"Skäggetorp är en bas för yrkeskriminella"

Riskfyllt. Skäggetorp har en av landets högsta andelar unga som står utanför samhället. De kan fångas upp av yrkeskriminella som rekryterar en svans av ungdomar, skriver Christian Gustavsson.
Foto: Emil Nordin

"Att bekämpa gängkriminalitet och de nu aktuella brotten är helt och  hållet en polisiär fråga.Skäggetorp i Linköping har under de senaste  åren blivit en bas för gängrelaterad brottslighet. Samtidigt har polisen  tagit ett steg tillbaka, skriver Christian Gustavsson.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Vad ska ni politiker göra med Skäggetorp? Frågan är vanlig och berättigad efter mordet tidigare i veckan, de ökade gängbråken och den allvarliga branden tidigare i somras. Alla har så klart sin egen förklaring till varför det hänt. Polisen är inte tillräckligt närvarande, det finns för lite resurser, arbetslösheten är hög, politikerna borde vara mer närvarande eller Sverige tar emot för många invandrare. I verkligheten finns det ingen enkel förklaring och därför inte heller en enkel lösning.

Skäggetorp i Linköping är vad många skulle beskriva som ett utsatt bostadsområde. Den grova, gängrelaterade brottsligheten har ökat i området under de senaste åren.

Men samtidigt som det är utsatt är det också starkt, med en stolthet, många goda förebilder, duktiga lärare och ungdomsledare, stora resurser i skolorna och tryggheten av att vara Hemma för många människor.

Linköping är en av de mest välmående kommunerna i landet. Ändå har området Skäggetorp en av landets högsta andel unga som befinner sig i utanförskap, som varken arbetar eller studerar. De står utanför samhället, och kan då lättare fångas upp av yrkeskriminella som inte drar sig för att använda våld och rekrytera en svans av ungdomar.

Men att bekämpa gängkriminalitet och de nu aktuella brotten är helt och hållet en polisiär fråga. Vare sig politiker eller medborgare ska agera rättsväsende och ansvaret för det som gjorts ligger på gängen, inte någon annan. Det är bara att konstatera att det är ett misslyckade att det har fått pågå så länge som det gjort.

Kommunen och landstinget har, inte minst de senaste åren, gjort satsningar på mer verksamhet i Skäggetorp. Skolan och vårdcentralen har extra resurser och fritidsverksamheten har utökats, inte minst i samband med lov och ledigheter. Kommunen har också sedan länge varit närvarande i form av ett medborgarkontor. Samtidigt lär vi oss hela tiden, fin-slipar och hittar nya vägar fram för varje år. Ibland har vi också chansat - på en person, på en verksamhet på en idé - utan att veta exakt hur det faller ut.

Den aktör som tyvärr tagit steget tillbaka i närvaro är polisen, trots att vi från politikens sida under många år lyft fram vikten av en riktig närpolisverksamhet som samspelare med kommunen i våra bostadsområden. Med så många fantastiska och engagerade poliser jag träffat i frågor som rör ungdomar så inser jag vilken nytta de skulle kunna göra med en mer permanent närvaro än i dag.

I Linköping görs stora satsningar inom bostadsbyggande och renoveringar, satsningar görs på idrott, skolresultaten stiger, våra företag investerar och växer, arbetslösheten sjunker inom alla grupper. De framgångar som grundläggs nu måste komma alla till del.

Kärnan av yrkeskriminella som kunnat växa i området måste bekämpas av rättsväsendet, men vi Linköpingsbor - genom kommun och personligt engagemang - måste också stå redo att stänga de kriminellas rekryteringsbas och ta om hand svansen av ungdomar.

Det är viktigt att utsatta områden inte blir isolerade bubblor som ingen besöker, och som de boende sällan lämnar. Vi behöver fler som står upp för sitt bostadsområde och sina ungdomar, vi behöver fler som söker sig till Skäggetorp för att handla eller fika, fler som engagerar sig i områdets föreningsliv, fler som agerar som mentorer eller förebilder för ungdomar i skolan eller i arbetslivet. Det finns så mycket gott att bygga på i Skäggetorp. Det bästa sättet att markera mot gängen är att ta den chansen nu. Bara gemensamt kan vi ta tillbaka vår stad från dem som inte drar sig för att förstöra den för sin egen vinning.


CHRISTIAN GUSTAVSSON,

kommunalråd (M) i Linköping