Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Skyll inte på kamphundarna

"Vi måste sluta generalisera och prata om mördarhundar och börja prata om mördarmänniskor." Det skriver Nabila Abdul Fattah, Metro-kolumninst och socialpedagog. Foto: Niclas Tilosius
Väldigt många, runt 90 procent i tidningarnas webbomröstningar, tror att ett förbud mot "kamphundar" är lösningen på problemet med hundar som bits. Folk har dessvärre gått på mediernas skräckbild av dessa hundar. Ingen hund biter utan en anledning. Ändå är vi så rädda för att kritisera oss människor i stället för att lägga hela skulden på hunden. Det skriver rapparen och krönikören Nabila Abdul Fattah i dag. Hon skriver: Vi måste sluta generalisera och prata om mördarhundar, vi måste börja prata om mördarmänniskor.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Nabila Abdul Fattah. Foto: Foto: Leif Jacobsson
Man pratar om "kamphundar" som om det vore en ras. Bordercollie ska valla, schäfer ska vakta, chihuahua ska vara en accessoar för överklassbimbos och pitbull, amstaff, mastif, bullterrier, dogo argentino och liknande hundar ska bitas. Bara det. I vanlig ordning är människor fördomsfulla mot det de inte känner till, och som vanligt vill man förbjuda sådant man inte känner till.

Väldigt många, de brukar hålla sig runt 90 procent i tidningarnas webbomröstningar, tror att ett förbud mot dessa "kamphundar" är lösningen på problemet med hundar som bits. Det konstiga är bara att den hund som biter människor mest är taxen. Japp, den lilla saken som ser ut som en söt, vandrande korv är den största människobitaren. Den enda hunden som ingår i "kamphundskategorin" av de tio största människobitarna är pitbullen. Resten av alla "kamphundar" är utklassade av chihuahuan, bordercollien och beaglen. Men vi människor fattar inte. Vi tror fortfarande att "kamphundarna", eller "mördarhundarna" som vissa vill kalla dem, är problemet.



Jag säger inte att dessa "kamphundar" inte biter människor. Visst finns det risk att de gör det, då just dessa hundar är de hundar som misshandlas mest av människor. Fysiskt och psykiskt. Psykiskt då man avlar lite hursomhelst på dessa hundar och inte riktigt bryr sig om hur föräldrarna eller far- och morföräldrarna var. Samt att hunden väldigt ofta hamnar i fel ägares händer. De värsta hundägarna är dels killar som använder sin hund som penisförlängare för att skrämma folk då det är olagligt att bära vapen, och dels tjejer som vill ha en krävande hund och tror att den ändå kan växa upp på ett bra sätt med lite gulligull. När hunden blir för jobbig så byts den ut mot en söt valp istället.

Killar skapar aggressiva hundar för att få status och pengar. Och här kommer man då in på det fysiska. Hundarna tränas till att "tåla" mer stryk än vad de redan gör, de tränas till att vinna kampen och ägarens status. Hundarna som efter ett tag blir odugliga i kamp slängs bort och en ny penisförlängare skaffas. Att kunna slå sin hund och visa för sig själv att man står över denna "mördarmaskin" ger ägaren en pervers tillfredsställelse. Det handlar aldrig om hundarna, bara om ägarna.

På NCRC:s (National Canine Research Council) hemsida finns en undersökning om hur pitbullen framställs i amerikanska medier. Det visade sig faktiskt att det oftare är hunden som faller offer för människor, än att hunden attackerar.
Och när hunden väl har bitit har den framställts som en väluppfostrad "familjehund" som fick flipp och började döda familjemedlemmar - som om det vore hundens psyke som är labilt. Som om man, oavsett om man behandlar hunden bra, aldrig kan lita på en "kamphund". Men efter närmare koll så har det nästan i samtliga fall visat sig att hunden i själva verket har varit vanvårdad en längre tid innan han/hon bestämde sig för att ge tillbaks.

När jag jobbade på ett hem för gatuhundar i Libanon under sommaren 2006 fanns där en pitbull som hette Sakran, namnet betyder full på arabiska. Hans ägare slängde ut honom på gatan, där blev han påkörd av en bil och skadade bakbenet och började halta (på hundhemmet tyckte man att han såg full ut när han gick, därav namnet). Av de ungefär 150 hundarna som fanns på hemmet var han den lugnaste, och även den barnvänligaste hunden, trots att han var den som hade kampats. Den mest aggressiva hunden på hundhemmet var en golden retriever. Ingenting går ihop, eller hur?

Men visst skulle det vara så mycket enklare om vi kunde att dra alla över en kam och förbjuda så kallade kamphundar? Det kan vi inte. Vi måste sluta generalisera och prata om mördarhundar och börja prata om mördarmänniskor. Det är människan som får hunden att bita, antingen genom aveln eller genom uppfostran. Dessa hundar är offer för vår underhållning, vårt maktbegär och vårt pengabegär, och när de börjar bita tillbaks så tar vi den enklaste utvägen och vill förbjuda alla.

Varför är vi rädda för att kritisera oss människor, i stället för att lägga hela skulden på hunden (som man vill utrota för att lösa problemet)? Kom igen folk! Vakna upp och frukta hunden du har uppfostrat till att vara farlig! Det är ditt fel, och din hund ska få betala priset.
I stället för att ifrågasätta det går vi på mediernas skräckbild av dessa hundar. Ingen hund biter utan en anledning. Inte ens taxen som biter mest. Men hur ofta får man läsa om en tax som bitit på löpsedlarna? Hur ofta får vi en nyanserad bild av dessa, så kallade, "mördarhundar"? Det är inte så konstigt att omkring nio av tio tror att ett förbud av vissa hundar är lösningen.

Nabila Abdul Fattah
Nabila är Metro-kolumnist och socialpedagog. Hon har en före detta gatuhund från Spanien.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!