Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

"Ställ inte barns olika behov mot varandra"

"Lotta Edholm ((FP) Skolborgarråd sedan 2006) har i media talat om ett rättvisare system – budgeten är densamma, de pengar som tagits från tilläggsbeloppet har flutit in i den ordinarie skolpengen och den socioekonomiska satsningen Stockholms stad har gjort. Det är cyniskt, barns olika behov ställs mot varandra. Behovet av socioekonomisk utjämning minskar ju inte behovet av särskilt stöd i skolan", skriver debattörerna. Foto: Stefan Forsell

I går demonstrerade hundratals föräldrar, barn och skolpersonal utanför Utbildningsnämndens möte. Omkring 1000 barn med behov av särskilt stöd har fått tilläggsbeloppet – och därmed i praktiken möjligheten att få stöd – helt indraget. Pengar som flutit in i den ordinarie skolpengen och den socioekonomiska satsningen Stockholms stad har gjort. Men behovet av socioekonomisk utjämning minskar inte behovet av särskilt stöd. Alla barn har rätt till en fungerande skolgång, skriver föräldrar och skolpersonal från flera fristående resursskolor och kommunala grundskolor.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Barn med behov av särskilt stöd i skolan

"Elever med behov av extraordinära stödåtgärder till följd av psykiska och/eller betydande sociala svårigheter som till exempel där riskinslag föreligger för dem själva eller för andra i deras omgivning, och elever med mycket stora svårigheter i socialt samspel och kommunikation."

 

Källa: Utbildningsförvaltningens tjänsteutlåtande "Förslag till nytt system för tilläggsbelopp för elever med ett omfattande behov av stöd i grundskolan".

Lagom till skolstarten möttes omkring 1 000 barn med omfattande stödbehov i Stockholm av beskedet att de inte beviljas det tilläggsbelopp som finansierar det särskilda stöd de enligt Skollagen (SFS 1985:1100) har rätt till. Inget tilläggsbelopp, ingen hjälp. Ingen fungerande skolgång.

 

För de enskilda barnen är detta en katastrof. En del har inte ens hunnit börja den allmänna skolan utan redan kraschat i förskola eller förskoleklass. Andra har aldrig haft en fungerande skolgång, ständigt hamnat i bråk, fått gå med personlig assistent vid sidan av den övriga klassen. De har dragit på sig klagomål, skäll och anmälningar för att de använt våld och hot mot barn och lärare, förstört för sig själva och för andra. Deras behov har inte kunnat tillgodoses i en klass på 20 – 25 barn. De har uttömt alla den allmänna skolans resurser, barnens och deras anhörigas ångest och hopplöshet har vuxit. En del har efter utredningar och ansökningar till slut fått plats på någon av de få kvarvarande resursskolorna. Men utan tilläggsbelopp, vart ska de nu ta vägen?

 

För en redan hårt ansatt allmän grundskola med stora barngrupper per pedagog och små resurser betyder det att klassrumssituationen blir lite rörigare, lite mera ohållbar, när barn med omfattande behov men med minskat eller helt indraget tilläggsbelopp ska inkluderas i klasserna. För hur ska de kunna bemöta barn med behov av särskilt stöd nu, när de inte kunnat det tidigare?

 

Inkludering är ett honnörsord i skoldebatten, alla barn ska komma med i den allmänna skolan. För många barn med behov av särskilt stöd är resursskolorna en förutsättning för att de ska kunna inkluderas.

 

Det finns inga marginaler i resursskolorna, ingen ekonomisk buffert som kan stå emot en kommunal budget som så drastiskt drar ned på tilläggsbeloppen. Kvaliteten kan inte säkras med färre personal och nedskärningar slår i första hand mot barn som redan är i en utsatt position.

 

Den yttersta konsekvensen blir att de fristående resursskolorna - kommunala St. Örjans lades ned redan i vintras - med rikligt med erfarenhet och kompetens för att möta barn i behov av särskilt stöd tvingas lägga ned. Vad händer då med barnen - och med en redan pressad allmän skola som barnen då ska inkluderas i?

