Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Socialtjänstens brister en livsfara för barn

Hjälp barnen. Var och en måste inse att barn far riktigt illa även i Sverige, skriver Agneta Bravélius. Pojken på bilden har inget med artikeln att göra..

Rättegången om mordet på lilla Yara i Karlskrona har precis avslutats. I en annan del av Sverige har bara någon vecka passerat sedan ett annat fall av grov barnmisshandel uppdagats.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

 Socialtjänsten var inkopplad men agerade inte utan lät barnet bo kvar hos föräldrarna. Flickan hittades av polis, övergiven under miserabla förhållanden. Själv hävdar socialtjänsten att de har brist på resurser.

Eftersom jag har varit inkopplad i ett annat fall med en liten pojke som vi kan kalla Robin så vet jag att det inte bara handlar om personalbrist. Det råder även en skrämmande attityd som drabbar barnen hårt. Misstänkta brott bortförklaras in absurdum.

"Om mamman bara slutar oroa sig så kommer Robin att må bra! Jag litar helt på min personal", svarade socialnämndens ordförande på en av landets kritiserade socialtjänster.

Av hänsyn till lilla Robin vill jag inte skildra de exakta detaljerna, men i grova drag kan jag berätta att mamman lämnade pappan när hon såg hans första slag mot sonen. Eftersom Robin mådde dåligt tog hon honom till BUP. Efter en tid började han berätta. Det handlade inte bara om sparkar och slag utan han beskrev även de sexuella övergrepp han utsatts för.

Mamman kontaktade socialtjänsten för att få hjälp. Där ville man inte ens tänka tanken att Robin hade varit utsatt för brott. Istället lades all kraft och fokus på att hitta bevis på att mamman överreagerade. Ingen verkade förstå den kris hon befann sig i efter att nyligen ha tvingats inse att pappan hade våldfört sig på sonen.

Helt utan stöd från samhället valde mamman att gå under jorden när det blev dags för Robin att träffa pappan igen. De lyckades hålla sig gömda under ett år. Robin som tidigare mått mycket dåligt hade precis börjat bli harmonisk när polisen knackade på dörren. Mamman fick ett års fängelse för egenmäktigt förfarande med barn. Robin fick flytta till pappan som fick hela vårdnaden.

När mamman frigetts fick Robin bo hos henne varannan vecka, enbart på grund av att pappan inte orkade med honom. Till en början var Robin väldigt misstänksam och mycket försiktig. Men allt eftersom tiden gick och förtroendet mellan mor och son byggts upp igen började han visa henne märken på sin kropp. Undersökande läkare menade att det kunde vara brännmärken från cigarett. Läkaren gjorde anmälan till socialtjänsten som i sin tur kontaktade mamman. Hon måste sluta åka runt till olika vårdinrättningar med Robin! Detta var inte bra för honom!

Robins föräldrar har deltagit i många rättsliga förhandlingar. Men bara om vårdnad och umgänge. Inte en enda av alla polisanmälningar som gjorts har resulterat i åtal. Den ursprungliga anledningen till att Robins mamma flyttade från pappan är helt bortsopad. Det är som att det aldrig har hänt.

Mitt i allt detta finns Robin. En liten trasig kille som på flera sätt visar att han inte mår bra. Ingen reagerar. Ingen tar ansvar!

Det saknas inte bara personal. Bristerna är mycket mer allvarliga än så. Det är bara en tidsfråga innan nästa barn mördas. För att inte tala om alla de barn som överlever, men får sina liv förstörda på grund av att hjälpen uteblir. Trots flera larmrapporter under de senaste åren har ingen förändring skett. Socialsekreterarna protesterar nu själva mot ohållbar arbetssituation. Det är skrämmande tyst från ansvariga politiker. Vem bryr sig?

Vad som behövs är en attitydförändring som genomsyrar hela samhället. Var och en av oss måste våga se att barn far riktigt illa även här i Sverige. Vi måste visa civilkurage, börja bry oss och ställa krav på ansvariga politiker. Hur och när tänker de stärka rättsskyddet för de allra mest skyddslösa och sårbara - våra barn?

Jag har fortfarande kontakt med Robin. Jag vänder mig nu till ansvariga ministrar: Vad tycker ni att jag säga till honom nästa gång han visar spår av misshandel på sin lilla kropp?

Agneta Bravelius

Grundare av BRY - Barns Rättsskydd.

Författare till verklighetsbaserade boken "När blodbanden brister", skriven under pseudonymen Hanna Svensson.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!