DEBATT. Det är valår och jag funderar på min arbetssituation och mina elever. Jag läser de olika partiernas partiprogram och sliter mig i håret. Saker som borde vara så enkla är så besynnerligt svåra. Ibland funderar jag på när exakt våra politiker senast besökte en skola.
Nationell plan för studiero
Det konstateras att det måste till mer ordning och reda, stabilare klassrum och mer arbetsro. Regeringen la i maj förra året fram en nationell plan för just ökad trygghet och studiero. Där talar man om mobilförbud, stärkta möjligheter att stänga av eller omplacera elever och att det behövs ett tydligt regelverk för när skolans personal ska ingripa fysiskt.
Sverigedemokraterna vill ha jourskolor för stökiga elever.
Liberalerna propsar på betyg i ordning och uppförande.
Det är så skruvat. Allt är upp och ner, ut- och in och vridet på avigsidan.
Lägg inte skulden på skolan
Låt mig förklara pedagogiskt. Det är så lätt att förfasas över hur drulliga människor är när de bryter benen. Man kan rasa över klumpedunsarna, utbilda sjukvården så att alla blir experter på benbrott och skriva långa utredningar om hur vi ska få människor att promenera med ökad försiktighet.
Tacka fan för att elevresultaten dippar och 14 procent av våra nior inte blir behöriga till gymnasiet. Vi är ju inga trollkonstnärer!
Eller så kan vi sanda marken och ta bort halkan. Det är lite där svensk skolpolitik är nu. Det är dags att inse att så länge inte sanden ligger där den ska kommer benfrakturerna aldrig upphöra.
En skola med svångrem
Tänk om politiker och beslutsfattare kunde ta sig tiden att besöka skolan under en vecka, att liksom betrakta verksamheten på marknivå. Här inne i vårt hörn av verkligheten blir det nämligen smärtsamt tydligt att skolan befinner sig på svältgränsen.
Enligt Lärarförbundets rapport ”En skola med svångrem” handlar det läsåret 2018/2019 om 700 miljoner kronor som sparats in på Sveriges elever. Skillnaderna mellan olika kommuner är stora vilket är en nagel i ögat på den ambition om ökad likvärdighet som det stoltserats med de senaste åren.
Kan inte köpa in läromedel
Detta märks överallt och hela tiden. Ta det här med läromedel till exempel, vårt och elevernas arbetsmaterial, själva kärnan i undervisningen. Enligt en rapport framtagen av bland andra Läromedelsförfattarna kan var femte lärare inte ens köpa in de mest grundläggande läromedlen.
Jag kan inte låta bli att undra vilken annan arbetsplats som skulle acceptera så många anställda utan adekvat utbildning.
Samma undersökning visar att bara 14 procent av Sveriges lärare kan köpa in allt material de behöver för att kunna bedriva relevant och rimlig undervisning. Istället fulkopierar man, stressar fram eget material eller får förlita sig på Google. Tacka fan för att elevresultaten dippar och 14 procent av våra nior inte blir behöriga till gymnasiet. Vi är ju inga trollkonstnärer!
Som så många gånger förr är det elever från socioekonomiskt svaga hem, där bokhyllorna ekar tomma, som drabbas värst. Klart som korvspad att människor faller och bryter benen om de tvingas springa hundra meter på glashalt underlag.
Billiga och obehöriga lärare
Listan kan göras ännu längre. I jakten på att spara pengar (eller plocka ut stora vinster!) väljer många skolor att hellre anställa billiga obehöriga lärare än mer kostsamma utbildade. Läsåret 2019/2020 var endast 70 procent av Sveriges lärare i grundskolan behöriga i minst ett av sina undervisningsämnen.
Detta beror delvis på lärarbrist förstås. Jag menar, vem vill egentligen jobba på en arbetsplats där vägen aldrig sandas och förslagen på åtgärder ofta är förunderliga hittepå-skojerier utan verklig effekt?
Men vi måste också vara ärliga med att det handlar om att spara pengar. Enligt en rapport gjord av Lärarnas riksförbund sparar landets skolor 3,3 miljarder kronor varje år på att anställa obehöriga. Jag kan inte låta bli att undra vilken annan arbetsplats som skulle acceptera så många anställda utan adekvat utbildning.
Många elever saknar med andra ord både läromedel och utbildade lärare. Inte så sabla märkligt att arbetsron uteblir och kunskapsresultaten svajar va?
Det snålas överallt
Jag skulle kunna fortsätta i det oändliga. Jag har inte ens berört de många kommuner som sparar in på elevassistenter, skolkuratorer, skolmåltider, skolsköterskor och skolbibliotek. Eller att många lärare bedriver undervisning i undermåliga lokaler med dålig ventilation. Eller att klasstorlekarna bara växer och växer. Sedan 2006 har elevantalet i Stockholms grundskoleklasser ökat med 20 procent för att bli konkret.
En riktig skola kostar pengar
Det är så lätt att komma med lösningar som är alldeles gratis, såsom att införa mobilförbud eller ökade mandat för lärare att ta fysiska krafttag mot elever. Det är så lätt och så gratis.
Mycket svårare och så makalöst mycket dyrare är det att se till att elever har utbildade lärare och relevant arbetsmaterial, att de får uppehålla sig i rymliga lokaler i lagom stora klasser, att de kan låna spännande böcker i bibblan och gå till kuratorn om världen stormar.
Som man sår får man skörda, som min morfar brukade säga. Kom alltså inte här och snacka om bristfällig undervisning eller förfasas över struliga elever innan vägen är sandad och vi kan förebygga alla brutna ben. En stabil väg att gå på och inga fler elever som faller – det är vad jag skulle önska som vallöften 2022.
Av Maria Wiman
Lärare
