Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Strama åt migrationen och hjälp människor på plats

Löfven borde svänga om till en klassisk restriktiv socialdemokratisk migrationspolitik, menar Jan Emanuel Johansson. Foto: PELLE T NILSSON/SPA
Det är fel är att fortsätta med samma ansvarslösa migrationspolitik som regeringen administrerar åt MP och C, skriver Jan Emanuel Johansson. På bilden C-ledaren Annie Lööf. Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT
Jan Emanuel Johansson, frihetlig socialdemokrat och riskkapitalist. Fd riksdagsledamot (S). Foto: OLLE SPORRONG

Det är en stor sorg att migrationen gjorts till ett val om att tillhöra det onda eller det goda laget.

Nu offrar S de mest utsatta på MP:s och C:s migrationspolitiska altare. Det är ett enormt hyckleri, skriver Jan Emanuel Johansson.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. ”Att ta från de rika och ge till de fattiga”. Det tycker jag är vackert. Därför är jag lika stolt över att Sveriges omfattande bistånd som jag skäms över att vi nu planerar ta än mer från världens fattigaste för att bekosta Miljöpartiets och Centerpartiets migrationsextremism. 

”Att ta från de rika och ge till de fattiga” har numera ersatts av ”Att ta från de fattigaste för att ge lite åt de som flytt fattigdomen”. Vad jag pratar om? Det enorma hyckleriet i vår internationella politik.

Min övertygelse är att framtiden ligger i att hjälpa människor på plats. Att använda biståndet till vad det är ämnat för och återgå till en klassisk restriktiv socialdemokratisk migrationspolitik.

Bistånd ska bekosta anhöriginvandring

Redan tidigare har regeringen tagit resurser från biståndet för att bekosta asylinvandringen. Nu vill man ta ännu mer för att bekosta anhöriginvandringen. Motiveringen lyder: ”Sverige ska vara en fristad för dem som flyr undan förtryck och tar ett stort ansvar för det internationella skyddet av flyktingar”. Det har dock visat sig att människor som nekas uppehållstillstånd, det vill säga människor som inte bedöms ha skyddsbehov eller är flyktingar, att även deras kostnader föreslås tas från biståndet (DN Debatt 10/8)

Återgå till klassisk restriktiv S-politik

Min övertygelse är att framtiden ligger i att hjälpa människor på plats. Att använda biståndet till vad det är ämnat för och återgå till en klassisk restriktiv socialdemokratisk migrationspolitik. Så som den drevs innan S gav rodret till MP. Så som S lovade innan valet men sedan gjorde tvärtom.

S har genom makthunger låtit sig tas som gisslan av partier som i praktiken driver en omvänd internationell solidaritet.

”Internationell solidaritet, arbetarklassens kampenhet”. Så skanderade jag år efter år vid första maj-demonstrationer på den tiden jag trodde de var av nytta. Jag tågade för att jag bar en övertygelse om att internationell solidaritet är ett fundament för S. Att varje folks frigörelse förvisso är deras eget verk men att vi var beredda att hjälpa dessa människors och länders strävan, bland annat genom biståndet. Jag vet att bistånd räddar liv. Att det i någon mening är att göra gott. S solidariska fördelningspolitik var inte endast nationell, utan internationell. Jag var stolt över att vara en del av en rörelse som hjälper de allra svagaste på plats ute i världen där varje satsad krona gjorde mest nytta. Där varje krona bidrar till att faktiskt rädda liv eller från grunden bygga bättre samhällen.

De mest utsatta offras

Det betyder också att varje krona som försnillas från biståndsbudgeten bidrar till död. Det torde vara av ondo.

Nu offrar S de mest utsatta, mest kvinnor och barn, på MP:s och C:s migrationspolitiska altare. Hur kan det ha blivit så här? Hur kan det ens vara möjligt att regeringen nu vill låta biståndet även betala delar av anhöriginvandringen? (Utkast till rapport OECD, Januari 2019).

Det är en stor sorg att migrationen gjorts till ett val om att tillhöra det onda eller det goda laget. Man är god om man vill ha öppna gränser och ge asyl till dem det är synd om, oavsett konsekvenserna. Och motsatt är man ond om man vill föra en restriktiv migrationspolitik. Jag vill tillstå att verkligheten är en annan. Verkligheten går nämligen att mäta. Vi vet vilken roll stabila institutioner spelar i utvecklingsländer. Vi vet vad det kostar att mätta ett svältande barn i Afrika. Vi vet vad det kostar att rädda liv. Vi vet vad som är rätt men vi gör det inte för den politiska verkligheten i Sverige gällande vad som är gott och ont är just politisk, inte verklig. En politik som i realiteten inte går ut på att göra gott, utan på att få känna sig god.

Europas länder har skärpt sina gränskontroller, något som lett till att färre dör i sina desperata försök att korsa Medelhavet. De skärpningarna är givetvis migrationsextremisterna emot, skriver Jan Emanuel Johansson. Foto: TT

Färre dör i Medelhavet nu

S har genom makthunger låtit sig tas som gisslan av partier som i praktiken driver en omvänd internationell solidaritet. Siffror från UNHCR pekar på kraftigt minskade antal migranter i Medelhavet de senaste åren, från över en miljon år 2015 till 38 000 hittills i år. Orsaken är att Europas länder skärpt sina gränskontroller, något som lett till att färre dör i sina desperata försök att söka en bättre framtid i Europa. De skärpningarna är givetvis migrationsextremisterna emot.

Lösningen är inte att ta svenska biståndsmedel för att finansiera extrem migration. Lösningen är att bidra till att de länder varifrån människor vill migrera utvecklas. 

Krasst måste kostnaden för en asylsökande i Sverige ställas mot hur många människoliv som kunnat räddas för samma summa på plats.

Resurserna inte är oändliga. Vi kan inte hjälpa alla, men vi kan hjälpa extremt många fler än vad vi gör i dag genom förändra vår politik. Ska vi på riktigt hjälpa människor så måste vi göra det på plats. Krasst måste kostnaden för en asylsökande i Sverige ställas mot hur många människoliv som kunnat räddas för samma summa på plats. Vi är nu inne i en process som går ut på att göra om och göra rätt. Rätt är att utöka biståndet och hjälpa människor på plats. Fel är att fortsätta med samma ansvarslösa migrationspolitik som regeringen administrerar åt MP och C.

Vi kan bli en solidarisk stormakt igen

Sverige kan bli en solidarisk stormakt igen. Låt oss bli det första landet i världen som ger 2 procent av BNP i bistånd. Och låt oss använda de resurserna som i dag läggs på att med migrationspolitiken som verktyg göra om Sverige till att göra om de länder varifrån människor migrerar. Låt oss bygga upp exempelvis skatteverk, mödravårdscentraler och statistiska centralbyråer i Mali och Guinea och stödja återuppbyggnaden av Irak och Afghanistan efter USA:s krig. Låt oss vända resonemanget om vad som är ont och gott till att fokusera på reellt utfall. Det som behövs är en politik som inte går ut på att få känna sig god, utan i stället göra gott. Låt den internationella solidariteten bli något mer än tomma ord. Låt oss återigen ta från de rika och ge till de fattiga.

 

Av Jan Emanuel Johansson

Frihetlig socialdemokrat och riskkapitalist