Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Subkulturella faktorer som ökar brottsligheten

Martin Marmgren är polis i Järvaområdet och aktiv i Miljöpartiet.

Det finns ett antal parametrar utöver kön, ålder och ren socioekonomi som gör att barn som växer upp i segregerade utanförskapsområden löper en högre risk att dras in i kriminalitet, skriver Martin Marmgren, polis i Järvaområdet.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Brå har konstaterat en överrepresentation bland personer med utländsk bakgrund i kriminalitet. Den största delen förklaras av faktorer som socioekonomi, ålder och kön. Unga killar ur underklassen är mer brottsbenägna än folk i gemen, oavsett etnicitet. 

Stora syskonskaror

En del av förklaringarna till resten kan man nog hitta i våra segregerade förorter.

En koncentration av familjer med individuella riskfaktorer som relativ fattigdom, olika trauman, neuropsykiatriska svårigheter, mm på liten yta. 

Stor trångboddhet p.g.a. små lägenheter och stora syskonskaror som leder till att många barn spenderar mycket tid i gatumiljön och att vuxenkontrollen blir sämre. 

Det finns en utbredd myt i flera invandrade grupper om att man inte får gränssätta barn i Sverige, och många föräldrar vågar inte stoppa sina barn från att ”hänga” i grovt olämpliga miljöer.

Etablerade kriminella strukturer som agerar negativa förebilder och riskerar att socialisera in de barn som vistas ute i brottslighet och en kriminell identitet

Skolsegregation som gör att de barn med sämst förutsättningar tenderar att samlas i skolor som har de svåraste omgivningarna (våld, narkotikahandel mm i sin närhet).

Kulturella faktorer

Vad gäller betydelsen av kulturella faktorer, i meningen vad man tar med sig ifrån ett ursprungsland, är den i vissa fall tydlig. Risken att begå kvinnofridsbrott ökar om man är indoktrinerad i en kraftigt patriarkal kultur. Det är ju delvis därför vi tycker att det är så viktigt med jämställdhetsfrågor i Sverige. Men de sambanden är luddigare vad gäller ”gängkriminalitet”, då nästan alla föräldrar oaktat bakgrund vill hålla sina barn borta från våld och droger. 

Det skapas dock subkulturella faktorer i mixen av utanförskap i utsatta stadsdelar. Kapabla föräldrar är en enormt viktig skyddsfaktor. Men föräldrar som är dåligt förankrade i det nya landet, och inte förstår vad som gäller när man uppfostrar barn här, riskerar att tappa i både auktoritet och kontroll. Exempelvis finns en utbredd myt i flera invandrade grupper om att man inte får gränssätta barn i Sverige, och många föräldrar vågar inte stoppa sina barn från att ”hänga” i grovt olämpliga miljöer. Många vågar inte heller söka hjälp, då förtroendet för myndigheter är lågt. Resultatet blir barn som leder sig själva, eller som riskerar att ledas av äldre kriminella.

Machokultur och gangsterrapp

Just i mötet med äldre unga sker också ett identitetsskapande i utanförskapet. Det finns ofta en reell erfarenhet av att ha blivit diskriminerad som göder en känsla av att inte vara inkluderad. Det leder till minskad respekt för samhällets normer. Då blir också steget till att börja begå brott mindre. 

Den relevanta frågan är hur vi minskar kriminaliteten. Här finns inte tid att invänta nya forskningsrapporter medan skotten viner och folk dör, skriver Martin Marmgren.
Foto: JONAS EKSTRÖMER/TT

Här formas en subkultur med starka machoideal där den vanliga vägen till framgång i livet (via studier och jobb) framställs som stängd och kriminaliteten lyfts fram som en tillgänglig väg till status och pengar. Den berättelsen sprids numera även genom populärkultur som gangsterrapp och blir väldigt kraftfull för de förortskillar som växer upp med en massa riskfaktorer.

Det finns alltså ett antal parametrar utöver kön, ålder och ren socioekonomi som gör att barn som växer upp i segregerade utanförskapsområden löper en högre risk att dras in i kriminalitet. Då många av dem som växer upp under de förhållandena i dag har ”utländsk bakgrund” lär det slå igenom i statistiken. Men även om många av faktorerna är generella så finns det även faktorer som kan skilja sig mellan olika grupper, exempelvis föräldrarnas förmåga att ge stöd och sätta gränser.

Vi hinner inte invänta ny forskning

Den relevanta frågan är hur vi minskar kriminaliteten. Dels behöver vi forska mer på varför det ser ut som det gör, exempelvis genom djupare studier av dem som hamnar i kriminalitet. 

Vi behöver också arbeta ännu mer med situationen i våra utsatta områden i allmänhet, exempelvis genom att kraftfullt beivra kriminalitet, öka tryggheten i det offentliga rummet, minska segregationen, stärka det främjande arbetet i skolan, ha en omfattande brottsförebyggande samverkan mellan myndigheter, med mera. Men vi behöver även arbeta riktat med de grupper där överrepresentationen i kriminalitet är som störst och hitta sätt att hjälpa varandra, bland annat genom att bygga förtroende hos och samverka med föräldrar i särskilt utsatta grupper. Och här finns inte tid att invänta nya forskningsrapporter medan skotten viner och folk dör.


Av Martin Marmgren

Polis som tjänstgör i Järvaområdet

Aktiv i Miljöpartiet