Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Sommaren synliggör fattigdomen hos barn

Foto: Amelie Herbertsson

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Många barn packar just nu ner badkläder och leksaker för att ta med till sommarstugan eller rentav utlandssemestern. Andra packar för en kollovistelse när föräldrarna jobbar. Äventyr, lekar och kompisar väntar i en miljö långt från bilar och asfalt.

Men några barn packar inte alls. När deras föräldrar arbetar måste de stanna hemma. Kollo, som en gång i tiden var en möjlighet för alla barn att komma ut i naturen några veckor för lek, sol och bad med kompisar, har blivit för dyrt. De barn som blir kvar hemma är barn till föräldrar med mycket små inkomster. Svårast är det för ensamstående.

Vänsterpartiet har låtit Riksdagens utredningstjänst ta reda på hur många av de ensamstående föräldrarna som lever under den relativa fattigdomsgränsen. Och det är direkt nedslående att ta del av resultatet.

 

I dag lever sammanlagt drygt 300 000 föräldrar ensamstående med hemmavarande barn, varav de allra flesta är mammor. En dryg tredjedel av mammorna hade 2011 en inkomst som var lägre än 60 procent av medianinkomsten i Sverige, vilket är cirka 12 000 kronor i månaden. En inkomst så låg att familjerna enligt EU:s definition riskerar "ekonomisk utsatthet". Bland papporna är det nästan 20 procent som har en lika liten inkomst.

Och utvecklingen verkar dessutom gå bakåt. År 2000 hade 17 procent av de ensamstående mammorna låg ekonomisk standard, mot 35 procent 2011. Även papporna ser ut att ha en negativ trend, 14 procent 2006 mot nästan 20 procent 2011. Antalet barn som lever i familjer med låg ekonomisk standard har ökat från 85 000 barn år 2000 till 163 000 barn 2011, vilket är senaste siffran från SCB (källa RUT).

Statistiken visar samtidigt att klyftan ökar. Barnfamiljer med två föräldrar har fått det bättre, medan de ensamstående föräldrarna halkar efter. Enligt försäkringskassan står bidrag till ensamstående med barn för en betydligt lägre andel av deras inkomst nu jämfört med 1998. Familjepolitikens omfördelande effekt har minskat.

 

Fler hamnar exempelvis över inkomstgränsen för att kunna få bostadsbidrag, gränsen har knappt höjts sedan 1997. Och underhållsstödet har bara höjts med 100 kronor sedan 1994. Försäkringskassan konstaterar att bidragen varken följt med prisutvecklingen eller inkomstutvecklingen. Det får konsekvenser, lägg därtill att ensamstående föräldrar har svårare att få jobb och oftare har sämre hälsa. Samtidigt som den rikaste tiondelen av befolkning har ökat sin årliga disponibla inkomst mellan 2006 och 2011 med cirka 79 000 kronor har den fattigaste tiondelen fått se sina inkomster minska under samma tidsperiod.

Vänsterpartiet vill sätta fart på sommaren för alla barn. Det borde vara en självklarhet i ett välfärdssamhälle att alla föräldrar har ekonomiska villkor så att deras barn kan leva bra liv. Men då måste en annan, rättvisare fördelningspolitik genomföras. Den ensidiga skattesänkarpolitiken som gynnat högavlönade män måste överges. Vi prioriterar barnen i stället.

 

Därför föreslår vi följande:

Höj underhållsstödet med 200 kronor per månad för alla barn och med ytterligare 200 kronor för tonårsbarn. Indexera sedan underhållsstödet så det räknas upp årligen.

Lagstifta om barnomsorg på obekväm arbetstid. I dag får knappt 5 000 barn den möjligheten vilket försvårar för ensamstående föräldrar att arbeta. Om vi avskaffar Rut skulle det finansiera 15 000 platser.

Ensamstående föräldrar har lägre förvärvsfrekvens och tvingas ofta jobba visstid eller deltid mot sin vilja. Gör därför fasta jobb på heltid till norm på arbetsmarknaden.

Utöka möjligheterna till deltidsstämpling, sänk avgifterna till a-kassan och höj ersättningen vid arbetslöshet. Inrätta en värdig sjukförsäkring. Alla kommuner bör ha låga avgifter till fritidsaktiviteter/kulturskola och ha minst en fritidsgård. Vi vill därför höja statsbidragen till kommunerna.

På så sätt ökar vi föräldrars ekonomiska möjligheter och fler barn kan få packa sin semesterväska i framtiden.


ULLA ANDERSSON

Ekonomisk-politisk talesperson för Vänsterpartiet