Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Skatteverkets bisarra jakt på kontantanvändare

Skatteverkets plågsamma metoder gör att mindre företag tvingas säga nej till viktiga och trogna kunder, skriver debattörerna. Foto: CHRISTINE OLSSON/TT
Peter Thörn är ordförande för Småföretagarnas riksförbund. Foto: Anna Lauridsen/Kullafoto
Björn Eriksson är initiativtagare till Konantupproret. Foto: FREDRIK KARLSSON/ BILDBYRÅN

Att låta Skatteverket trakassera en thaivagn i skärgården kan inte vara det bästa sättet att använda svenska folkets skattepengar på.

Småföretagare tvingas lägga ned – samtidigt som banker och storföretag kommer undan med massiv pengatvätt, skriver Peter Thörn och Björn Eriksson.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT | FÖRETAGANDE. Vi småföretagare vill ofta kunna erbjuda våra kunder att betala med kontanter. Men eftersom Skattemyndigheten driver jakt på oss känner många av oss tvungna att ge upp och bli digitala för att inte bli trakasserade. Det kan låta hårt, men det är så vi upplever det. Behandlingen av oss bottnar, tror vi, i en lika gammal som tröttsam idé om att alla småföretagare är fifflare.

År 2010 skulle Skatteverket komma till botten med problemet och tillsatte en nationell samordnare för kontanthantering. Man införde då kassaregister och personalliggare med rigorösa regler och regelbundna kontroller. Sedan dess har vi småföretagare som hanterar kontanter blivit jagade för småsaker. Att till exempel använda fel färg på bläcket eller att glömma att dra ett streck när dagen är slut i personalliggaren ger dryga böter.

Skyhöga böter mot thaivagnen

Ett exempel ur verkligheten: En kvinna som driver en thaivagn på en ö i Stockholms skärgård fick påhälsning av en delegation på fyra personer från Skatteverket härom året. De upptäckte då att hon fyllt i ett fel i personalliggaren vilket renderade en bot på 12 500 kronor. Året därefter fick hon återigen påhälsning från delegationen, som nu hittade en låda med 500 enkronor i hennes kiosk. Det var extrapengar om hon behövde komplettera med varor under dagen, förklarade ägaren. Skatteverkets utsända kunde godta en del av summan, men inte hela. Eftersom det var andra gången hon bröt mot skattelagen inom en tolvmånadersperiod, blev bötesbeloppet denna gång 25 000 kronor – kanske mer än vad thaivagnen ens omsatte.

Varför denna hetsjakt på just kontanter? Det går minst lika bra att fuska med elektroniska betalningar, skriver Björn Eriksson och Peter Thörn. Foto: TT

Ni hör ju själva hur bisarrt detta är. Att skicka ut fyra personer från Skatteverket till en thaivagn i skärgården kan inte vara det bästa sättet att använda svenska folkets skattepengar på. Men så här håller man på, och driver bort företag från att använda kontanter.

Banker och storföretag kommer undan

Samtidigt kan banker och storföretag komma undan med att tvätta stora summor pengar eller gömma undan dem på paradisöar. Varför silar man då mygg och sväljer kameler? Jo, banker och storföretag har råd att köpa sig skickliga skattejurister, och storföretagen har starka fackförbund som rutit ifrån och avstyrt kontroller. Lättare då att skicka ut delegationer för att jaga hundralappar bland småföretagare som kiosker, frisörer, caféer, verkstäder, vars ägare inte har några sådana muskler utan bara försöker få vardagen att gå ihop.

Nu har Skattemyndigheten hållit på med detta i tio år. Under tiden har kontanter försvunnit i sådan stor utsträckning (till viss del just på grund av Skatteverkets metoder) att problembilden knappast finns längre. Men man missar ändå målet, för det går minst lika bra att fuska med elektroniska betalningar. Med olika swish-nummer kan exempelvis betalningen för den ena glassen hamna på företagskontot och den andra på privatkontot. Lätt som en plätt men minst lika svårt att komma åt för skattemyndigheten som svarta kontanter.

Se till att jaga de verkliga bovarna i stället för att jaga hundralappar från dem som stretar och strävar och försöker få sina liv att gå ihop.

Skattemyndighetens metod är alltså inte bara plågsam för små företag. Den är också helt verkningslös. Det enda som hänt är att de drivit bort kontanterna. För stora företag är detta förmodligen i sin ordning, men för många mindre företag betyder det att man får säga nej till viktiga och trogna kunder.

Småföretagens betydelse för landsbygden

Vi efterlyser nu en bättre förståelse hos politiker och myndigheter för värdet av småföretagande, inte minst socialt ute i landet. Den lilla butiken är ofta den naturliga samlingspunkten för bygdens invånare. De små verksamheterna bär upp turismen. Caféet, frisören eller verkstaden är de ställen där traktens ungdomar kan få sommarjobb. Och så vidare. Men i dag känner sig många småföretag så trakasserade att de till slut ger upp och lägger ner kontanthanteringen för att slippa bekymren med kontrollerna. En del går så långt att de lägger ner sin verksamhet helt och hållet.

Det kan inte vara Skatteverkets uppgift att driva företag från att använda kontanter och få dem att lägga ned verksamheten som det är nu. Skatteverket måste modernisera sin syn på hur man kommer åt svarta pengar. Fuska kan man göra både med kontanter och med digitala pengar och ju större verksamhet desto mer fuffens, det kan vi garantera. Se därför till att jaga de verkliga bovarna i stället för att jaga hundralappar från dem som stretar och strävar och försöker få sina liv att gå ihop. Då får vi mer nytta av skattemedlen och fler och mer motiverade småföretagare i landet, där trots allt fyra av fem arbetstillfällen har genererats i Sverige de senaste 30 åren.

 

Av Peter Thörn

Ordförande Småföretagarnas riksförbund

Björn Eriksson

Initiativtagare till Kontantupproret 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!