Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Sprid inte villfarelsen om att spöken finns

Patrik Lindenfors.
Drottning Silvia. Foto: Sven Lindwall

Det skulle vara bra om en person som får miljontals kronor av våra skattepengar för att representera Sverige lät bli att sprida villfarelsen om att spöken finns, skriver Patrik Lindenfors.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

I dokumentären ”Drottningholms slott – ett kungligt hem" berättar drottning Silvia om de spöken hon menar bor på Drottningholms slott. ”Man känner ibland att man inte är helt ensam. Så kom och känn själv, gå omkring här när det är mörkt och så.” Silvias spöktro är en nyhet som av lättförståeliga skäl fått stor spridning i världen. Men allt vi vet om verkligheten, genom vetenskap och logik, talar för att spöken inte existerar.

Med ”spöke” menar man vanligtvis en avliden persons själ eller ande som lever kvar i världen på ett sätt som gör att levande människor ibland kan märka av och ibland till och med kommunicera med dem.

Enligt föreningen Vetenskap och Folkbildning, som undersökt frågan, tror ungefär en sjättedel av Sveriges befolkning på spöken. En något större andel, en fjärdedel, tror att människor har en själ som existerar oberoende av kroppen. Spöktro har existerat i alla tider och verkar finnas i alla kulturer.


LÄS MER: Skicka tillbaka pengarna, drottning Silvia

 

Det är ganska lätt att förstå hur spöktro en gång uppstod, för vad är egentligen skillnaden mellan en levande och en död människa? Innan man hade möjlighet att undersöka frågan var observationen att ”något” lämnade människan vid döden – ”det” som gjorde kött levande. Detta ”något” fick namn som ”ande” eller ”själ” och detaljerade läror uppstod kring dessa. Var tar de vägen efter döden? Kanske blir man belönad? Kanske straffad? Vissa kanske lever vidare mitt ibland oss?

Vartefter biologin och neurovetenskapen har utvecklats har dock tron på själar avtagit bland dem som har som yrke att undersöka den typen av frågor. Det går till exempel att se hur skador på specifika delar av hjärnan slår ut specifika kognitiva funktioner. Varför skulle de göra det om inte hjärnan är det som ger upphov till dessa funktioner? En fristående själ kan ju inte bli skadad av fysiska skador. Blir hela hjärnan utslagen försvinner personens alla förmågor – det vi kallar att vara hjärndöd.

Undersökningar av den här typen visar samstämmigt att våra upplevelser är en produkt av hjärnans funktioner. Det här har gjort att tron på en separat existerande själ har blivit mycket ovanligare bland forskare, medvetandefilosofer och människor i allmänhet. Det verkar helt enkelt inte som själar existerar. Och därmed försvinner också möjligheten att spöken existerar.


LÄS MER: Slut på förnedringen – befria kungafamiljen

 

Det finns helt enkelt inget att vara rädd för, inga andeväsen som skräms i barnens sovrum och inga osaligt vandrande gengångare på kungafamiljens slott. Alfons Åberg lär numera alla barn detta redan på förskola och hur man kan få spökrädslan att försvinna med ramsan ”Stick du stygga spöke, för du finns inte!”

Men Silvias upplevelser då? Hon känner ju ibland att hon inte är helt ensam?

Det här är något var och en av oss kan känna ibland, vare sig vi tror på spöken eller inte. Men man kan också ibland känna sig varm fast det är kallt, o-hungrig fast man inte ätit på länge, rädd fast man är trygg, ensam fast man har vänner, nedstämd fast man har det bra – och ibland tar man bara fel. Våra känslor är helt enkelt inte alltid en bra indikation på hur verkligheten är beskaffad.

Spöken finns nog inte. Det skulle därför vara bra om en person som får miljontals kronor av våra skattepengar för att representera Sverige lät bli att sprida den villfarelsen. Var på Alfons sida i stället, Silvia.

 

Patrik Lindenfors

Ledamot i Humanisternas förbundsstyrelse

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!