Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Skrota kvinnodagen i jämställdhetens namn

KVINNOKAMP. Under Nyamko Sabunis tid som jämställdhetsminister har alliansen avsatt 1,6 miljarder kronor för åren 2007-2010 för att öka jämställdheten. Resurserna har därmed tiodubblats jämfört med tidigare år. Foto: Roger Vikström

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Nu pågår förberedelserna inför firandet av den internationella kvinnodagen på torsdag. Egentligen borde kvinnodagen avskaffas.

Intentionerna bakom dagen är goda. Syftet är att uppmärksamma ojämställdhet och kvinnors situation över hela världen.

Det finns numera ett otal olika "dagar" i kalendern och en stor andel är för att uppmärksamma tämligen smala frågor eller problemställningar.

Det finns Våtmarkens dag eller De vilda blommornas dag som säkert har sitt syfte, medan den kommersiella Kanelbullens dag måhända skapar trivsel, men har inget djupare värde.

Det var ryska kvinnor som redan 1913 först firade den 8 mars som kvinnodag, för 99 år sedan. Men just frågan om jämställdhet är större än att rymmas på en enda dag om året. Den är också ett uttryck för jämställdhetsarbetets välsignelse och förbannelse - ambitionen att med avgränsade projektinsatser åstadkomma en verklig förändring för jämställdhet mellan kvinnor och män.

 

Det är klart att vattnet urholkar stenen. Fler projekt leder så småningom till ökad jämställdhet. Alliansregeringen har tillfört jämställdhetsarbetet 1,6 miljarder kronor för åren 2007-2010. Resurserna har därmed tiodubblats jämfört med tidigare år. Det är den största satsning på jämställdhet som har genomförts i Sverige. En betydande andel av satsningen har varit genom projekt, i likhet med hur tidigare regeringar har arbetat.

Som ett exempel där resultatet kan diskuteras kan nämnas "Delegationen för jämställdhet i högskolan" som arbetade mellan 2009-2011.

Delegationen konstaterade i en utvärdering av jämställdhetsprojekt att det saknas en samverkan mellan lärosätena, vilket tenderar att göra jämställdhetsfrämjande insatser att bli enskilda öar ute i landet, med begränsade möjligheter att påverka jämställdheten i systemet i stort.

Men vid närmare eftertanke är "projektifieringen" ytterst märklig med tanke på att jämställdhet mellan män och kvinnor borde vara en självklarhet som bas och utgångspunkt för fördelning av resurserna i samhället.

Vi har i någon mening förlorat sikte på att jämställdhet måste vara en central utgångspunkt, en bärande princip. För när problemet uppmärksammats, åtgärder satts in, men resultatet ändå faller platt till marken efter det att projektmedlen tagit slut, beror det då inte på en brist i att grundvärderingarna inte förmår tränga igenom?

Vilket innebär att det bör finnas ett kontinuerligt arbete som säkerställer jämställdheten. Därför har en idéskrift om jämställdhet tagits fram, som presenteras på torsdag.

Skriften lyfter dels fram den kristdemokratiska ideologin som utgångspunkt för ett framåtsyftande jämställdhetsarbete och går igenom ett antal olika områden där dessa principer kan verka konkret.

Skriften är tänkt som ett diskussionsmaterial för kristdemokratiska företrädare och förtroendevalda, likaväl som andra intresserade av partiet och av jämställdhetsfrågor.

 

År 2013 blir den hundrade gången som den internationella kvinnodagen firas.

En så stor och egentligen självklar fråga borde inte hägnas in i kalendern, eftersom jämställdhet och kvinnors rättigheter är en så stor och självklar fråga.

Genom ett ökat ideologiskt arbete både inom partiet och i vår opinionsbildning blir varje dag en jämställd dag.

 

Penilla Gunther

är riksdagsledamot och KD:s jämställdhetspolitiska talesperson.