Mall of Scandinavia hoppas bli Mål of Scandinavia. När det nya köpcentrumet öppnade rapporteras en bilkö ha ringlat ända inifrån centrala Stockholm och ut mot Solna.
Centrumet säger sig ha tvingats stänga portarna två timmar tidigare än planerat eftersom alltför många människor var alltför desperat shoppinghungriga. En person svimmade i trängseln.
Det är bra marknadsföring och ett sätt att bygga upp förväntningarna inför helgen och julruschen. En produkt som Mall of Scandinavia har en liten utmaning där – å ena sidan vill man sälja sig till massorna, å andra sidan vill man vara exklusiv, alltså uteslutande. Lösningen blir just denna: Vi är så attraktiva att vi inte räcker till åt alla. Rusa, så kan du ha en chans.
Den strategin hade man redan medan centrumet byggdes. Bolaget som uppförde gallerian kallade sig ”Nordens samhällsbyggare”. Det lät progressivt och tillgängligt, men jag som journalist fick nej när jag, återkommande under flera års tid, bad både dem och gallerians ägarbolag att få besöka bygget.
Jag åkte förstås dit ändå och en dörr i planket runt bygget var öppen. Där innanför stod en man i orange hjälm med en tumstock i handen. När jag steg in log han och tog av sig hörselskydden.
Över 200 nya butiker, behövs det?
”Vad vet jag?” sade han och skakade på huvudet. ”Ska det här gå runt? Det kan man verkligen undra.”
Varför bygger man ett shoppingcentrum till – är det en fråga man tänker på när man jobbar här?
”Ja, det frågar vi oss alla hela tiden. Vad är meningen med detta?”
Han är inte ensam om att fråga sig det. Vad är meningen med att vi konsumerar så mycket? Varför fortsätter vi att fylla våra garderober och datorer, våra källare och garage, våra kylskåp och elektronikhyllor med sådant som vi inte behöver, ofta inte kommer att använda och kanske inte ens tycker om?
Det är frågor allt fler människor ställer sig. Under arbetet med min bok om konsumtionssamhällets drivkrafter har jag mött många personer som lever på och av konsumismen men som ändå, när de tvingas tänka efter i långa intervjuer, ifrågasätter den. Där finns miljardären som undrar om det kan vara en hållbar värld som bygger på ständigt ökande konsumtion. Där finns höginkomsttagaren som frågar sig om det egentligen är hon själv som har valt ett så välutrustat kök och en walk-in closet eller om det har drivits fram av krafter utanför henne. Och där finns ekonomen på HUI Research som menar att marknadsföring kan orsaka masspsykos.
När till och med konsumtionssamhällets bärare ifrågasätter det finns det mycket som tyder på att den masspsykos som Mall of Scandinavia piskade fram hos stockholmarna under invigningen kanske inte blir så långvarig.
Jovisst, en liten stund kommer det här huset att få vara Skandinaviens största shoppinggalleria, fifteen minutes of fame, sedan går turen vidare och byggnaden kommer att krympa ihop och bli inte mer än ett vanligt förortscentrum. Och snart, sannolikt i vår livstid, går det och den intilliggande nybyggda idrottsarenan samma öde till mötes som den gamla Råsunda fotbollsstadion några hundra meter bort. Den byggdes, användes, åldrades som planerat och revs. Nu byggs nytt även där, så ser konsumtionssamhällets kretslopp ut.
Men det finns ett liv bortom det. Den som gör kraftansträngningen att se på vår tillvaro här på jorden idag utifrån en utomjordnings perspektiv kan inte låta bli att se det irrationella i att vi jordbor lägger vår tid och vår energi, vår kreativitet och vår muskelkraft på att producera och konsumera så mycket när vi vet att det förstör både vårt jordklot och vår egen sinnesro. Alltfler människor har mer meningsfulla mål än att fördriva dagen på Mall of Scandinavia.
Katarina Bjärvall
Journalist och författare,
Aktuell med boken "Yes! Därför köper vi det vi inte behöver" (Ordfront 2015)
