Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Skolpolitiken är en fars på väg mot tragedi

Politiska företrädare, med ingen eller ringa egen erfarenhet av läraryrket, basunerar ut sina ”självklarheter” om den svenska skolan, skriver Jonas Nilsson.Foto: JONAS EKSTRÖMER/TT
Jonas Nilsson är förstelärare på Stordammens skola i Uppsala.Foto: Julia Donka

En bild av att vi lärare helt förlorat kontrollen över klassrummen målas upp. Men det finns ingen av oss lärare som tror att rena eftergifter och kompisrelationer ger bättre resultat i klassrummen, skriver Jonas Nilsson.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Skoldebatten förra året om hårdare tag och kunskapsfokus kontra lärares fullkomliga kapitulation och flummighet i klassrummen var måhända roande för dem som gillar farser, men skolfrågorna bör tas på större allvar än så. Det finns ingen av oss lärare som tror att rena eftergifter och kompisrelationer ger bättre resultat i klassrummen. Ingen seriös röst har hävdat att lärarledd undervisning är passé och att vi lärare ska stå där som mähän och låta eleverna uppfinna sin egen kunskap. Ändå är det ovanstående narrativ som används som utgångspunkt då politiska företrädare, med ingen eller ringa egen erfarenhet av läraryrket, basunerar ut sina ”självklarheter”. 

Löjeväckande förslag

En bild av att vi lärare helt förlorat kontrollen över klassrummen målas upp och för att ge oss verktyg att förmå eleverna att prestera bättre har det under senare tid bland annat föreslagits att skriftliga ordningsomdömen, betyg från fyran samt mobilförbud ska införas. Att det sistnämnda redan för flera år sedan infördes på åtskilliga skolor mumlas det bara om, för denna gång ska det minsann pekas med hela handen.   

I stället för denna fernissa bör den absolut viktigaste insatsen vara att vi lärare ges mer tid i våra tjänster till planering, efterarbete och anammande av forskning.

För oss lärare, som ofta påmints om att vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet ska genomsyra besluten rörande skolan, blir dessa förslag löjeväckande. Det finns inget tydligt stöd i forskningen för att någon av dessa insatser skulle förbättra elevresultaten i den svenska skolan. Möjligen har man sammanblandat begreppet ovan med ”grund vetenskap”? 

Återinför bestämd undervisningstid

I stället för denna fernissa bör den absolut viktigaste insatsen vara att vi lärare ges mer tid i våra tjänster till planering, efterarbete och anammande av forskning. En undersökning som genomfördes av Lärarnas Riksförbund 2019 visade att undervisningstiden för lärare i grundskolan ökat med drygt två timmar per vecka sedan den så kallade undervisningsskyldigheten avskaffades strax före millennieskiftet. Denna bestämda undervisningstid borde återinföras. 

Med en rejälare planeringstid får vi lärare på allvar möjlighet att förkovra oss inom ämnena och i olika konstellationer möta aktuell och adekvat forskning som ska ned på golvet. Vi hinner med att utforma kvalitativa ämnesområden och analysera, utvärdera och omvärdera vår undervisning. Vi hinner ge genomtänkt återkoppling till våra elever så att de kan bearbeta sina arbeten mot ökad tydlighet, samt ge dem verktygen för att reflektera kring sina egna ämneskunskaper. Vi hinner konstruera genomtänkta uppgifter och prov samt genomföra professionella bedömningar av desamma. 

Gör yrket mer attraktivt

Med solida förberedelser och tydligare förankring i forskning kommer elevprestationerna att förbättras. Mer tid för att utföra ett gott arbete stärker också professionen, gör yrket mer attraktivt samt bidrar till att vi verksamma lärare orkar stanna kvar längre. 

Det ovanstående förslaget kostar mycket och låter kanske inte alls lika handfast som mobilförbud för de oinitierade, men det lönar sig i längden. 

Men lärarassistenterna då? Här är väl regeringen på väg att revolutionera skolan genom att vi lärare ska ges utrymme att höja utbildningens kvalitet enligt ovan? Nej, i utbyte mot kopiering, laminering och rastvaktande har det successivt smugit fram att vi i sådana fall ska undervisa ännu mer än tidigare. Vi behövs ju i klassrummen så här i lärarbristens tid, men vad vi får för tid till för- och efterhandsarbete för den tillskjutna undervisningen eller hur vi mår som en följd av detta verkar vara egalt. 

Farsen övergår snart i tragedi

Om inte denna kanonad av verklighetsfrånvända förslag snart upphör och om man som styrande politiker inte i högre grad konsulterar oss inom professionen så övergår denna fars snart i en tragedi.

 

Av Jonas Nilsson 

Förstelärare på Stordammens skola i Uppsala

Föreläser om ledarskapet i klassrummet