Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Skolan måste förändras - inte barnen

Karin Elf

Det finns inte ett enda barn som vill misslyckas i skolan. Och det finns säkert inga pedagoger och rektorer som vill misslyckas heller. Därför måste vi öka kunskapen för att hjälpa våra barn, skriver skribenten och mamman Karin Elf.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, så som adhd och asperger, misslyckas i skolan - Skolverkets rapport som presenterades förra veckan talar sitt tydliga språk. Det här betyder att lärare misslyckas i sina jobb som pedagoger och rektorer misslyckas i sina jobb som chefer.

Jag tror verkligen att pedagoger och rektorer vill hjälpa sina elever och att de gör sitt bästa utifrån de förutsättningar som finns. Men förutsättningarna för att lyckas är under all kritik. Det saknas politisk vilja, resurser och kunskap.

Vi som är föräldrar till barn med denna typ av funktionsnedsättningar är smärtsamt medvetna om det som Skolverkets rapport kommit fram till. Vi lever med det här dygnet runt. Det är vi som varje dag skrapar ihop det som finns kvar av våra barn efter en dag i skolan för att barnet ska orka en dag till.

 

LÄS MER: Låt mig tillföra fakta till debatten om adhd 

 

Pedagoger och rektorer har inte tillräckliga kunskaper om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar tyvärr. Man vill hjälpa, men man kan inte. Många föräldrar känner nog igen sig i att man sitter på möte efter möte med skolan och alla är överens om att skolan ska göra olika åtgärder och anpassningar för att på bästa sätt kunna möta elevens behov. Alla är överens i teorin. Men sen händer inte det där man kom överens om. För i praktiken finns inte tillräckliga kunskaper.

Det räcker inte med ”sunt förnuft”. Har du inte en gedigen utbildning inom detta är mitt förslag att du tar hjälp av din chef. Be om utbildning, för det här behöver du faktiskt kunna. Statistiken säger att i varje klass kan det finnas två eller fler elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Så det här berör alla pedagoger och rektorer på alla skolor.

Ju mindre ni kan om detta desto större blir nämligen den negativa effekten av funktionsnedsättningarna för eleverna. En direkt konsekvens av otillräckliga anpassningar blir elevens uppförande i skolan. Tyvärr ses barnens oförmåga att hantera en skolmiljö som inte är anpassad ofta som dålig uppfostran och faller tillbaka på föräldrarna.

Men ett dåligt uppförande, när det handlar om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är barnets sätt att säga att situationen i skolan är övermäktig.

Det betyder att ”jag mår inte bra här så nu reagerar jag för att visa hur jag mår”. Adhd och autism är funktionsNEDsättningar. Det är viktigt att veta vad paketet som kommer med diagnosen innehåller. Annars finns stor risk att eleven blir sjuk.

 

LÄS MER: Fem regler som inte existerar i vår familj 

 

För enkelhetens skull låtsas vi att adhd är en sjukdom. Precis som de flesta sjukdomar så finns ju en symtombild och så även med adhd. Symtomen är ouppmärksamhet, impulsivitet och hyperaktivitet. Om man inte tar hand om de här symptomen tillstöter komplikationer. Det blir följdsjukdomar. Följdsjukdomarna för adhd kan se ut så här: ilska (ni vet svordomar och otrevliga ungar som käftar emot läraren), frustration, kravkänslighet, trötthet, frånvaro, oro, irritation och utåtagerande beteenden.

Medicinen mot ovan nämnda heter anpassningar. Får man inte sin medicin när man är sjuk så blir man ju varken frisk eller smärtlindrad. Det är egentligen inte svårare än så. Adhd i sig behöver inte betyda följdsjukdomar. Adhd i sig är inte en sjukdom. Men man blir på riktigt sjuk om ens adhd inte tas om hand.

Lek med tanken att du behöver använda kryckor för att kunna gå och varje dag ska du upp till ditt kontor som är på 78:e våningen och den där hissen man hela tiden säger ska installeras, den installeras inte.

Så varje dag får du ta dig upp ändå. Ganska snart kommer nog irritationen, tröttheten, svordomarna osv. Efter ett tag kommer du nog inte orka försöka mer. Säkert kommer ditt beteende ifrågasättas av din chef som kommer undra om du är motiverad att jobba överhuvudtaget.

 

LÄS MER: Skolan ska vara en trygg plats för alla barn 

 

Det är så synd att man ofta missar den bakomliggande orsaken till de här beteendena. Och det är inte lätt att ha en funktionsnedsättning vars symtom är så starkt förknippat med ett oacceptabelt socialt beteende. Jag skulle önska att man som vuxen i sådana lägen reflekterar över sitt eget professionella ansvarstagande i stället för att skuldbelägga eleven och föräldrarna.

Det finns inte ett enda barn som faktiskt vill misslyckas, och säkert inga pedagoger eller rektorer heller. Det finns inga genvägar. Det behövs politisk vilja, resurser och kunskap.

 

En längre version av texten publicerades på Adhd-ministeriet

 

Karin Elf

förälder och skribent på Adhdministeriet

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!