Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Språkpoliseri pekar finger neråt

Erik Mats.Foto: Privat
Björn Ranelid.Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG

Att låtsas inte förstå ordet mellis eller att dra växlar på en egen etymologi till bebis, blir bara fånigt när orden varit etablerade hela ens vuxna liv, skriver Erik Mats.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

REPLIK. "Ordet väger ingenting”, skriver Björn Ranelid. Likväl finns det många omsorgsfulla skribenter som väger sina i guldvåg. Det kan finnas många faktorer bakom ett ordval, som inte vi läsare eller åhörare känner till. En sådan upphöjd ekvilibrist som Ranelid har all tid och möjlighet att fundera och förundras över detta om han bara vill, men istället hemfaller han åt ett inskränkt fördömande.

Det finns mycket som Ranelid inte tycker om vad gäller andras språkbruk. Det är fattigt och det förfaller. Torftigt och obegåvat låter det i hans öron, när de han kallar den språkliga underklassen inte lever upp till Ranelids måttstock. 

Men denna ribba han lägger upp, den är fullt självvald och bygger inte på någon egentlig kunskap. Det man inte förstår driver man med. Ifrån en privilegierad utsiktsplats ser han ner på dem som bryter mot hans godtyckliga normer. 

 

LÄS MER:  Avbryt genast det svenska språkets förfall 

 

Språkpoliseri handlar ofta om just detta, att peka finger neråt åt de som gör sitt bästa; de mindre bildade eller mer pressade. Tänk bara så många av oss som skrattar åt felaktiga skyltar!

Men människor är överlag extremt kompetenta till att välja sina uttryck efter situation, och har gjort så sedan långt innan det fanns ett skriftspråk eller utbildningsväsende och långt innan det fanns självutnämnda språkpoliser. Det finns därför ett glapp mellan vad Ranelid tror sig se, och vad vetenskapen beskriver. Istället för att undersöka vad som ligger bakom folks språkbruk, fördömer han dem på gamla trötta, fördomsfulla grunder.  

Det finns helt enkelt vansinnigt mycket mer text idag än förr och därav följer en lägre tröskel för vem och vad som når ut. 

Om man istället skulle leta orsaker till att språket förändras, kan man se en underbar global demokratisering av skrivkonsten. För någon generation sedan möttes vi nästan enbart av redaktionellt bearbetad text från en homogen och bildad europeisk klass. I dag kan vem som helst nå ut med sina texter, handskrivna på liten skärm istället för runstenar. Billiga att producera och reproducera istället för dyra. Det behövs knappast någon hypotes om en ny språklig underklass eller om sämre ork bland skribenter. Det finns helt enkelt vansinnigt mycket mer text idag än förr och därav följer en lägre tröskel för vem och vad som når ut. 

 

LÄS MER: Vi behöver inte nya könsord i språket 

 

Och jag tror att framtidens läsare kommer att uppnå en högre grad av digital läskunnighet än tidigare generationer, och därmed undvika sammanblandningar mellan en tweet och en roman. Vi behöver knappast oroa oss för framtidens språkbrukare.

Avslutningsvis vill jag ge tre råd till en aspirerande språkpolis:

 

1. Att låtsas inte förstå ordet mellis eller att dra växlar på en egen etymologi till bebis, blir bara fånigt när orden varit etablerade hela ens vuxna liv. Man ska i allmänhet inte kokettera med sin förmenta okunskap, utan då är det bättre att istället gå till en ordbok innan man yttrar sig. Kanske lär man sig nåt, som att bebis är bildat precis som chips.

2. En text om att språklig fattigdom är torftig, blir ironiskt självillustrerande om man använder ordet “ord” ett tjugotal gånger och knappt någon av dess synonymer. 

3. Det finns fortfarande ett väldigt säkert sätt att undvika att beröras av språkligt förfall. Det är att välja sin lektyr ifrån just den redaktionellt bearbetade utbildade medelklassen. Läs böcker och tidningar istället för att se på teve eller följa sociala medier, om det nya språket skrämmer. Eller välj att glädjas åt och lajka alla dessa nya röster!

 

Erik Mats

Språkvetare, ingenjör och småbarnsfar som säger mellis och dagis på goda grunder