Klockan var halv
tolv på förmiddagen den 16 mars 1988 när Saddam Husseins stridsflyg syntes i skyn ovanför den kurdiska staden Halabja, nära gränsen till Iran. Vita papper släpptes från luften, men det var inga fredsinviter som fladdrade ned över staden. Pappren mätte vindarnas riktning och hastighet, inför det som komma skulle. Halabja bombarderades sedan med fem olika sorters kemiska stridsmedel, däribland senapsgas och nervgas. Inom loppet av några minuter dödades 5 000 människor. Omtöcknade sjönk de till marken med öppna ögon och munnar efter att de andats in gaserna, för att dö mitt uppe i dagens göromål. Jag kände en konstig doft. Det började svida i ansiktet och en hinna lade sig över mina ögon. Först såg jag suddigt och sedan tjocknade hinnan till. Jag tvättade ansiktet, men svedan spred sig över hela kroppen och jag förstod inte vad som hände. Hamide Hassan Mohammad överlevde Halabja. I dag, sjutton år senare, skriver läkarna ut 15 sprutor med starka doser två gånger i månaden för att hon ska kunna andas, ty diktatorns biologiska brygd har förstört hennes hals och andningsvägar för resten av livet. Hamide förlorade nio familjemedlemmar i gasattacken mot Halabja. Hennes ett år gamla son Woria överlevde, men han har drabbats av personlighetsförändringar och lever med ständig ångest. Han saknar framtidstro.
Hamide visar
oss bilder på sig själv och sina närmaste efter bombningarna. Hennes ansikte var sönderfrätt och kroppen fördärvad. En av bilderna är tagen på ett sjukhus i Oslo, dit många överlevande fick åka för behandling. I dag är hennes kinder återställda men längs tinningen vid kanten av slöjan syns ärren. Hon har genomgått fem ögonoperationer och otaliga fler på resten av kroppen. Woria har ärr och vita fläckar under läppen. Deras sår inombords kan ingen specialist i världen rehabilitera. Ännu i dag föds barn i Halabja med skador, missbildningar och mentala problem. Saddam Hussein och hans medhjälpare Ali Hassan Al Majed, även kallad Kemiske Ali, har satt biologiska spår i Halabja för lång tid framåt. Nu kräver kurderna att minst en av dem ska få sin rättegång här. 1988 var inte första gången Halabja attackerades. Under det kurdiska upproret bombades staden med napalm 1974, och i maj 1987 lät Saddam Hussein invadera Halabja och ett hundratal personer begravdes levande i Kaniashkan när hela området jämnades med marken med sprängmedel. I Sverige välkomnas anländande bilister av glada skyltar och symboler vid landskapsgränserna. I Halabja möts vi av en plåtskylt med fyra bilder på lemlästade barn. När taxin kränger fram längs de trånga gatorna ser vi en stad utan liv. Det är fattigt och mycket religiöst. Hus ligger fortfarande i ruiner sedan bombningarna. På den stora begravningsplatsen är gräset klippt och gravarna står välskötta i räta led, men bara meter utanför ligger bråte och rester av cementblock slängda på jordhögarna. Det är tragedin och minnet som vårdas. Halabja var en del av Saddam Husseins folkmordskampanj Anfal. Den var kulmen på förföljelser som pågått ända sedan Iraks grundande 1932, och som intensifierats när Baathpartiet tog makten 1968.
Anfal var
Saddam Husseins urladdning, den totala revanschen mot den kurdiska befolkningen. Från februari till november 1988, precis i slutfasen av kriget mot Iran, lät diktatorn sin armé jämna 4 500 byar och ett femtontal städer med marken. Deportationer, massavrättningar, bombräder och tortyr kantade vardagen. När helvetet var över skrevs dödssiffran till 182 000 människor. Men diktatorn var inte nöjd, och vände två år senare pansarvagnarna söderut och ockuperade Kuwait och genomförde folkmord på shiamuslimerna i Irak. Salah Hussayn var soldat i den kurdiska peshmerga-gerillan under Anfal och var stationerad i bergen runt Halabja. Vi skyndade oss ned till staden. En kvinna fick båda benen bortsmällda av en bomb, men jag lyckades föra henne i säkerhet. Allting var kaos, folk var i chocktillstånd. Salah lyckades rädda ytterligare två kvinnor. I dag åker han fram och tillbaka till Sverige där han får behandling på västkusten för de skador han fick.
Halabja gav
eko över världen. Och vid olika tidpunkter har gasattacken blivit ett slagträ i den politiska debatten. Inför Kuwaitkriget 1991 och Irakkriget 2003 blev Halabja symbolen för Saddam Husseins ondska. Halabja har däremot sällan setts ur ljuset av dess kurdiskhet. Gasattacken riktades mot den kurdiska befolkningen just för att de var kurder och inte sunniaraber. Kurderna betraktades som femtekolonnare under kriget mot Iran eftersom de vägrade ställa sig bakom Saddam Husseins krigföring. Under två dagar före attackerna hade peshmerga-gerillan under hårda gatustrider återerövrat Halabja från irakiska armén, vilket inte sågs med blida ögon av regimen. Det löper en rasistisk tråd genom Baathpartiets historia och handlingar gentemot befolkningen i Kurdistan i Irak. Kurder, turkmener och assyrier har fördrivits i stor skala från sina hem för att ge oljestaden Kirkuk en arabisk dominans. Kurdiska krav på självbestämmande har bemötts med våld som eskalerat till folkmord. En halv miljon shiamuslimska failikurder från centrala Irak har deporterats till Iran. Det är med dessa glasögon vi måste se på diktatorns handlingar, men också på stödet bland kurderna för att låta vapnen tala gentemot Bagdad.
Hamide är upprörd
över att utländska hjälporganisationer bara kommer till Halabja för att fotografera och sedan åka därifrån. Men hon berättar sin historia om och om igen för nya delegationer. De lovar att återvända, men gör det inte. Vi ber om hennes tillåtelse att skriva om det hon har berättat. Gör gärna det, men berätta inte bara min historia utan hela Kurdistans historia, svarar hon.
Fredrik Malm Gulan Avci
Fredrik Malm är ordförande i Liberala ungdomsförbundet och Gulan Avci arbetar som integrationssamordnare för Folkpartiet och sitter i styrelsen för Kurdiska riksförbundet.
