Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Stäng källarmoskéerna som rekryterade till IS

Dorpec Kobane var sjukvårdare hos kurdiska YPG i Syrien. Han har skrivit boken ”Kobanesyndromet”. Foto: PRIVAT
Cyril Hellman har skrivit boken ”Rapport från fronten mot IS”, om sina upplevelser av kriget i Syrien och Irak. Foto: Julia Peirone

Vi har båda varit nere i Syrien och upplevt vad IS är för någonting. Sverige måste bli bättre på att motarbeta utanförskapet som är extremismens moder – och vi måste bli tydligare med vad som gäller här.

Religionsfriheten i Sverige behöver kontrolleras, skriver Cyril Hellman och Dorpec Kobane.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT | INTEGRATION. Vi tappar greppet. Vårt samhälle präglas av stora förändringar. Vi är sedan tjugo år tillbaka inne i ett teknikskifte som förändrar arbetsmarknaden, miljöhot och flyktingkris sätter en extra stor press på samhället. Det är många och stora frågor som kräver vår uppmärksamhet.  Tyvärr verkar våra politiker sällsynt illa rustade att möta dessa utmaningar. De reagerar i stället för agerar. 

Ett tydligt exempel som berör oss båda är hur vi hanterar IS-återvändarna och extremismen i vårt samhälle. Vi har båda varit nere i Syrien och upplevt vad IS är för någonting. Att 300 svenska medborgare valde att ansluta till IS är ett stort misslyckande och något som vi borde tagit tag i när det började för åtta år sedan. 

Radikalisering har skett i Sverige

De som anslöt har radikaliserats i våra förorter, inte i Syrien. Det är ett misslyckande för integrationen. Nu kommer regeringen med ett förslag om att förbjuda samröre med terrororganisationer, något som Lagrådet för övrigt kritiserar med hänvisning till föreningsfriheten. Det är ändå för sent och missar delvis målet. 

Vi måste bli bättre på att integrera och att motarbeta utanförskapet som är extremismens moder. Vi behöver tydlighet. Tydlighet med vad som gäller i Sverige, vad som förenar oss och vad vi förväntar oss av varandra. Den man respekterar ställer man också krav på. Det är så vi finner egenvärde och självkänsla. 

För den fredagsmysande klassen i innerstaden är otydlighet inget problem. Men för de svaga och utsatta är otydligheten ett gift som sprider sig som en cancer.

Offerrollen råder

Dessvärre är nu offerrollen den rådande ideologin. Att se strukturer och orättvisor men samtidigt ställa krav och vara tydlig är inte någon motsägelse. En gång i tiden när Sverige gick från ett fattigt, odemokratiskt bondesamhället till ett industrialiserat välfärdssamhälle var det inte det. Men något har hänt. I takt med att en större del inom medelklassen blev rikare tappade man bort känslan för klassiska dygder som respekt, ärlighet och hårt arbete. Istället svävar vi uppe bland molnen, långt ifrån de problem vi låtsas bry oss om. Populära begrepp som miljömedvetenhet, jämlikhet och människors lika värde känns mer som poserande medelklassmarkörer än något storstädernas medelklass lever upp till.

Otydligheten blir ett gift

När politikerna är vaga och fumlande i stället för att agera, skapas det oro. För den redan gödda och nöjda, fredagsmysande klassen i innerstaden är otydlighet inget problem. Men för de svaga och utsatta är otydligheten ett gift som sprider sig som en cancer och leder till desillusionering. Det är därför du möter totalt oförstående om du åker till ett utanförskapsområde och pratar med folk. De flesta där vill inget hellre än att veta vad som gäller och vad de ska göra. De allra flesta är beredda att jobba hårt, i stället tar det åratal att slussas in på arbetsmarknaden. 

Ingen vill egentligen ses som ett offer. Människor är alla lika på det sättet. Utanförskap har ingen färg, ingen religion, inte heller dess konsekvenser som extremism och kriminalitet. Det är det som är det fina, tydliga regler och förväntningar diskriminerar inte. Det är verktyg för att ta sig framåt.  

Om man som vi båda varit i krig och sett dess konsekvenser med egna ögon upplever man hur extremt tydliga dessa mekanismer blir under sådana förhållanden. 

Har ni träffat ett barn som farit riktigt illa någon gång? Då vet ni att man känner igen dem på blicken som far runt och scannar omgivningen när den letar efter faror. Det barnet behöver en fast punkt att fästa sin blick på, en tydlig röst som inger trygghet. En trygg person behöver inte göra det, det är en lyx hen redan åtnjuter.    

Religionsfriheten missbrukas

Ta tag i integrationen, det är ingen höger/vänster-fråga, det är anständighet. Att vara tydlig är att vara respektfull och visa att man bryr sig. Religionsfriheten är fundamental i det demokratiska samhälle. Men en frihet som riskerar att leda till att hela samhällets frihet i slutändan inskränks, måste också ha tydliga regler och kontrolleras. Det var i källarmoskéer många av IS-värvningarna skedde. En typ av moskéer och skolor som predikar sådant som kvinnors lägre ställning, andra gruppers mindre värde eller rentav existensberättigande, måste förbjudas. 

För att inte skapa polarisering, rädsla och hat i samhället måste IS-återvändarna lagföras. Det är vi skyldiga deras offer som flytt hit till Sverige.

 

Av Cyril Hellman

Författare och journalist som var nere i krigets Syrien och Irak och skrev boken ”Rapport från fronten mot IS” samt filmade stridsscener till dokumentären ”Our War”.

Dorpec Kobane 

Fysioterapeut och föreläsare, sjukvårdare hos kurdiska YPG i Syrien. Författare till boken Kobanesyndromet och en av de svenskar som sett IS gärningar på nära håll.

 

FOTNOT: I kväll kl 18 berättar Cyril Hellman och Dorpec Kobane om sina erfarenheter från kriget – ABF, Sveavägen i Stockholm.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!