Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Migrationsverket: Skjut inte budbäraren

Mikael Ribbenvik. Foto: MAJA SUSLIN/TT / TT NYHETSBYRÅN
Foto: / TT NYHETSBYRÅN

Det är viktigt att vår verksamhet granskas och jag har inget emot en debatt om hur asylpolitiken tillämpas. Men låt inte det enskilda ärendet vara den enda utgångspunkten, skriver Migrationsverkets generaldirektör Mikael Ribbenvik.  

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

”Homosexuella skickas tillbaka – klarar inte Sveriges homotest”. Så löd en rubrik i Expressen nyligen. I kvällstidningsartikeln som skrivits ihop med livsstilsmagasinet QX granskas handläggningen av två enskilda fall. I båda fallen rör det sig om kvinnor som åberopat skyddsskäl på grund av sexuell läggning. 

Som i alla asylärenden ligger bevisbördan på den enskilde, det är denne som ska göra sitt behov av skydd sannolikt. Det innebär att utredaren måste lyssna på den sökandes berättelse, ställa frågor och se till att ärendet blir tillräckligt utrett. Det finns inget ”homotest” eller formulär för hur samtalet ska gå till. Däremot riktlinjer som betonar att en persons tankar och känslor kring sin grupptillhörighet är högst personliga. Varje berättelse måste bedömas individuellt. 

En stor andel av dem som söker asyl i Sverige har sådana skäl att de får sin ansökan beviljad. Hittills i år är siffran 58 procent av dem som fått sina skäl prövade i sak av Migrationsverket. Om andelen bifall har ökat eller minskat bland dem som åberopar sexuell läggning är det ingen som vet. Det finns ingen statistik över det. Därför går det inte att verifiera de uppgifter som framförs i artikeln om en ökad andel avslag. Det vi vet är att fler än någonsin har fått beslut det senaste året efter det som hände 2015 när över 160 000 sökte asyl i Sverige. Det har lett till en kraftig ökning av såväl bifall som avslag. 

Efter att ha granskat Migrationsverkets handläggning kommer reportrarna till slutsatsen att kvinnorna nu ska ”utvisas till [   ] förföljelse och kanske döden”. Om det finns sakförhållanden som talar mot den slutsatsen så får läsaren inte veta det. Reportrarna missar också att berätta om domstolens granskning av besluten. Alla som tycker att Migrationsverket har fattat ett felaktigt beslut har ju möjlighet att få beslutet överprövat av domstol. Det är en grundläggande del i den enskildes rättssäkerhet och rättstrygghet. Så varför nämns inte det med ett enda ord i den över 12 000 tecken långa artikeln? 

Artikeln väcker enligt Expressen starka reaktioner hos de politiker som ombeds läsa den. Bland dem finns företrädare för de riksdagspartier som i bred enighet har beslutat om regelverket och röstat för en skärpning. Flera av de tillfrågade är kritiska och distanserar sig från de konsekvenser som regelverket får. Kvaliteten och rättssäkerheten i prövningen sätts ifråga. Någon nämner också lagstiftningens roll. Här finns principiella frågor att lyfta. Är beviskravet för högt ställt i asylärenden? Ska handläggarna lägga mindre tid på att utreda och ställa frågor? 

I den senaste tidens nyhetsflöde finns flera exempel på artiklar med liknande infallsvinkel på allt från konvertiter till åldersbedömningar. Jag tycker att det är viktigt att vår verksamhet granskas och jag har inget emot en debatt om hur asylpolitiken tillämpas. Det är viktigt i en tid av förändring inom området. Men låt inte det enskilda ärendet vara den enda utgångspunkten. Risken är att det stora perspektivet går förlorat och att allmänheten får en förenklad bild av en av våra största samtidsfrågor. Hanne Kjöller gjorde en liknande reflektion efter att ha läst en artikel av författaren Agneta Pleijel i DN. Den artikeln handlar om en familj där barnen trots stor studiebegåvning har fått besked om utvisning. Dramaturgin är välbekant och följer en standardmall. Den stora fyrkantiga byråkratin ställs mot det enskilda människoödet. Det är tjänstemännens brist på analys och omdöme som är felet. 

Men vi som är tjänstemän kan inte fritt bestämma vem som ska få stanna utifrån vad vi själva tycker eller känner. Vi kan inte sätta oss över den lag som medborgarna via sina folkvalda har beslutat om. Om lagen är fyrkantig leder det till fyrkantiga beslut. Då hjälper det inte att varje gång skjuta på budbäraren. 

Nej, fortsätt att granska människors upplevelser av den svenska asylprocessen så kommer jag och mina medarbetare oförtrutet fortsätta vårt arbete med att rätta till de brister som identifieras inom vår verksamhet. Men fastna inte i den förenklade och slitna dramaturgiska mall som så länge stått i vägen för en mer allsidig och saklig belysning av asyl- och migrationsfrågorna. Vi måste kunna höja perspektivet. 

Mikael Ribbenvik

Generaldirektör Migrationsverket

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!