Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

"Slavarna" som är politisk handelsvara

Socialdemokraternas Stefan Löfven ger en vilseledande bild av arbetskraftsinvandringen när han säger att de som kommer hit "far illa, bor i källare, får inte lön", skriver Johan Norberg. Foto: Christian Örnberg

Visst är det skamligt att vissa arbetsgivare utnyttjat utsatta - men vad ska man säga när facket vill berika sig på att beröva dessa personer chansen, skriver Johan Norberg.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

De "far illa, bor i källare, får inte lön", mullrade Socialdemokraternas ledare Stefan Löfven om arbetskraftsinvandrarna i SVT:s Agenda. Den gamla Metallbasen har vulgariserat sin retorik i linje med den LO använder i sin kampanj mot regeringens och Miljöpartiets öppning för arbetskraftsinvandring. De försöker ge bilden att reformen har öppnat gränserna för okvalificerad arbetskraft som mest plockar bär för slavlöner. Vissa har kallat det människohandel.

Det är en vilseledande bild av reformen. De enda som får invandra är de som har fått en anställning med lön och anställningsvillkor som motsvarar svenska kollektivavtal eller praxis inom branschen. Och statistiken om vilka det är ger en helt annan bild än skräckpropagandan.

Om man rensar för säsongsarbeten är den vanligaste arbetskraftsinvandraren en dataspecialist från Indien eller Kina. Nästan var fjärde arbetstillstånd av de cirka 20 000 som var aktiva vid årsskiftet gällde en dataspecialist, och bland de vanligaste yrkena märks civilingenjörer, ingenjörer och tekniker.

Mer än fyra av tio arbetskraftsinvandrare har en högskoleutbildning. Det kan man som Löfven tycka är skamligt få, men då har han höga krav - det är nämligen betydligt fler än i den svenska arbetskraften.

Det finns också missbruk. Det finns exempel på tillstånd som har sålts på falska grunder av vissa arbetsgivare, och nu senast av personer inom fackföreningen Syndikalisterna. Och en del har blivit lurade på sin lön. Men reglerna är mycket tydliga. Migrationsverket kan vid misstankar göra kontroller av lön och arbetsvillkor, och om en arbetsgivare har intygat osant kan hon dömas till böter eller fängelse. Vad gäller säsongsarbeten som bärplockning finns ytterligare krav, bland annat dokumentation om att det finns medel till löner.

Lösningen på att gamla regler inte efterföljs är sällan att införa nya. Snarare skulle ytterligare liberalisering stävja missbruket. Det bästa sättet att se till att utomeuropeiska arbetare inte tvingas betala tiotusentals kronor för falska arbetstillstånd är att ge dem rätt att åka till Sverige för att söka jobb under en viss period, och automatiskt ge dem tillstånd vid anställning.

Det är naturligt att LO och Löfven inte vill göra så, för de verkar inte vara emot missbruket av reformen - de är emot bruket av den. Som intresseförening för dem som redan har ett jobb välkomnar LO ogärna andra.

Sverige har en historia av omfattande och berikande arbetskraftsinvandring. Men LO, som hade rätt att lägga in sitt veto, uppmanade 1972 sina medlemsförbund att sluta tillstyrka arbetstillstånd. Som en LO-ekonom uttryckte det skulle staten bara verka i "den redan befintliga svenska arbetskraftens intressen".

Då avskaffades arbetskraftsinvandringen till Sverige, utom den helt oreglerade i den svarta sektorn. LO motsatte sig att den återupptogs 2008. Allt tal nu om att "båda parter ska ha ett inflytande" är bara deras sätt att säga att om en arbetsgivare vill anställa en person utanför Europa ska LO kunna förbjuda det.

Men invandring är i den svenska arbetskraftens intresse. Ungefär vart fjärde rekryteringsförsök misslyckas, och om företag inte finner en kock, dataspecialist eller maskinoperatör är det många jobb runt den personen som inte heller skapas.

Ett av de främsta skäl som stora företag anger för att söka sig utomlands är att de får bättre tillgång på kompetens.

Om det är så redan nu, hur blir det då när konjunkturen förbättras och efter de stora pensionsavgångar vi har framför oss?

Den arbetskraftsinvandring som regeringen och MP har öppnat för är bland det viktigaste som har gjorts för Sveriges ekonomiska kraft under de senaste åren.

Jag håller med dem som tycker att det är skamligt att det finns några enskilda arbetsgivare och syndikalister som har fuskat och dragit nytta av personer i en svår situation.

Men de har trots allt försökt berika sig på att ge dessa personer en ny chans, i ett nytt land. Vad ska man då säga om de fackföreningar som vill berika sig på att beröva dessa personer denna chans?

 

Johan Norberg

Idéhistoriker och författare aktuell med boken "Migrationens kraft."

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!