Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Städdag i föreningen – ett onödigt ok

Så var det återigen dags för städdag i föreningen. Och som vanligt förväntas alla vara med och dra sitt strå till stacken, annars kommer de onda blickarna, skriver bloggaren Klara Schmidtz.Foto: Privat.
Jag vägrar förklara för bostadsrättsföreningen varför jag inte är med, och det står inte i stadgarna att de boende måste hjälpa till, skriver Klara Schmidtz.Foto: Shutterstock.

Så var det återigen dags för städdag i föreningen. Och som vanligt förväntas alla vara med och dra sitt strå till stacken, annars kommer de onda blickarna, skriver bloggaren Klara Schmidtz.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

I helgen var det städdag i bostadsrättsföreningen där jag bor. Jag har en osynlig sjukdom som orsakar en hel del smärta, så jag kan inte hjälpa till mer än att räcka folk saker eller hålla upp dörrar.

Jag skulle nog mest ha varit i vägen, men även om jag kunde vara med så skulle jag inte vara det. Aktiviteter som går ut på att alla ska vara med och dra sitt strå till stacken fungerar aldrig i verkligheten. Det är alltid ett fåtal som gör mycket, många som gör vad de måste men inte mer, och många som inte gör mycket alls. Beroende på ambitionsnivå och hur de gynnas av det, förstås. De som inte är särskilt intresserade brukar känna att det är ganska obehagligt att de förväntas vara med.

Det syns inte på mig att jag är sjuk, så tidigare städdagar när jag har suttit på balkongen eller tagit en promenad så har jag fått en del onda blickar. Ytterligare en av anledningarna till varför jag ogillar städdagar så mycket. Jag bor inte i en kommunistisk liten bubbla där alla ska dra sitt strå till stacken - jag betalar min höga avgift till föreningen för att slippa förväntas vattna blommorna eller skotta snö, och jag bor här för att det är relativt nybyggt och anpassat för någon med handikapp.

 

Jag vägrar förklara för bostadsrättsföreningen varför jag inte är med, och det står inte i stadgarna att de boende måste hjälpa till.

Varför vill de att jag städa upp någons unges leksaker som ligger utspridda runt sandlådan?

Det finns ett stort missnöje med att bostadsrättsföreningar förlitar sig på de boende, när det ingår i månadsavgiften att saker som trädgårdsskötsel sköts. Det är inte rimligt att man ska vara tillgänglig två helgdagar om året för att jobba åt föreningen. Det finns gott om anledningar till att leja någon att göra jobbet, eftersom det bara är en eller två gånger om året och det tar oftast inte mer än en timme, men icke. Alla ska vara med.

I min förening brukar det vara korvgrillning efteråt, men varför ska jag vara med och betala för det också? Jag bor inte här för att vara med på eller bidra till sociala tillställningar i föreningen. De flesta heltidsjobbare med familj har säkert annat för sig en solig söndag.

 

Att ha en städdag med enklare trädgårdsskötsel ett par gånger om året är säkert ett måste för bostadsrättsföreningarna. Varför inte bara lämna en lapp hos varje hushåll, där man själv kan anmäla sitt intresse för att hjälpa till med olika saker, av egen vilja? Det finns säkert flera som kan tänka sig att vattna en rabatt eller räfsa löv någon gång då och då, men i så fall när de själva vill och inte på en dag som föreningen bokar in långt i förväg. Eller leja ut trädgårdsarbetet på entreprenad - det står ju faktiskt med i föreningens budgetpost för underhåll och skötsel.

Om föreningen tycker att de kan spendera pengar på att bjuda alla boende på korv, så kan de säkert leja ett par tonåringar som bor här för att göra jobbet till ungefär samma kostnad. Och med betydligt färre sura miner.

 

Klara Schmidtz

Driver bloggen Arga Klara