Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Storebror S bär skulden för MP:s tunga nederlag

Det var rätt att pröva att regera med Socialdemokraterna, trots förtroendekrisen. Och det är inte läge att dra sig tillbaka nu, MP har ett ansvar att försvara demokratin, skriver Per Gahrton. Foto: CLAUDIO BRESCIANI/TT
Per Gahrton är tidigare riksdagsledamot och var en av initiativtagarna till Miljöpartiet. Foto: ANDREAS HILLERGREN/TT

MP:s regerande har skapat en förtroendekris mellan partiet och grönalternativa väljarkåren.

Det har straffat sig att vara lillasyster i koalition med S – men det är inte läge att dra sig tillbaka och slicka såren, skriver Per Gahrton.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT | VALET 2018. Miljöpartiets tillbakagång var väntad. Säkert finns många detaljorsaker, från schabblet kring minister- och språkrörsavgångarna 2016 till beskyllningar om islamistinfiltration. Men huvudorsaken är att det har straffat sig att vara lillasyster i en koalitionsregering tillsammans med en fyra-fem gånger större storebror. 

Enligt en del kritiker, så kallade fundis, beror MP-förlusten på att regeringsexperimentet inneburit rader av svek och dåliga kompromisser. Slutsats: MP borde aldrig ha gått med i en koalitionsregering och bör nu dra sig ut ur kampen om regeringsmakten och i stället slicka sina sår. 

Verbal protestradikalism från V belönas, medan praktisk grön reformpolitik från MP bestraffas.

Naturskyddsföreningen föredrog V

Tveklöst har regerandet skapat en förtroendekris mellan Miljöpartiet och delar av den grönalternativa väljarkåren. En del har föredragit Vänsterpartiet som inte har hämmats av regeringsansvar. Ett slående exempel var när Naturskyddsföreningen jämförde oppositionspartiet V:s riksdagsmotioner med regeringsbeslut av S/MP-regeringen och därav drog slutsatsen att V är mer miljövänligt än MP. 

MP:s språkrör Gustav Fridolin och Isabella Lövin klarade sig med nöd och näppe kvar i riksdagen. Foto: STINA STJERNKVIST/TT

Men, invänder de som försvarar regerandet, så kallade realos, att V:s ståndpunkter ju bara var maktlöst tyckande, medan MP:s utgjorde konkreta regeringsåtgärder. 

 

LÄS MER: Bertil Torekull: MP måste genast lämna regeringen

 

Var det fel att försöka regera? Nej!

Frågan är nu: Måste man tolka valutslaget som att kritikerna fått rätt? Det verkar ju som att verbal protestradikalism modell V belönas medan praktisk grön reformpolitik modell MP bestraffas. Bör alltså Miljöpartiet dra slutsatsen att regeringsexperimentet har kostat för mycket? Var det fel att 33 år efter partibildningen, 26 år efter riksdagsinträdet, pröva samregerande för att få möjlighet att förverkliga grön politik?

Säkert finns många detaljorsaker, från schabblet kring minister- och språkrörsavgångarna 2016 – till beskyllningar om islamistinfiltration. Men huvudorsaken är att det har straffat sig att vara lillasyster.

Jag menar att det var rätt att pröva regerande. Miljöpartiet bildades av aktivister ur 1970-talets miljö-, freds- och alternativrörelse som kommit till slutsatsen att det inte räckte att bilda opinion och anordna protestdemonstrationer för att påverka makthavarna. Verklig grönalternativ förändring kräver också direkt medverkan i maktutövningen. Och så länge väljarna inte ger grönalternativa partier majoritet krävs samarbete med andra demokratiska partier för att kunna genomföra så mycket som möjligt av det gröna programmet.

 

LÄS MER: MP är partiet för proppmätta – de som redan har allt

 

MP behövs för att skydda demokratin

Likafullt är valutslaget ett slags underbetyg för Miljöpartiets medverkan i regeringen. Om vi haft en normal situation i Sverige vore det naturligt för MP att, efter valförlusten, utan att ångra sin regeringsmedverkan 2014–18, dra slutsatsen att det nu är tid för eftertanke och återuppbyggnad utan de påfrestningar som regeringsmedverkan medför. 

Men läget är ju inte normalt. Det handlar inte bara om vilka som bör regera, utan också om vilka som inte bör få inflytande på regeringspolitiken. För detta har MP ett medansvar. Därför är det inte läge att dra sig tillbaka och slicka sår, väljarna har trots allt beslutat att MP – med en örfil – ska förbli ett riksdagsparti. I den rollen har partiet medansvar inte bara för att främja grön omställning utan också för att skydda demokratin.

 

Av Per Gahrton

Initiativtagare till MP, f d riksdagsledamot

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!