Inskränka offentlighetsprincipen? Ja! Det är ingen avancerad gissning att min första motion som oppositionspolitiker i Sveriges riksdag kommer att reta den så kallade offentlighetsmaffian till vansinne. Det är meningen. För en rejäl debatt behövs om det orimliga med att uppenbara missbruk av offentlighetsprincipen bara kan fortsätta år efter år utan att vi lagstiftare tar vårt ansvar och anpassar en aldrig så helig princip till verkligheten.
Alla med erfarenhet av tjänstgöring i statlig eller kommunal förvaltning har förmodligen någon gång tänkt den förbjudna tanken - vår stolta offentlighetsprincip behöver kompletteras med en missbruksparagraf. Justitieombudsmannen tar upp den tråden i ett beslut från i somras (Dnr 180-2014) där Kalmar kommun kritiseras för att inte ha låtit en person ta del av offentliga handlingar. Att kvinnan i fråga har terroriserat kommunen och dess anställda under lång tid hjälps inte. JO konstaterar:
"Sammanfattningsvis har jag ingen anledning att ifrågasätta att kommunen ansett den rådande situationen ohållbar och att det var nödvändigt att hitta en långsiktig lösning på de problem X.X:s omfattande framställningar medfört, dels när det gäller kommunens medarbetare, dels när det gäller kommunens möjlighet att på ett rättssäkert sätt utföra sitt ordinarie arbete. Det sätt på vilket kommunen valt att hantera X.X:s framställningar om handlingsutlämnande är dock oförenligt med bestämmelserna i 2 kap. TF, 6 kap. OSL och 1 kap. 9 § RF."
Jag kollade med Kalmar kommun härom veckan och jo, det gäller alltjämt - JO:s kritik innebär att man kan tvingas anställa ytterligare personal för att ta hand om kvinnans omfattande kontakter med kommunen och hennes närmast maniska beteende att begära ut handlingar. Och detta till betydande kostnader för kommunen och ytterst de skatte- betalande kalmariterna.
Jag vågar påstå att för alla - utom möjligen den svenska journalistkåren och personer med rättshaveristiska drag - framstår det som helt oacceptabelt att en kommuns, ett kommunalt bolags eller myndighets ekonomi allvarligt kan försämras bara för att en person utan annat syfte än att trakassera deras anställda, begär att få ut kopior av i stort sett varje handling som ges in till kommunen/myndigheten eller som produceras inom den.
Beteenden av det här slaget är inte acceptabla, milt sagt. För att komma till rätta med problemet menar jag att offentlighetsprincipen ska förses med en undantagsbestämmelse som slår till vid uppenbara fall av missbruk.
Precis som i dag när domstolarna titt som tätt prövar om en sekretessgrund hindrar eller inte hindrar att en allmän handling lämnas ut, litar jag kallt på att domstolarna och ytterst Högsta förvaltningsdomstolen också i dessa fall skulle klara att objektivt och rättvist bedöma vad som är "uppenbart missbruk" av offentlighetsprincipen.
Nej, jag förväntar mig inget beröm från Mediesverige men vill påstå att jag tar mitt ansvar som folkvald politiker och manar nu regeringen att ta sin del av ansvaret och låta en utredare ta sig an det sura äpplet och spotta ur sig ett förslag som sätter stopp för de mest solklara fallen av missbruk av offentlighetsprincipen. I annat fall riskerar respekten undergrävas för den offentlighetsprincip som vi alla så hett värnar.
Maria Abrahamsson, M
är ledamot i konstitutionsutskottet och i den nya mediegrundlagskommittén
