Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Skolbolagens vinster är inte det största problemet

Inernationella engelska skolan.
Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG
HP Tran är lärare på en skola som elever söker sig bort från.
Foto: Privat

Det största problemet är inte de obegränsade vinster som aktiebolagsskolorna tillåts ta ut – inte heller valfriheten när vi vill det bästa för våra barn.

Det största problemet är de effekter som marknadsstyrningen av svensk skola har gett oss. Vi sitter fast i en rävsax i ett dysfunktionellt system, skriver läraren HP Tran.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Det korta svaret på Anna Dahlbergs fråga i helgens ledartext är ”Nej”. Du är inte skolsegregationen. Det är skolsegregationen som är skolsegregationen. 

Det långa svaret är förstås inte lika enkelt. 

Jag arbetar på en sådan där skola som Dahlberg beskriver. Det är en skola som ligger i ett av Göteborgs ytterområden, en skola som väljs bort och som betecknas som frånvalsskola. För så funkar det svenska skolsystemet som i dag verkar i en marknad. I en marknad finns vinnare och förlorare. Vi har skolor som är populära och har gott rykte. Skolor som barn och föräldrar står på kö för att få komma in. Och på andra sidan har vi skolor som aktivt väljs bort, som man förfäras av och oroas för.

En långsam nedbrytning

Problemet har aldrig varit på individnivå. Problemet är inte att du och jag, som föräldrar, vill det bästa åt våra barn. Det är systemfelet som vi tvingas verka i. Och felet här är den marknadisering av skolan som vi har haft i över två decennier nu. Det har varit ett långsamt och försiktigt nedbrytande av skolan – mitt framför våra ögon. Vi har bara inte velat se eller förstå den. Förrän nu.

Vi har sett den nu när de största börsnoterade skolbolagen har börjat köpa upp små skolor i allt större takt. Vi ser det nu när de har börjat etablera sig i nästan alla stora städer. Och vi ser det ännu mer nu när deras aktieinnehavare fått utdelning, hundratals miljoner, lagom till julen. En saftig julklapp till alla shareholders, traders och investerare i skolbolagen. 

Det är vi lärare som tvingas betala priset genom ett ofantligt merarbete med anpassningar och dokumentation.

Men det största problemet är inte de obegränsade vinster som aktiebolagsskolorna tillåts ta ut – ett system som vi för övrigt är världsunika med här i Sverige. Det största problemet är de effekter, konsekvenser och följder som marknadsstyrningen av svensk skola har gett oss. 

Svaga kunskapsresultat 

I en marknad slåss företagen om kunderna. I en skolmarknad slåss man om betygen. För det är betygen som kunderna eftertraktar när de sätter sina barn i en viss skola. Förr ansågs betygen vara en indikator på hur goda kunskaper en elev hade. Men i marknaden tvingas och pressas lärare till att sätta högre betyg för att behålla skolans goda rykte och hålla statistiken fortsatt hög. I en marknad har kunden alltid rätt och om läraren har satt fel betyg blir kunden missnöjd, vill göra reklamation, överklaga och i värsta (bästa?) fall flytta sitt barn till en annan skola som förhoppningsvis kan sätta ett högre betyg. Det kallas betygsinflation, glädjebetyg. 

Lärarbristen

Det har pratats om lärarbrist ganska länge nu och ingen verkar riktigt ta det på allvar. Men det är faktiskt inte bristen som är det största problemet. Det största problemet är att allt färre skolor har råd att anställa behöriga och erfarna lärare. De kostar helt enkelt för mycket. Därför har allt fler skolor börjat anställa obehöriga och unga lärare. Budgeten måste vara i balans och siffrorna måste vara gröna. 

Utbildningsgapet

Sverige är det land som har störst kunskapsskillnader mellan inrikes och utrikes födda, enligt OECD. Det har Anna Dahlberg fullständigt rätt i. Beklagligt och sorgligt. Men en sak som OECD också lyfter fram är att det svenska skolsystemet, med en marknadsstyrning, har bidragit till att skillnaderna kan vara så ofantligt stora. En förklaring är segregationen. Och ja, bostadssegregationen är en bidragande orsak och ja, migrationsnivån och brister i integrationsarbetet kan också vara en förklarande faktor. Men både forskare, utredare, i Europa och Sverige, är tydliga när de säger att det ökade antalet friskolor är med om att förstärka nuvarande segregation. Jag vet exakt vad jag talar om ty jag befinner mig mitt i denna storm. 

