DEBATT. Om människor förstod hur det påverkar ett barn som blivit utsatt för sexualbrott. Om man för en dag fick uppleva den smärta, sorg, skam, ilska och frustration som barnet känner under uppväxten och in i vuxen ålder. Då skulle man se vilket tortyrfängelse barnet tvingats in i. Vi vet för vi har båda suttit där. Och varje gång vi hör talas om att ett barn blivit utsatt, då kastas vi tillbaks till den förbannade fängelsehålan. För oss är det dock tillfälligt, vi har fått verktygen att ta oss från den, men för barnet som nyss blivit utsatt har det ofrivilliga straffet precis börjat.
Boken ”G som i gärningsman” av Sören Karlsson och Deanne Raucher kom nyss ut. Staffan Hildebrands sexuella läggning och de övergrepp han misstänks ha begått, beskrivs. Hildebrands olika yttringar i media, kring boken, där han förklarat sin kärlek till ”tonårspojkarna”, förbluffade oss. Låt oss vara tydliga, detta fenomen handlar inte om kärlek. Det handlar om brott mot barn.
Tala klarspråk om pedofilerna
Vi måste sluta normalisera och förmildra dessa brott. Det var barn som Hildebrand förgrep sig på. Uttrycket med tonårspojkar är första steget att förmildra det som hänt. Det är lika idiotiskt som att man inte ska använda ordet pedofil för att det kan vara kränkande. ”Det kan ju faktiskt ligga annat bakom så att det inte handlar om en pedofili”, ”Det finns faktiskt 'goda' pedofiler och då kan man inte dra alla över samma kam”. Citat som vi båda hört flera gånger.
Det är klart att man ska använda ordet pedofil, det är begreppet man använder när man talar om någon som attraheras av barn och som begår sexualbrott mot barn. Sedan görs det skillnad på när barnet är under 12 år och när det kommit in i puberteten men oavsett är det barn vi pratar om. Alla som är under 18 år, är barn enligt Barnkonventionen.
Finns den ”goda” pedofilen?
Att hålla på att dissekera begrepp för att det kan vara lite kränkande för vissa måste få ett stopp. I den stund vi gör det sätts förövaren i främsta rummet och inte barnet. Sedan kan man ifrågasätta hur den ”goda” pedofilen ser ut? Är det personen som tidigare utsatt barn och har slutat med det, sökt vård för att upprätthålla sin avhållsamhet och inte konsumerar barnporr, ja då kan vi hålla med om att det finns.
Detta kan hända ett barn i din närhet. Vänta inte med att höja din röst tills det sker.
Det vi dock ska vara medvetna om är att den mänskliga sexualdriften är stark. Att gå in i livslångt celibat kräver insatser från samhället. Det räcker då inte med att luta sig mot frivillig kemisk kastrering som ingen följer upp individuellt.
Att det fortfarande tabubelagt att prata om sexualbrott mot barn, att man får akta sin tunga för att inte yttra för mycket hemskheter kring det, måste också få ett slut. Så länge vi sätter munkavle på detta, får den relativt skyddade verkstaden energi att fortsätta. Om inte brottsoffer uppmuntras att ställa sig upp och berätta om sina upplevelser, då kan inte samhället lära sig att se tecknen och symptomen och kunna agera.
Festar med väldigt unga
Självklart kan man skylla på tidsandan med Hildebrand när frågan om hur det kunde ske ställs, men tänker man efter har vi ofta en tyst attityd när äldre män och kvinnor festar och sällskapar med ibland väldigt unga personer. Här måste omgivningen reagera i större utsträckning.
Så många som en av fyra 18-åringar har utsatts för sexuella övergrepp i barndomen. Det är en ökning från var femte, sedan år 2014. Även statistik från Brottsförebyggande rådet, visar att det under 2020 anmäldes det högsta antalet våldtäkter mot barn någonsin.
Tystnaden möjliggör övergreppen
Om politiken inte pratar mer om sexuella övergrepp mot barn, för att det är för grovt, hemskt eller obekvämt, då ska man tänka på hur det känns för de utsatta barnen. Tar inte samhället ställning för dem, sviks de dubbelt. Det är inte fåtalets ondska som är värst utan den stora massans tystnad som gör att det kan fortgå.
Vi kan alla nu ta ställning. Sluta ge pedofilerna utrymme i media där de kan ge kärleksförklaringar till sina offer. Vi kan sluta lyssna på Gary Glitter och R Kelly. Och vi kan sluta titta på Hildebrands filmer. Sätt i stället ljuset på de sexuella övergreppen som de utsatt barn för.
Det kan hända ditt barn
Menar vi allvar med att vi ska skydda barn mot dessa vidriga brott, måste effektiva metoder och skärpta påföljder införas men framför allt måste dessa frågor dras fram i ljuset och inte omfattas av tystnadskultur och normalisering. Detta kan hända ett barn i din närhet. Vänta inte med att höja din röst tills det sker.
Nu är frågan vad du Morgan Johansson kommer att leverera för förslag i dagens interpellationsdebatt i riksdagen? Så att 25 procent blir noll.
Av Patrik Sjöberg
Överlevare och författare
Marléne Lund Kopparklint
Överlevare och riksdagsledamot (M)
