Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Ska ”sunt förnuft” ersätta regelverken?

Jag uppskattar att Menekse Mermer tar frågan på allvar, däremot har jag svårt att förstå hennes slutsatser, skriver Jonas Andersson (SD), till höger i bilden.

Om det är sunt förnuft att inte be på arbetstid och detta är ett problem av begränsad omfattning, vad finns det då för skäl att vara emot en komplettering av regelverket, skriver Jonas Andersson, SD.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

REPLIK. Socialsekreteraren Menekse Mermer verkar ha missuppfattat hur politik fungerar. Mitt jobb är att tillvarata väljarnas intressen utifrån vad jag lovat inför valet, och med hänsyn taget till vad mitt parti står för. Mermer har i tidigare debattartiklar försvarat könsseparerade badtider på kommunala badhus och burkini för barn. Hon har även i en artikel på nationaldagen klargjort att hon som kom till Sverige från Turkiet som 10-åring inte vill identifiera sig som svensk. Det är i den kontexten Mermers replik bör läsas.

För religionsfrihet

Jag är sverigedemokrat, men även innan jag klev in i partiet så var jag emot könsseparerade badtider och burkini på barn i Sverige. Emot religiös klädsel i skattefinansierad verksamhet, emot att offentlig verksamhet skall anpassas till religiösa seder, emot böneutrop från minareter. Jag förespråkar en sekulär stat men även religionsfrihet – där rätten till frihet från religion i det offentliga ingår.

Det finns naturligtvis ingen motsättning mellan detta och regler för fikaraster, privata ärenden på jobbdatorn eller regler för hur rökare får utöva sin last.

Utifrån mitt arbete med ensamkommande i 15 år, är jag förespråkare för assimilation och anpassning till det svenska samhället. Jag anser exempelvis att värderingar från Erdogans allt mindre sekulära Turkiet knappast är särskilt önskvärda i svensk kontext på svensk mark. Jag tycker vi ska vara ytterst rädda om de framsteg som gjorts i kvinnofrågor i Sverige de senaste hundra åren, och att separationen av stat och kyrka är av godo.

Mermer är emot ett böneförbud, och jag förespråkar heller inget förbud. Däremot är det viktigt med ett tydliggörande rörande hur religiöst utövande ska regleras på arbetstid på skattefinansierade arbetsplatser. Det finns naturligtvis ingen motsättning mellan detta och regler för fikaraster, privata ärenden på jobbdatorn eller regler för hur rökare får utöva sin last.

Onödigt med regler?

Vidare menar Mermer att eftersom bön under betald arbetstid inte är något stort problem på de arbetsplatser hon känner till, så är ett tydliggörande av regelverket onödigt. Samma argument syntes på Twitter efter min artikel, att det var ”common sense” att inte be på arbetstid.

Om det är sunt förnuft att inte be på arbetstid och detta är ett problem av begränsad omfattning, vad finns det då för skäl att vara emot en komplettering av regelverket? En sådan reglering skulle enbart behöva appliceras på dem som saknar sunt förnuft och inte har förstått relationen mellan privat religionsutövning och betald arbetstid.

Jag uppskattar att Menekse Mermer tar frågan på allvar, däremot har jag svårt att förstå hennes slutsatser rörande mitt försvar av den sekulära staten.

 

Av Jonas Andersson (SD)

Ledamot i Socialförsäkringsutskottet