Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Sluta slösa skattepengar på målen i Agenda 2030

Josefin Utas, slöseriombudsman på Skattebetalarna.

Vi lever i ett land som kommit långt på vägen mot jämlik tillgång på utbildning, lika rättigheter för kvinnor och män samt låga klimatutsläpp.

Självklart finns det ytterligare potential att bli bättre, men anpassning till Agenda 2030:s visionära mål gör ingen nytta, skriver slöseriombudsmannen Josefin Utas.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Det talas överallt om Agenda 2030, vilken innefattar FN:s 17 globala hållbarhetsmål och 169 delmål. Bland dessa mål återfinns allt ifrån en fredlig värld och att utrota fattigdom till rena hav och en hållbar arbetsmiljö, i stort sett allt som kan sägas känneteckna goda, jämlika och välmående samhällen. 

Statsminister Stefan Löfven uttryckte i regeringsförklaringen den 8 sept att Sverige ska ”fortsätta att vara världsledande i arbetet med att motverka den globala uppvärmningen och i genomförandet av Agenda 2030.” 

Men vad innebär Agenda 2030 för Sverige i praktiken? Det vi vet hittills är att det har lett till mer arbete som bekostas med skattemedel och som inte som gör nytta. 

Statskontoret har granskat

Statskontoret har granskat arbetet med Agenda 2030 i myndigheter, kommuner och regioner. I oktober 2019 kom de med en delrapport. I rapporten konkluderas att majoriteten av dessa har sysslat med Agenda 2030, men att det har lett till få förändringar i arbetssätt och prioriteringar. 

Vanligast var att göra kunskapshöjande aktiviteter och att kartlägga den egna verksamheten i relation till hållbarhetsmålen. Alltså en form av självspegling och anpassning av den verksamhet som redan pågår till en ny struktur, vilket självklart innebär ett merarbete.

I linje med detta ligger propositionen ”Sveriges genomförande av Agenda 2030” som regeringen kom med i juni i år. I dokumentet på 48 sidor konstateras det som den tidigare Agenda 2030-delegationen redan kommit fram till i sitt slutbetänkande, att en majoritet av delmålen redan omfattas helt eller till viss del av lagstiftning och av de riksdagsbundna målen. 

I stort är det en substanslös produkt som handlar mer om att visa hur viktigt ärendet är, än att åstadkomma något konkret.

80 myndigheter samarbetar

Agenda 2030 har blivit något att hänga upp sina goda intentioner på. Allt ifrån bistånd och trafiksatsningar, till delaktighet bland unga och psykisk ohälsa, tillförs nu på listorna med ”arbete med Agenda 2030”. Det har blivit en etikett att sätta på saker för att ge dem ny fräschör och stjärnglans, något som ger en bra känsla och bekräftar tillhörighet till det stora globala projektet. 

Med hänvisning till hållbarhetsagendan rättfärdigas åtskilliga möten, konferenser och annat spännande som bryter mot den vardagliga myndighetsrutinen. 

Alltför högtflygande planer om att bli störst och bäst, särskilt för ett mindre land, riskerar att straffa sig

Ett exempel på samverkande och signalerande är att uppemot 80 myndigheter gått samman i en gemensam avsiktsförklaring om att arbeta med agendan, som om de vore egna politiska organ och inte arbetade utifrån regeringens direktiv. Varför skulle myndigheter behöva göra detta och vad skulle hända om de inte gjorde denna avsiktsförklaring? Svaret är naturligtvis ingenting.

Det finns inga gränser för hur mycket samverkan och möten som skulle kunna genomföras för att sprida kunskap, föra dialog och så vidare. Kontrollfrågan som måste ställas är om dessa aktiviteter leder till ökad nytta och därmed motiverar kostnaden och tidsåtgången. 

Redan kommit långt

Alltför högtflygande planer om att bli störst och bäst, särskilt för ett mindre land, riskerar att straffa sig. När myndigheter och tjänstemän lägger sin arbetstid på möten och posering utan konkret nytta innebär det ett slöseri med skattemedel. Det är ju inte så att det saknas uppgifter för dugliga tjänstemän i dagens Sverige. 

Vi lever i ett land som kommit långt på vägen mot jämlik tillgång på utbildning, lika rättigheter för kvinnor och män, låga klimatutsläpp och så vidare. Här pågår redan sedan länge ett arbete med ökad hållbarhet som siktar mot de globala målen. 

Självklart finns det ytterligare potential att bli bättre, men anpassning till Agenda 2030:s visionära mål kommer inte att vara avgörande. Därför borde inte heller dessa automatiskt vara högsta prioritet för våra myndigheter.


Av Josefin Utas

Slöseriombudsman, Skattebetalarna