Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Skyll inte krisen på nyliberalismen

Rädsla för framtiden. Johan Norberg träffar både unga och äldre greker som uttrycker rädsla för framtiden och som vill lämna landet. Foto: Pär Eliasson

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Motståndet mot åtstramningspolitiken i Sydeuropa har inletts. François Hollande valdes till fransk president på löftet att spendera Europa ur krisen och de grekiska väljarna förnedrade regeringspartierna som utlovat EU besparingar.

Kajsa Ekis Ekman välkomnar motståndet. Hon skildrar hur det grekiska folket plågas i stålbadet och det ligger mycket i hennes beskrivning. Jag är i Aten just nu och möter unga som tänker lämna landet och äldre som uttrycker rädsla för framtiden. Grekland genomlider en djup depression och löner och pensioner störtdyker. Hälften av alla unga är arbetslösa. Det är viktigt att söka alternativ.

 

Men lika realistisk som Ekis Ekman är i beskrivningen av Greklands problem, lika snett hamnar hon i beskrivningen av orsakerna. Enligt henne beror krisen på att grekerna har påtvingats nyliberalism.

I själva verket är Grekland en av de minst liberala ekonomierna i Europa, vars näringsliv hålls nere av Kafkaliknande regleringar och närmast medeltida skråmonopol. I Världsbankens sammanställning av ekonomisk frihet hamnar Grekland på plats 135, 150 och 155 av totalt 183 länder när det gäller friheten att starta företag, registrera egendom och skydd för investeringar.

En entreprenör berättar att 10 byråkrater måste signera hans papper för att han ska få starta ett företag, och då vill samtliga ha en "snabbhetsskatt" för att hans ärende inte ska hamna underst i högen. En annan berättar att två inspektörer hade olika uppfattningar om huruvida hans butik var lagenligt utformad. De sa att han själv fick lösa problemet - med hot om vite om det blev fel.


Om Grekland är nyliberalt kan nog även Ekis Ekman och Jonas Sjöstedt klassas som hårdföra nyliberaler.

Det var inte en svältkur som inledde krisen. Svält­kuren var resultatet. Det började tvärtom med att den grekiska staten badade i pengar efter att euromedlemskapet sänkt räntorna, och slösade bort dem på offentlig konsumtion, skrytprojekt och korruption. Under det första decenniet med euron höjdes lönerna med 34 procent, utan att produktiviteten ökade och de offentliga utgifterna expanderade med mer än 6 procent per år.

En företrädare för Syriza som jag träffar på universitetet - det vänsterparti Ekis Ekman är så entusiastisk över - säger att krisen beror på att de två maktpartierna skuldsatte landet. Jag frågar honom om Ekis Ekmans resonemang. Han svarar att han också avskyr nyliberalismen, men inte kan hålla den ansvarig för statligt slöseri.

När omvärlden insåg att Grekland aldrig kommer att kunna betala tillbaka slutade de låna ut. Och alla deltagare i "Lyxfällan" vet att om de gör av med allt på saker de inte behöver måste de till slut dra ned på det de behöver. Det är plågsamt och ofta brutalt, men det är verkan - inte orsaken.

 

Ekis Ekman påstår att ett av Greklands problem är att landet har prioriterat "skattelättnader för de rika". Det är lättnader som inga greker jag talar med känner till. När jag intervjuar Diomidis Spinellis, en berömd dataingenjör som har avslöjat skattefusk och skapat system för bättre kontroll, förklarar han att ett av skälen till utbredd skattesmitning är att skatterna är för höga.

Skatterna har också höjts drastiskt sedan krisen slog till och fastighetsskatten har tredubblats. Den privata sektorn har drabbats hårdast och över allt i Aten ser man stängda butiker. Av den halva miljon arbetstill­fällen som har försvunnit sedan 2008 har inte ett enda ­kommit från den offentliga sektorn, netto.

Sanningen är att det bara är genom just liberala reformer som grekerna kan ta sig ur den nu pågående sociala katastrofen. Om privatiseringar kommer i gång ger de välbehövliga intäkter, medan höjning av pensions­åldern kan rädda budgeten. Samtidigt måste näringslivet avregleras och avmonopoliseras för att ge utrymme för den entreprenöriella kraft som skulle kunna ge tillväxt.

 

Den vänsterpolitik med ännu högre skatter och bevarade monopol som Syriza förespråkar kan säkert göra svenska vänsterdebattörer nostalgiska, men kommer leda till att allt fler utestängda unga greker ger upp hoppet och packar resväskan.


Johan Norberg är författare och idéhistoriker. Han befinner sig i Grekland för att göra en dokumentärfilm om eurokrisen.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!