Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Ska strid i domstol krävas för flytt till landsbygden?

Helena Lindahl, näringspolitisk talesperson för Centerpartiet.
Sandra Söderström och Jani Lohela vill köpa en gård och en bit mark i Västerbotten, men hindras i och med ett överklagande från länsstyrelsen.

På grund av ett överklagande från länsstyrelsen hindras nu ett ungt par från att köpa en fastighet och en bit mark i Västerbotten.

Länsstyrelsen måste tänka om – annars kommer det krävas ny lagstiftning för att människor ska kunna flytta ut på landet, skriver Helena Lindahl (C).

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. För en stark landsbygd behövs möjligheter att leva, bo och bidra med arbete och skattekraft i länets alla delar. Det är i synnerhet av stor betydelse för små kommuner där varje extra boende som arbetar gör ett stort avtryck. 

Därför gör det mig beklämd att en strikt restriktiv tolkning av byråkrati tillåts stå i vägen för positiv utveckling i våra byar. 

Ett ungt arbetande par, Sandra och Jani, hade en önskan om att köpa en mindre gård på landsbygden, ha ett fåtal djur och börja bygga en familj. I en tid då urbanisering och avfolkning av byar utgör ett verkligt problem för många län vore det logiskt att uppmuntra deras önskan.

Tyvärr är det inte så det blivit i praktiken.

Fick grönt ljus

Paret enades med en säljare om att köpa ett hus, ekonomibyggnad och ett några hektar jordbruksmark och skogsmark utanför Robertsfors i en avstyckning från en större fastighet. Affären är bra för båda parter då säljaren ärvt och främst är intresserad av att behålla skogen samtidigt som Sandra och Jani var intresserade av en mindre gård och möjligheter till att ha djur.

Man kan också hävda att det finns ett allmänintresse att de fysiska byggnaderna inte står och blir ännu ett i raden av ödehus på glesbygden. 

Lantmäteriet gav grönt ljus till avstyckningen. Drömmen om ett liv på landet stod på tröskeln att förverkligas samtidigt som byn var på väg att få nya arbetsföra och friska krafter. 

Skulle länsstyrelsen tolkning vinna gehör så är det väldigt negativt för byarnas attraktionskraft

Tyvärr gjorde länsstyrelsen en hel annan tolkning och klev in och överklagade saken, vilket innebär att det unga paret måste ta ärendet till mark- och miljödomstolen. I sin överklagan hänvisar länsstyrelsen till fastighetsbildningslagen tredje kapitel, femte och sjätte paragrafen. 

I den femte paragrafen framgår det bland annat att särskild hänsyn skall (inte bör, utan skall) tas till intresset av att sysselsättning och bosättning i glesbygd främjas. 

Inte avgjort ännu

Om länsstyrelsens tolkning är riktig eller inte har mark- och miljödomstolen ännu inte tagit ställning till, men det saknas inte möjlighet att vara generösare när det handlar om inflyttning till glesbygden. 

Det är en möjlighet som jag anser att länsstyrelsen i ett landsbygdslän bör nyttja i ett läge där valet i praktiken står mellan inflyttning och landsbygdsutveckling eller att låta gamla jordbruksbyggnader stå och förfalla. Att något nytt större jordbruk, vilket kräver omfattande investeringar, skulle etableras på platsen är högst osannolikt sett till samhällsutvecklingen.

När Lantmäteriet i sin handbok för fastighetsbildningslagen tolkar lagens mening, med erfarenhet från tidigare rättsfall, gör man bedömningen att ”i glesbygd, där behovet av regionalpolitiska hänsyn är särskilt stort, kan det vara motiverat att vara något mindre restriktiv i fråga om bildandet av små fastigheter”. 

Landsbygdens attraktionskraft

Det är en tolkning som vore önskvärd och som även länsstyrelsen i ett landsbygdslän med byar som kämpar mot utflyttning kunde ställa sig bakom. Därför hoppas jag i första hand att länsstyrelsen agerar konstruktivt, inser att man gjort en onödigt strikt tolkning som är dålig för landsbygden och drar tillbaka överklagandet. I andra hand hoppas jag att mark- och miljödomstolen finner att Lantmäteriets generösare tolkning är korrekt. 

Skulle länsstyrelsen tolkning vinna gehör så är det väldigt negativt för byarnas attraktionskraft och det eldar på utvecklingen med ödegårdar. Då går lagstiftningen inte i takt med samhällsutvecklingen och behöver moderniseras för att hela landet ska kunna leva på riktigt.

 

Av Helena Lindahl (C)

Näringspolitisk talesperson