avgör ägarna efter en analys om framtida lönsamhet. Perspektiven är långsiktiga. För åtta år sen var elpriset skyhögt. Nu är det extremt lågt. Hur elpriset ligger om 10 eller 25 år är det ingen som vet i dag.

Till sist: hade alla dessa 100 miljarder gett positiva effekter för vårt klimat, hade det så klart kunnat vara intressant. Men de 100 miljarderna i subventioner har inte klimatnytta som syfte, utan att priskonkurrera ut kärnkraften.

Det är därför MP och C är så nöjda med uppgörelsen. Moderaternas glädje över Baylans uppgörelse är däremot svårbegriplig.

 

Jan Björklund

Partiledare Liberalerna