Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Skolläkarna behövs om barn ska få jämlik vård

Dagens toppnyheter – inrikes
Foto: Christian Gustavsson

I Sverige sker i regel den sista obligatoriska läkarundersökningen av barn vid cirka två års ålder. Ska vården vara jämlik bör skolhälsovården få tillbaka sitt uppdrag att regelbundet kontrollera barns hälsa, skriver skolläkaren Sophie Ekman.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Skolhälsovården har varit ett garanterat heltäckande skyddsnät för alla Sveriges barnfamiljer. Första linjens vård, lika i alla skolor, lika för alla barn oavsett social bakgrund och etnicitet. Därtill en lokal folkhälsomyndighet med uppdraget att ge barnfamiljer hållbara råd och rön om hälsa baserad på evidensbaserat faktaunderlag av medicinsk personal.  

Skollagar från 1944–2010 har varit knivskarpa och stipulerat att det ska finnas skolsköterskor och skolläkare i varenda skola. Likaså att det ska ingå regelbundna kontroller av barns hälsa av både skolläkare som skolsköterska tre gånger under skoltiden.

En egen enhet i skolan

1985 års skollag löd: ”Skolhälsovården har till ändamål att följa elevernas utveckling, bevara och förbättra deras själsliga och kroppsliga hälsa och verka för sunda levnadsvanor.” 

Fram till 2010 var skolhälsovården, skolläkare och skolsköterskor en egen enhet i skolan. Den hade också som uppgift att samverka med övriga personalgrupper inom elevhälsan som psykolog, kurator, speciallärare och specialpedagoger. Tillsammans med rektorn hade skolöverläkaren ansvaret för alla barns psykiska och fysiska hälsa.

Medicinska förordningar gick alltid till skolhälsovården och till dess medicinska chef, oftast skolöverläkaren. 

”Hälsovård” blev ”hälsa”

I dag går medicinska förordningar till skolan, det vill säga till rektorn, som utan medicinsk kunskap har ansvar över medicinska samhällsviktiga uppgifter som exempelvis vaccineringar. 

Nya skollagen 2010 drevs igenom av dåvarande utbildningsminister Jan Björklund (L) och Alliansregeringen, samtliga riksdagspartieter röstade för. 

Här ersattes ordet ”hälsovård” av ordet ”hälsa”, en juridisk finess där ytterst få förstår skillnaden. Men i och med det lyfte man bort uppdraget att låta skolhälosvården verka som ett lokalt folkhälosinstitut, lett av skolöverläkaren, till att bli rektorns ansvar. Det professionella hälsovårdsuppdraget finns därmed inte kvar i skolan, och inte heller i primärvården.

Oklarhet i vem som skulle betala

Tyvärr stod det i skollagen från 1944 och inte heller i senare skollagar vem som skulle bekosta skolhälsovården. Eftersom skolhälsovården hade ett ben i utbildningsväsendet (kommunalt och tidigare statligt) och ett ben i sjukvården (landstinget) fanns två olika huvudmän. Så vem skulle betala, kommunen eller landstinget? 

Denna oklarhet är säkert orsaken till att skolhälsovården i sin dåvarande form avskaffades. Kommunerna såg chansen att slippa det man ansåg vara kostnaderna för sjukvård – och därmed borde ligga på landstinget. 

Dags att gå tillbaka till jämlik vård

I Sverige med vissa undantag, sker därför nu den sista obligatoriska läkarundersökningen av barn vid cirka två års ålder på barnavårdscentralen, BVC. Därefter garanteras inte barn, ungdomar eller unga vuxna en enda läkarundersökning. Nästa kontrollstation blir som vuxen, vid mammografi, cellprover eller prostatascreening.

Vi behöver samla in ett gediget faktaunderlag om vad förändringen i skollagen 2010 innebär för hälsan för Sveriges befolkning. Först när vi kan se vad konsekvenserna blev av att skolhälsovårdens landstingsuppdrag försvann 2010 kan vi komma vidare med en lösning. Kanske bör landstinget få uppdrag att återinföra skolhälsovården?

Psykisk ohälsa, somatiska sjukdomar som inte upptäcks tidigt och osunda levnadsvanor innebär stora kostnader för landstinget och, än värre, skapar ohälsa och lidande.

 

Av Sophie Ekman

Skolläkare Christinaskolan

Skolöverläkare em Solna