Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Sluta diskutera etnicitet – det är helt meningslöst

Nadim Ghazale, polis och debattörFoto: Madelene Hannah
Debatten rasar om ungdomsrånenIllustration: Helen Rasmusen

Debatten om ungdomsrånen har fastnat i samma hjulspår som alla andra debatter.

Att bara prata om etnicitet är meningslöst.

På sin höjd är det ett populistiskt knep för att håva in likes på sociala medier.

Vi pratar för lite om de riskfaktorer vi faktiskt kan påverka, skriver polisen Nadim Ghazale.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Nytt problematiskt samhällsfenomen men samma debatt, den här gången ungdomsrånen. När det kommer till den fruktansvärda utvecklingen med förnedringsinslag är det svårt, om inte omöjligt, att ge raka svar på varför de sker. Det jag vet om förnedringar är att de främst riktas mot människor man föraktar eller vill utöva makt mot. Maktutövning genom kränkning är varken nytt, unikt eller okänt som samhällsfenomen. Oavsett vilket är det en handling som traumatiserar offren för lång tid framöver. Detta måste prioriteras och stoppas omedelbart. Men oberoende av vilket ämne som avhandlas så hamnar utanförskapsområden och dess invånare i centrum. Sprängningar, gängkriminalitet, gangstermusik, islamistisk extremism eller ungdomsrån.

Majoriteten av invånarna i våra segregerade utanförskapsområden härstammar från länder utanför Europa, ofta från länder där våld ligger närmare till hands. Trots det är majoriteten laglydiga vanliga medborgare. En självklarhet men ändå värd att understryka. Detta berättar för oss att sambandet mellan osvensk bakgrund och utanförskap/segregation inte per automatik resulterar i kriminalitet. Men vi verkar inte komma längre än så, diskussionen fastnar, bara för att börja om lite senare.

Enkla svar på svåra frågor

En ny boll sätts i rullning, alla springer efter och den eviga debatten om dessa två riskfaktorer sätts på repeat. Vi pratar för mycket om etnicitet och för lite om andra riskfaktorer. Sällan eller aldrig hör vi debatten ljuda lika högt om andra faktorer än just osvensk bakgrund och segregation. Kanske är det för att det är ett populistiskt knep för att få tonvis med likes på sociala medier eller kanske handlar det om okunskap. Troligtvis en mix av bägge. Enkla svar på svåra frågor och hellre kortsiktigt än långsiktigt.

Varför pratar vi inte om annat än etnicitet?

Släng ut alla och allt blir bra. Lås in alla och allt blir bättre.

Ju fler riskfaktorer – ju högre risk för kriminalitet.

Att ha en annan etnicitet än svensk är en riskfaktor, att bo i segregerade områden en annan. Tro det eller ej så finns ett par riskfaktorer till i bakvattnet. Diverse problem hos föräldrarna, alkohol, dålig impulskontroll, kriminalitet i familjen, droger, ilska, normbrytande beteende, bristfällig skolgång, empatistörningar, fattigdom osv. Listan kan göras lång men ju fler av dessa faktorer man har i sitt liv, ju mer ökar risken för kriminalitet. Hur kommer det sig att vi aldrig pratar om något annat än etnicitet och utanförskap? Det är dessutom synnerligen meningslöst då vi endast kan påverka en av dem, etniciteten är svår att göra något åt.

Det är dags att tänka längre än en mandatperiod

‪Vad sägs om att prata lite om hur vi ska minska även de andra riskfaktorerna också. Riskfaktorer som faktiskt går att påverka.

1. Satsa på ökad vuxen närvaro i miljöer där ungdomar finns, på skolan och efter skoltid. Vuxna med värderingar som representerar vårt demokratiska land.

2. Ge socialtjänsten medel och befogenhet att omplacera de fåtal barn och unga som kidnappar och terroriserar hela skolor och lokalsamhällen. ‪

3. Luckra upp sekretesslagstiftningen så att socialen och polisen bättre kan samverka kring de som skräms, rånar, skjuter och bränner.

‪4. Tvinga föräldrar att ta ansvar för sina barns handlingar. Dessa barn är oftast mer rädda för sina föräldrar än myndigheterna och vill varken skämma ut sina föräldrar eller skämmas inför dem.

‪5. Stäng skolor i utanförskapsområden som inte fungerar och portionera ut den homogena barngruppen på skolor med en bättre blandning, och satsa på skolorna! Barnen lär sig språk, värderingar, får svenska kompisar och rättvisare bild av Sverige. Något som de tar med hem och sakta börjar integrationsarbetet inifrån. En fungerande skola är det mest brottsförebyggande och integrationsfrämjande som finns, och vice versa.

Många av de välintegrerade invandrarna jag känner beskriver en liknande resa på sin väg mot integrering eller assimilering.

Det är dags att skapa förutsättningar för fler att ta den vägen.

Det är dags att arbeta på fler fronter än det som enbart syns för blotta ögat.

Det är dags att bredda debatten och se bakom hudfärg och bostadsområde.

Det är dags att tänka längre än en mandatperiod.

 

Av Nadim Ghazale

Polis och expert i SVT:s ”Veckans brott”