Frilansarvodena har sjunkit så pass mycket att en stor del av den kvalitativa frilansjournalistiken är utrotningshotad och dess utövare med den. En ny Sifo-undersökning, som bekostats av Journalistförbundet, visar att fyra av tio frilansmedlemmar har börjat jobba mer med annat vid sidan om sin frilansjournalistik, jämfört med för tre år sedan. Till det kommer alla de som har slutat helt för något mer inkomstbringande. De blir ofta lärare, kör taxi, jobbar i hemtjänsten eller arbetar som informatörer.
Bland de som finns kvar funderar många på att sluta. I ett tiotal intervjuer som Frilans Riks gjort med frilansjournalister framgår att flera upplever svårigheter med att ha råd med att försörja sina barn på ett bra sätt. Andra upplever en stark stress när de som proffs blir avkrävda snabbhet på bekostnad av kvalitet. Nästan alla är säkra på att den dåliga betalningen innebär lägre kvalitet på journalistiken.
Att ersättningen hos vissa publicister är låg är känt inom mediabranschen. Genom ovan nämnda undersökning syns för första gången hur dåligt det är: en relativt stor andel av Journalistförbundets frilansmedlemmar hamnar under socialbidragsnivå (3 880 kronor + hyra), när de redovisar vad de får kvar efter skatt och avgifter. 29 procent har under 10 000 kronor i månaden till privat konsumtion, varav 12 av procenten utgörs av en grupp som har under 5000 kronor i månaden. Exakt hur många som skulle tjäna på att besöka socialkontoret är svårt att avgöra.
Vi frilansjournalister är garanter för bredd, mångfald och expertis. Men för att överleva blir många frilansjournalister allt oftare tvungna att luta sig mot invanda tankemönster, redan hörda röster, makthavares snabba fakta och välkända miljöer.
Nyligen damp följande budskap ned i e-postlådan hos många frilansare: ”Jobbet tar åtta timmar och du kan fakturera 3000 kronor. Vi har sänkt från 4000”. För en genomsnittlig frilansare innebär detta socialbidragsnära 11 000 i månaden efter skatt och omkostnader, om denne skulle jobba på dessa villkor en hel månad. Detta för att en frilansare bara tar betalt för den effektiva tid som hen lägger ned på jobbet. Mycket arbetstid kan inte faktureras kunden.
Sifos enkät bekräftar att detta inte är ett skräckexempel. I genomsnitt får en frilans ut motsvarande cirka 15 000 kronor efter skatt i månaden. Det är en bit kvar till lägstalönen för en butiksanställd som är 16 800 kronor efter skatt.
Vissa dagstidningar måste spara. Men det är olyckligt att en del medieägare tror att det är hållbart att betala så lite att vissa av deras samarbetspartners inte kan nå en levnadsnivå i klass med låginkomsttagare i dagens Sverige. Vad som är ännu tråkigare är att de låga arvodena betalas ut även av tidnings- och Public Service-redaktioner som har goda ekonomiska förutsättningar.
Denna kortsiktighet beror sällan eller aldrig på enskilda redaktörer. De är oftast lika besjälade av journalistisk kvalitet som frilansarna. Tyvärr lyssnar inte de som bestämmer över ekonomin.
Om inget görs riskerar vi en situation där bara personer med en extern försörjningskälla har råd att arbeta som en kvalitetsdriven frilans. Det kan vara ett fast jobb, en förmögen partner eller ett arv. Kvalitetsjournalistiken blir en sorts hobby.
Att den noggranna, etiska och ansvarstagande frilansjournalistiken skulle vara avskuren från vanlig ekonomisk logik är svårt att hävda. Vi gör det inte. Vi vill att medieägare, ekonomichefer och publicister som har makten över frilansbudgetarna tar sitt ansvar.
Bertholof Brännström
Dan Josefsson
Per Wirtén
Bitte Hammargren
Kajsa Ekis Ekman
Joakim Medin
Annina Rabe
Ana Udovic
Carolina Jemsby
Tomas Thoren
John Swedenmark
Sam Sundberg
Annika Hamrud
Martin Edström
Jonas Gratzeo
Börge Nilsson
Fredrik Quistbergh
Magnus Hagström
Rickard Jakbo, delad ordförande Frilans Riks
Fatima Grönblad, delad ordförande Frilans Riks
