Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Släpp menskonsten fri, Ebba Busch

KD:s partiledare Ebba Busch. Foto: ANDERS WIKLUND/TT
Janine Alm Ericson (MP) är gruppledare i riksdagen och jämställdhetspolitisk talesperson.

Med en envishet få förunnat fortsätter Ebba Busch att beklaga sig över menskonst, jämställdhetsmyndigheten och genuspedagogik. KD:s ”nya feminism” väcker många frågor, skriver Janine Alm Ericson (MP). 

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Året är 2020 och Kristdemokraterna står på stora trumman med att partiet nu ska arbeta fram en ”ny feministisk politik som ska erbjuda en ny form av feminism”. Det väcker minst sagt fler frågor än vad det besvarar. Den feministiska politik som Ebba Busch vill göra allt i sin makt för att distansera sig från har gett oss allmän rösträtt, kriminaliserat våldtäkt inom äktenskapet, infört barnomsorg, en samtyckeslag och mycket, mycket mer. 

Det är givetvis välkommet att ett parti som genom historien aktivt motarbetat kvinnors rättigheter nu har en ambition att komma in i matchen. Problemet är bara att den nu spelas på en annan planhalva. Den nya feminismen som partiet längtar efter är densamma som genom tiderna har förpassat kvinnor bort från arbetsmarknaden, förvägrat kvinnor rätten till sina kroppar, en egen ekonomi och motarbetat varje steg på väg till ett jämställt samhälle. Den är med andra ord inte särskilt mycket värd. 

Snöar in på menskonst och genuspedagogik

Det är ett under att Ebba Busch med en envishet få förunnat fortsätter att beklaga sig över såväl menskonst, jämställdhetsmyndigheten och genuspedagogik i stället för att klara av att se den helhet som måste till för att vi på riktigt ska bli en jämställt land. De rättigheter som både Ebba Busch och jag har i dag är ingenting som kommit av sig självt. Det är generationer av feminister som kämpat för oss – samtidigt som Ebba Buschs eget parti å sin sida gjort sitt bästa att motarbeta dem. 

Feminism utan feminism är precis vad det låter som – inget alls

Den hatkampanj som från borgerligt håll förs mot genuspedagogik blev tröttsam för länge sedan. Det kritikerna motsätter sig är alltså att barn ska behandlas lika, oavsett kön. Hur detta i dag ens kan vara en fråga lämnar jag till Ebba Busch att besvara, men som mamma är det för mig en helt obegriplig ståndpunkt. 

Givetvis tar jag för givet att de vuxna som möter mina barn i deras vardag gör allt de kan, med de verktyg de har, för att behandla tjejer och killar på samma sätt. Och ja, detta sunda förnuft har fått namnet genuspedagogik. 

KD tycks leva i parallell verklighet

Att regeringen lägger mer resurser på sin jämställdhetsmyndighet än på en fungerande rättspolitik är ett annat av uttalandena i Ebba Busch utspel som svart på vitt visar vilken parallell feministisk verklighet det partiet verkar befinna sig i. Att svensk borgerlighet nu för tiden ägnar mer tid på att beklaga sig över en myndighet än att läsa en budget är inte förvånande, men likväl ett hinder för att kunna driva en saklig politisk debatt. 

Kristdemokraterna säger sig vilja ta krafttag mot både hedersförtryck, våld mot kvinnor och sexuella trakasserier. Just där regeringen nu lägger sitt allra största fokus för kvinnor just nu. Om en vill basera sin politik och sina insatser på dessa områden på fakta och beprövad erfarenhet borde Ebba applådera en insats som finns till för att samla just det. 

Men kanske är det så att Kristdemokraterna även här är mer intresserade av att vifta med oneliners att åstadkomma förändring i verkligheten. 

Håll tassarna borta från konsten

Och när det kommer till den av borgerligheten evigt utskällda menskonsten då? Ja, för mig är en rimlig ordning att fri konst ska vara just det – fri från politiska klåfingrar i jakt på snabba populistiska poänger. Att partiledaren för det parti som nu avser göra anspråk på att ta fram en ny feministisk politik lägger mer kraft på att i sammanhangen beklaga sig över konstverk än att lägga fram egna förslag säger en hel del om den arbetsgruppens ambitionsnivå. Men kanske vore det konstigt annars, för feminism utan feminism är precis vad det låter som – inget alls.  

 

Av Janine Alm Ericson

Gruppledare och jämställdhetspolitisk talesperson Miljöpartiet