 

Barn, föräldrar och skolpersonal – alla var vi helt oförberedda på det här beskedet. I våras, när Utbildningsnämnden och Utbildningsförvaltningen utredde systemet för tilläggsbeloppet, hörde flera resursskolor av sig till Utbildningsförvaltningen för att försäkra sig om att de barn som skulle tas in till hösten och nu ansökte om tilläggsbelopp också skulle få det. Percy Carlsbrand, enhetschef på tillhandahållarenheten på Utbildningsförvaltningen, gav då det lugnande beskedet: ”Jag har läst tjänsteutlåtandet och delar inte er oro för att ni skall bli utan bidrag. Vad vi inte kan lova är till vilket belopp.”

 

Samtidigt fattade Utbildningsnämnden beslutet att förändra systemet för tilläggsbeloppet till barn med behov av stöd och särskilt stöd. I ett tjänsteutlåtande uppskattades då att omkring 640 barn av 1 590 ansökningar om tilläggsbelopp skulle få avslag på sin ansökan – och därmed heller inte få något stöd. På vilka grunder avslagen skulle ges och varför inte alla barn med behov av särskilt stöd skulle få de ekonomiska möjligheterna därtill förklarades inte. Det visar sig att de verkliga siffrorna ser ännu värre ut – Percy Carlsbrand säger nu att omkring 1 000 barn av 1500 ansökande fått avslag på sin ansökan inför höstterminen. 1 000 av 1 500. En del barn som i våras bedömdes behöva så omfattande stöd att de fick det högsta tilläggsbeloppet får nu ingenting.

 

Hur kommer det sig att en sådan omfattande förändring som får så graverande konsekvenser inte tydligt kommuniceras till någon av de berörda parterna – varför får varje familj och skola för sig upptäcka det här strax innan skolstarten?

 

Lotta Edholm har i media talat om ett rättvisare system – budgeten är densamma, de pengar som tagits från tilläggsbeloppet har flutit in i den ordinarie skolpengen och den socioekonomiska satsningen Stockholms stad har gjort. Det är cyniskt, barns olika behov ställs mot varandra. Behovet av socioekonomisk utjämning minskar ju inte behovet av särskilt stöd i skolan.

 

Och barnens stödbehov har inte minskat trots att tilläggsbeloppet dragits in. Forskningen visar att barns misslyckanden i skolan tydligt är kopplade till risken att utveckla självdestruktiva mönster - börja missbruka, hamna i kriminalitet, utveckla psykisk ohälsa, begå självmord. Ett annat tydligt samband finns mellan tidiga och förebyggande insatser och lägre kostnader för samhället på sikt.

 

Barnens stödbehov måste gå före kortsiktiga ekonomiska neddragningar. De här barnen – alla barnen – har rätt till en fungerande skolgång.

 

Räcker inte budgeten till både socioekonomiska satsningar och till särskilt stöd måste mer pengar skjutas till. Först då går det att tala om ett rättvisare system, Lotta Edholm.

 

Angela Eriksson, förälder

Bitte Lång, speciallärare Skanskvarnsskolan

Eva Drakenberg, lärare Liljanskolan

Ingeborg Moestam, rektor Vintertullsskolan

Ingrid Strandberg, rektor Tornadoskolan

Ingrid Svedin, rektor Ingridskolan

Johan Nyberg, förälder

Katarina Åström, rektor Kunskapsskolans Resursskola

Lovisa Bylund, förälder

Malin Ahlkvist, rektor Skolgrunden/Aspdammskolan

Marina Christiansen, specialpedagog

Marina Nyberg, förälder

Markus Dimdal, förälder

Meta Renberg, rektor Liljanskolan

Pär Plüschke, socialarbetare Liljanskolan

Stefan Berg, skolchef MBC-skolorna

Torvid Hafström, skolchef Vintertullsskolan

Ulrika Lorentzi, förälder

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!