Det dricks mycket alkohol i Sverige. Alkoholindustrin jublar förstås. För oss andra finns få skäl till överdriven glädje. Bruket av alkohol är nämligen ett av våra större samhällsproblem.
Det håller inte alla med om. "Det är inte bruket utan missbruket som är ett problem", tycker de. Den argumentationen skulle hålla om bruk och missbruk var helt skilda åt. Men så är det inte.
All forskning visar att ökat alkoholbruk också leder till ökat missbruk. Ökad konsumtion av alkohol syns direkt i statistiken för misshandelsfall och våldsbrott.
Ju fler som dricker och ju mer det dricks desto fler barn kommer att känna sig otrygga. Och i förlängningen kommer ökad alkoholkonsumtion också synas i sjukvårdsstatistiken och i kostnaderna för vård och rehabilitering.
Alkoholreklam uppgår i dag till sjuhundra miljoner kronor i Sverige. År 2000 var motsvarande siffra åtta miljoner kronor. Det betyder att vi alla blir tillvanda till en bild av alkohol som framhäver hur gott det är med sprit, hur roligt det blir på fester och hur viktigt det är med rätt vin till fisken. Även barn får denna bild genom reklamen.
Tre av tio män och en av fyra kvinnor i Sverige har en riskabel alkoholkonsumtion. De dricker på ett sätt som gör att de utsätter sig för akut eller kronisk fysisk och psykisk ohälsa.
En del nyliberaler säger att det är vars och ens eget ansvar att dricka måttfullt. Det är ett förhållningssätt helt utan inslag av solidaritet.
När jag var fackligt aktiv var jag på många veckokurser där det ibland dracks en hel del på kvällarna. På en sådan kurs presenterade sig en kursdeltagare som nykter alkoholist. Han sa att han tyckte det var jobbigt att finnas med i sammanhang där det dracks. Vi andra bestämde då att ingen av oss skulle dricka alkohol under den veckan. Det gick alldeles utmärkt.
Vår frihet att dricka var inte viktigare än en kamrats välbefinnande.
Resonemanget om vars och ens eget ansvar utgår från att det bara är den som dricker som drabbas. Så är det inte. Alkoholen drabbar alla i omgivningen och många av dem är barn.
I många hem dricks det på ett sådant sätt att barnen i stället för glädje bara känner oro och rädsla för vad som ska hända. Det är ett svek från vuxenvärlden som naturligtvis märks varje helg, men mer på storhelger och allra mest på julen.
Det här är sådant jag tänker på när jag ser hur TV4 på julaftonens morgon frossar i uppmaningar att dricka alkohol i jul. De tävlar i att göra mumma med starksprit, kändisar ringer in och sjunger snapsvisor, de talar oavlåtligt om vikten av att dricka under julhelgen.
Det är bedrövligt och kan väl inte enbart förklaras av att en av program - ledarna vill sälja så många exemplar av sin spritbok som möjligt och att en av de medverkande vill sälja sina egna viner.
Det är som om ingen ansvarig på kanalen någonsin hört talas om att alkohol kan skapa något problem alls. Och framförallt inte på jul. Ingen av dem har läst "Svinalängorna" av Susanna Alakoski, sett filmen eller hört någon berätta om hur spriten förstört deras barndoms helger.
Om någon vill ta ansvar kan man börja med att ta utsatta barn på allvar.
En bra regel kan vara att barn och ungdomar aldrig ska dricka och att vuxna inte ska dricka under graviditet, i samband med bilkörning eller på arbetet. Sist jag kollade var programledarskap en form av arbete.
Inför nyår hoppas jag slippa uppmaningar till mer drickande. Folk kommer nog att dricka ändå och många barn kommer att bli rädda när lulliga vuxna ska "slappna av" och blir klängiga och fyllebekännande.
Många kommer att hamna i slagsmål, alltför många kommer att ha oönskat sex, kvällar kommer att sluta i gråt och gräl.
Så snälla TV4 och SVT: medverka inte till det i onödan, tack.
Lars Ohly, riksdagsledamot och före detta ledare för Vänsterpartiet.
