Skrivbordsbyråkrater dödar det svenska fisket

Det är ingen slump att fisket utefter våra kuster i många områden redan havererat, skriver Jarl Strömbäck.
Foto: Hasse Holmberg/TT
Jarl Strömbäck, sjökapten.

Kunniga personer har ersatts av skrivbordsbyråkrater, med liten eller ingen egen erfarenhet av fisket och dess villkor.

Myndigheterna och politiken har svikit och sviker en av världens äldsta näringar i vårt land. Följderna av det sveket kan bli mycket svåra att reparera, skriver Jarl Strömbäck.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Samtalet blir som alltid både informativt och givande. Med ett långt arbetsliv bakom sig kan han sin näring och dess villkor. Han har under många år varit sin närings ledande gestalt, och talesman i nationella möten. Han har utvecklat sin näring till att bli representerad i de finaste salonger, inklusive nobelmiddagen. Det röda guldet kallas det ibland, Kalix löjrom har det officiella namnet blivit.

Ännu arbetar han med sin näring, även om pensionsmässigheten inträffade för något år sedan, han har överblicken och kunskapen. Den yngre generation som kanske fortsätter livsverket, behöver än den äldres kunskap och överblick. Han ser genom sina kontakter hur kustfisket i vårt avlånga land dör ut, och en myndighet som inte har kompetensen eller viljan att vända utvecklingen.

Kunskapen försvann

Fram till år 2011 hanterades fiskefrågorna av Fiskeriverket. Under den borgerliga regeringen flyttades de till SLU, Sveriges lantbruksuniversitet under rubriken Havs- och vattenmyndigheten. 

Vatten som tidigare varit fredade från industrifisket i Östersjön, Ålands hav och Bottenhavet töms nu av de stora trålarna på fisk utan åtskillnad och kontroll, med katastrofala följder för näringskedjorna.

Många av de kloka och erfarna personer som i den gamla ordningen samverkat med fiskarna, hade egen tidigare erfarenhet av fisket och kunde dess villkor. De valde att avgå, och ersattes av skrivbordsbyråkrater, med liten eller ingen egen erfarenhet av fisket och dess villkor. Personer som ogärna lyssnar till de synpunkter de verksamma i näringen framför. Resultatet har blivit en utarmning av näringen som borde skrämma varje tänkande person som vill äta färsk fisk och dess produkter, och uppleva ett levande kustfiske. 

Extrema kontroller

Kustfisket i dess olika aspekter och inriktning kvoteras utan hänsyn till den kunskap och de erfarenheter fiskets yrkesmän besitter och är beroende av. Kontrollen är extrem, fiske får inte påbörjas utan att myndighetens tjänsteperson underrättats. Ankomst till hamn med fångsten skall anmälas och myndighetens tjänsteperson godkänna och registrera fångsten innan den får tas i land för förädling. Efterlevnaden av kraven följs upp av särskilda, ofta båtburna inspektörer, ett uttryck för myndighetens misstro mot yrkesmännen.

Yrkesmässigt kustfiske är i dag en mycket kunskapskrävande och kapitalkrävande verksamhet. Kunskapen byggs upp genom erfarenheter av många års arbete. Båtar och utrustning kostar stora pengar liksom driftskostnaderna. Kustfiskarna är yrkesmän och beroende av den näring de bedriver, de värnar om den näring de lever av, och anpassar fisket därefter. I det avseendet måste de också ha plats i besluten om de kvoter de tilldelas, och hur de anpassas i tid. 

Samtidigt tillåts storskaligt rovfiske

Samtidigt som myndighetens krav på kustfisket är utomordentligt hårda, tillåter myndigheten att industrifiskarna med sina mycket stora båtar, dammsuger våra hav utan någon kontroll av fångsterna. Fångsterna är inte underställda de kontrollkrav som gäller kustfisket. De levereras ofta till utländska hamnar, mals ner till fiskmjöl avsett för bland annat laxodlingarna. 

För varje kilo odlad lax krävs på det sättet minst tre kilo mald fisk. Vatten som tidigare varit fredade från industrifisket i Östersjön, Ålands hav och Bottenhavet töms nu av de stora trålarna på fisk utan åtskillnad och kontroll, med katastrofala följder för näringskedjorna i havet och därmed också ett levande kustfiske. Det är ingen slump att fisket utefter våra kuster i många områden redan havererat. 

Myndigheterna och politiken har svikit och sviker en av världens äldsta näringar i vårt land, och följderna av det sveket kan bli mycket svåra att reparera.


Av Jarl Strömbäck

Sjökapten och fd liberal politiker