Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Skulle jag vara glad för vilket jobb som helst?

Sebastian Norling Rauhala.
Tina Walroth.

Jag låter som en dröm för arbetsgivare. Ändå står jag här med två timanställningar och undrar vad det är för fel på mig, skriver Sebastian Norling Rauhala.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

REPLIK.

Hej, Tina Walroth. Låt mig, som gammal räv inom kundserviceyrket (jag har jobbat nästan sex år inom det skrået, så jag inbillar mig att jag har hyfsat koll på läget) berätta om hur det väldig ofta brukar ligga till inom branschen du företräder; Det finns absolut jobb inom kundservice och telefonförsäljning. Heltid? Nej inte alltid, under utbildningen kanske men sedan när du går ut i drift så anställs du på deltid på 75-80 procent. Ingen häftig lön, det räcker precis till fasta kostnader för boende (om du haft tur att hitta en billig hyresrätt eller köpt en bostadsrätt med ett bolån med låg ränta innan amorteringskraven) och mat. Få till lite mersälj i dina samtal så får du lite extra slantar över till tre burkar burksoppa extra i månaden.


LÄS MER: Jobben finns – men unga vill inte ha dem

 

Dessutom blir din framtida pension riktigt risig på grund av deltidsanställningen, men det ska vi inte tänka på nu. Vi ungdomar är ju unga och med hela livet framför oss, inte ska vi tänka på pensionen redan nu! Och så kommer dagen då du oturligt nog sparkas på grund av för hög sjukfrånvaro eller för att du inte nådde upp till företagets effektivitetskrav. Dags att börja stämpla! Nämen oj, eftersom du var anställd på 75 procent så blir din a-kassa 80 procent på 75 procent av heltidslönen. Nu blev det svårt att betala räkningarna, bostadslånet och få pengar över till mat. Bara att sälja lägenheten och flytta hem igen.

Yes, du hittar ett nytt jobb! Det råkar ligga i en annan stad en timme bort, men inga problem, det är pendlingsavstånd. Du kan köra bil. Oj, en stor del av lönen går åt till bensinen. Efter nio månader går bilen sönder. Ja, det är lätt hänt eftersom din bil slits ut mycket fortare när du kör med den två timmar per dag till jobbet borträknat när du handlar eller besöker familj och kompisar. Det blir buss så länge, men bensinkostnaderna har i stället ersatts av kostnader för pendlarkort på nästan 1 700 kronor i månaden.

 

Jag har arbetat sedan jag var 14 år. Jag började med sommar- och höstjobb i dagligvaruhandel, sedan efter examen från journalistutbildningen arbetade jag nästan sex år inom kundservicebranschen parallellt med vikarieinhopp på lokaltidningen. Jag sökte under sommaren och hösten 20-25 olika jobb, alltifrån bensinmacksbiträde till kriminalvårdare. Jag gick vidare till intervju på tre av jobben, men sållades bort i sista urvalet.

Jag har fått beröm för min arbetsmoral och personlighet av nyhetschefen på lokaltidningen, key account managers på telekombolag och bemanningsansvariga. Jag låter som en dröm för arbetsgivare, va?

Ändå står jag här med två timanställningar och undrar vad det är för fel på mig som inte lyckas charma arbetsgivare tillräckligt för att ge mig en chans. Bara för att jag var dum nog att lämna ett arbete som jag inte trivdes med. Som jag enligt din artikel borde ha varit glad över att jag hade. För det var ju ändå ett jobb.

 

Sebastian Norling Rauhala

Frilansjournalist (och före detta kundservicemedarbetare)