Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Statsminister Lööf stärker den humanitära stormakten

Annie Lööf fick i torsdags sonderingsuppdraget av talmannen. Foto: ANDERS WIKLUND/TT
Annie Lööfs stöd för gymnasielagen om ensamkommande ungdomar var ett stort steg i rätt riktning, skriver Per Gahrton. Foto: CHRISTINE OLSSON/TT
Per Gahrton är initiativtagare till Miljöpartiet och tidigare riksdagsledamot. Foto: FREDRIK PERSSON

Jag har aldrig sett en svensk politiker växa på samma sätt som Annie Lööf – från partipolitruk till statskvinna med globalt framtidsperspektiv. 

Att hon undviker det nykonservativa högerblockets inskränkta egoism är ingen tillfällighet, skriver Per Gahrton.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT | REGERINGSBILDNINGEN. Nu sonderar Annie Lööf för ny regering med sak- i stället för maktpolitiken som utgångspunkt. Det låter bra, inte minst för att det är främst tre områden hon vill sondera kring: rättsstaten, vården och miljön, det vill säga det som är grundläggande för demokratin, välfärden och mänsklighetens globala överlevnad. 

Annie Lööf har hittills under regeringskrisen stundom varit en lysande retoriker, till exempel med sitt humanistiska patos i riksdagsdebatten före statsministeromröstningen om Ulf Kristersson. Det har varit sämre med logiken. Att hennes fasthållande vid Alliansregering samtidigt som hon röstat emot Alliansens statsministerkandidat är ohållbart har påpekats av många. Nu listar hon sig ur den självgillrade fällan med hänvisning till sakpolitik – och att hon då väljer ämnen som är gemensamma allmänmänskliga grundbultar för hela den rödgrönliberala fempartigruppen och undviker det nykonservativa högerblockets inskränkta egoism, är ingen tillfällighet.

Gymnasielagen visar Lööfs storhet

Under drygt sextio års aktiv partipolitisk verksamhet har jag aldrig sett en svensk politiker växa på samma sätt som Annie Lööf, från trångsynt företrädare för gruppintressen till att anlägga ett allmänmänskligt och globalt framtidsperspektiv – från partipolitruk till ”statskvinna”. Hennes stöd för MP:s humanitära så kallade gymnasielag till skydd för invandrarungdomar var ett steg på den vägen. 

 

LÄS MER: De ensamkommande är ett klipp för Sverige 

LÄS MER: Till er som förnekar att grupp ställs mot grupp 

LÄS MER: Jan Emanuel: Alla dessa män – hur tänker vår feministiska regering? 

 

En del C-vedersakare påminner om reaktionära bondetåg, nazistinfluenser på 30-talet och invandringsfientliga C-öar, typ Sjöbo, på 1980-talet. Men sådant är marginella företeelser jämfört med det som ibland nedsättande kalla ”kohandeln”, men som var avgörande för Sveriges fredliga välfärdsutveckling, det vill säga samarbetet mellan Centerns föregångare Bondeförbundet och Socialdemokraterna på 30- och 50-talen för att rädda både den inre och den yttre freden genom att slå vakt om en stark välfärdsstat. 

Centerns högergir var bara tillfällig

Centerpartiets (liksom Liberalernas) högersamarbete under senare årtionden har ingen historisk eller ideologisk grund, utan blev ett resultat av ett demokratiskt behov av "maktväxling" efter den svenska socialdemokratins fyrtiofyraåriga maktinnehav (1932–76). Men nu är detta unika svenska S-välde brutet sedan snart 50 år. S är inte statsbärande, även om en del både sossar och sossefiender tycks tro det.

 

LÄS MER: Därför blir Annie Lööf nästa statsminister 

 

Så visst har vi två block, men med nya partikonstellationer, som ligger närmare den nya GAL- TAN skalan än den gamla högervänsterskalan. Ett rödgrönliberalt (V+S+MP+C+L) som är Grönt, Alternativt och Liberalt och tror på välfärdsstat, demokrati, jämställdhet, humanism och kamp mot klimatkris och miljöförstöring; och ett högerblock (M, KD, SD) som styrs av Tradition, Auktoritärt tänkande och Nationalism och som vill göra Sverige till en variant av Orbans högerkonservativa och fascistoida Ungern.

Rödgrönliberala blocket har samsyn

Visst finns det stora skillnader inom det rödgrönliberala blocket, som synen på Nato, vinster i välfärden och annat, men att det också finns en rödgrönliberal samsyn om demokratiska grundvärden blev övertydligt i riksdagsdebatten före statsministeromröstningen. 

Annie, som Sveriges första kvinnliga statsminister skulle du inför svenska väljare kunna manifestera att en demokratisk statsledares första plikt är att utgöra ett humanitärt föredöme som betraktar alla människor som likvärdiga. 

Inför omvärlden skulle du kunna bevisa att Sverige inte håller på att halka ner i högernationalismens människofientliga avgrund utan är ett land som envetet envisas med att försöka göra sig förtjänt av det epitet som fiender använder som skällsord men de flesta svenskar är stolta över – en humanitär stormakt.

 

Av Per Gahrton

Initiativtagare till Miljöpartiet

Tidigare riksdagsledamot

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!