Godkäntgränsen

Det nuvarande betygssystemet, med en skarp gräns för godkänt, gör att fler skolor känner sig tvingade att skjuta över alla barn till ett E. Och det är vi lärare som tvingas betala priset genom ett ofantligt merarbete med anpassningar och dokumentation. Det är ingen slump att allt fler lärare sjukskriver sig, går in i väggen eller går ned i tjänst. Regeringens nya satsning ”Läsa-skriva-räkna”-garantin är en garanti som inte har någon större ekonomisk uppbackning. Det är lärarna ute på fält som ska se till att garantin upprätthålls och det är vår hälsa som vi betalar med.

Stöket

Stöket är ett faktum. Och den ser olika ut på olika skolor - och varje skola hanterar stöket på olika sätt. Vi kan alla konstatera att stöket har ökat men ingen har ställt sig frågan varför. Här är mitt svar: Stöket har ökat för att allt färre vuxna rör sig ute i korridorerna. På min egen skola gick vi från 53 vuxna ner till 35. Det är klart som tusan att stöket ökar när tillsynen blir mindre. Vi lärare som är kvar tvingas arbeta mer och skynda oss snabbare för att hinna med det vi är anställda och utbildade till att göra, undervisa. Lägg därtill att mer tid och kraft läggs till att reda i konflikter och bråk, skriva incidentrapporter, kontakta hemmen, utfärda konsekvenser för oönskade beteenden och så vidare.

Otryggheten

För att få en ökad trygghet i våra skolor måste våra politiker våga satsa mer pengar och resurser. Här gäller det att anställa fler skolvärdar, fritidspedagoger och annan kringpersonal som kan vara ute bland eleverna och som har möjligheten och tiden att ingripa innan konflikter uppstår. 

Hederskulturen

Det finns en hederskultur ute i förorten och det är en fruktansvärd problematik som jag har sett, verkat och dagligen gör mitt bästa för att motarbeta. Min egen erfarenhet har lärt mig att det bästa botemedlet mot hederskultur, och andra skadliga och tveksamma värdegrunder som vissa barn får med sig hemifrån, är en god utbildning och god skolgång. Man problematiserar och medvetandegör skadliga könsnormer, homofobi, synen på relationer och sex, rasism i skolorna. 

De största vinnarna i det här systemfelet är skolaktiebolagen. Förlorarna är vi föräldrar när vi tvingas agera och välja i den dysfunktionella rävsaxen som är svenskt skolsystem.

Det är ett pågående och långsiktigt arbete som görs i landets alla skolor. Det är i skolorna som vi är med om att forma våra barn till att bli goda och ansvarsfulla samhällsmedborgare. Vi kanske inte är lösningen på alla hederskonflikter, men vi är definitivt ett viktigt led i det förebyggande arbetet. 

Rör inte valfriheten

Jag tror inte heller att vi ska röra valfriheten bland skolor. Det finns ett stort stöd hos landets befolkning för att den ska vara kvar. Däremot tror jag att det är viktigt att vi börjar diskutera skolans systemfel mycket mer och att vi vågar ta itu med de allra största bristerna. 

Tills vidare kan vi, som enskilda individer, inte göra mycket mer. Vi får helt enkelt ta de beslut som vi tror är bäst för våra barn och hoppas att de skolval vi gör är de bästa möjliga.

Det är sorgligt att det har gått så här långt. Och det är sorgligt att grundskolan har blivit en klassfråga. En fråga om att ”välja rätt” och ett val mellan bra och dåliga skolor. Men det är så här det blir när man kastar in skolan i en marknadsstyrning. Man får skolor som konkurrerar med varandra och man får skolor som är bra och dåliga. Man får vinnare och man får förlorare.

De största vinnarna i det här systemfelet är skolaktiebolagen. Förlorarna är vi föräldrar när vi tvingas agera och välja i den dysfunktionella rävsaxen som är svenskt skolsystem. 


Av HP Tran

Lärare i Göteborg