Med några klick på tangentbordet öppnar sig den berömde filmaren Roy Anderssons hemsida. På bildskärmen ser jag att han erbjuder landets skolor att köpa "Någonting har hänt". Den marknadsförs som informationsfilm om aids, "som lyfter fram den moderna virusforskningens ansvar" och ingår i en dvd-box med fem filmer. Priset är billigt, knappt en tusenlapp för obegränsad visning.
"Väck elevernas intresse för de stora livsfrågorna", heter det i reklamtexten. Han ser gärna att filmen används av så många lärare som möjligt. Likaså att den visas för ständigt nya elevkullar. Så var det också tänkt när socialstyrelsen ursprungligen beställde filmen 1987 till ett pris av 1,7 miljoner kronor.
Myndighetens tanke var att "Någonting har hänt" skulle bli Sveriges första upplysningsfilm om aids. Viktigast var att avliva myten om att aids smittade vid blotta beröringen. Men socialstyrelsen blev snart djupt oense med Roy Andersson. Dels för att han ville skapa extra dramatik genom att låta en aids-smittad rollfigur skjuta ihjäl sig i slutscenen. Dels för att han avvisade den gängse teorin om att aids utvecklats i Afrika och förts över från apa till människa.
Istället ville han lansera ett helt nytt tankebygge, ytterst hämtat från en märklig professor i Östberlin. Han hette Jacob Segal och påstod att hiv-viruset framställts i Fort Detreck i Maryland, USA, med militära syften.
När socialstyrelsen framförde invändningar viftade Roy Andersson bort kritiken. Eller som en förtvivlad tjänsteman uttryckte saken i ett internt PM: "Att aids är ett stort problem i Afrika avvisar Roy A t ex helt". Allt slutade med att socialstyrelsen bedömde filmen som olämplig för visning i skolorna. Det visade sig vara ett klokt beslut.
Tre år efter Berlinmurens fall, 1992, avslöjade nämligen förra Stasiofficerarna Günter Bohnsack och Herbert Brehmer att Segals teorier var en bluff. Tillsammans med KGB hade Stasi drivit en hemlig desinformationskampanj med syftet att ge ärkefienden USA skulden för immunsjukdomen. Stasi hade försett Segal med falska uppgifter som påstods vara läckta från Fort Detreck, men i själva verket var påhittade.
Operationen finns beskriven i Brehmer och Bohnsacks bok "Auftrag: Irreführung", Uppdrag: att vilseleda - hur Stasi bedrev politik i väst. Den finns också delvis bevarad i Stasiarkivet i Berlin. Ingetdera förändrade dock Roy Anderssons synsätt. Så här skrev han i ett e-postbrev i december 2003, när jag bad att få intervjua honom för radions P1: "Segal för ett mycket vetenskapligt resonemang på vetenskapligt underlag".
Trots åtskilliga erbjudanden att på band eller i sändning kommentera uppgifterna, så höll han sig undan. Istället tog Roy Andersson till orda i Aftonbladet i början på 2004. "Utveckling av biovapen kräver forskning", skrev han och försvarade återigen Segals teorier.
Socialstyrelsens agerande ansåg han vara närmast rasistiskt, med "förakt och fördomar gentemot Afrika och dess befolkning". För att få slut på allt bråk överlät myndigheten till sist visningsrättigheterna till Roy Anderssons bolag Studio 24, enligt dokument hos myndigheten.
Priset var futtiga 50 000 kronor. Av de 1,7 skattemiljonerna hade socialstyrelsen kastat 1,65 miljoner i sjön.
Tack vare den uppgörelsen kan nu Roy Andersson låta sälja sin dvd-box extra billigt till landets skolor. Den som frågar Studio 24 om en särskild lärarhandledning får veta att någon sådan inte medföljer "Någonting har hänt". Tydligen ska Segals tankar i tysthet planteras ut i skolorna, utan vidare diskussion om varifrån tankebygget egentligen kommer.
Som läromedel om aids duger Roy Anderssons film knappast. Däremot är den desto mer värdefull som exempel på desinformation. Likaså hur en påhittad historia från Kalla kriget lever vidare än i dag, med hans hjälp.
Christopth Andersson är journalist och författare. Han är aktuell med "Operation Norrsken - om Stasi och Sverige under Kalla kriget" (Norstedts).
