DEBATT. Ska det krävas att en tågvärd misshandlas till döds? Eller att människor slutar åka tåg för att de inte kan känna sig trygga ombord innan regeringen tar frågan om hot och våld ombord på tågen på fullt allvar? Det är frågor som Sekos medlemmar inom spårtrafiken ställt sig allt oftare under våren. För hot och våld är deras vardag.
Frågan om hot och våld på tågen har alltid varit ett problem och dessvärre har situationen eskalerat under pandemiåret. Antalet resenärer har minskat men antalet incidenter har ökat. På sträckan Hallsberg-Kumla-Örebro fick det till exempel i vintras sättas in väktare och polis för att kunna garantera säkerheten för personal och resenärer efter flertalet våldsincidenter.
415 tillbud – på en enda vecka
Under en vecka i mars i år rapporterades, bara på de tåg som SJ trafikerar, inte mindre än 415 tillbud kopplade till konflikter ombord på tågen. Fyra av dessa tillbud inkluderade fysiskt våld. Under samma marsvecka rapporterades det in över 1 000 tillbud inom Stockholms pendel- och tunnelbanetrafik. Listan skulle kunna göras ännu längre med alarmerande siffror från även andra delar av landet.
Det finns krafter som försöker få frågan att handla om etnicitet. Detta är så klart kvalificerat skitsnack och inget som stämmer överens med verkligheten.
Trots detta är responsen från regeringen sval och förslag på åtgärder lyser med sin frånvaro. Vi frågar oss hur det skulle låtit från politiskt håll om denna omfattande utsatthet skulle förekommit på annat håll i samhället?
Seko inser att frågan om hot och våld ombord på tågen inte kan lösas över en natt. Frågan är komplex och lösningarna sträcker sig över flera olika politiska ansvarsområden. Vi noterar exempelvis att det finns krafter som försöker få frågan att handla om etnicitet. Detta är så klart kvalificerat skitsnack och inget som stämmer överens med verkligheten. Etnisk bakgrund avgör inte om du hotar eller misshandlar en tågvärd.
Så allvarligt att Löfven behöver agera
Frågans komplexitet är dock inte skäl nog för att vi som företräder denna utsatta grupp ska skickas runt mellan riksdagsutskott och departement när vi försöker få politikernas uppmärksamhet. Det duger inte. Detta är en samhällsfråga som i grunden handlar om att såväl resenärer som ombordanställda ska känna sig trygga. Det är dags att någon visar ledarskap och tar ett samordnande ansvar i frågan.
Vi kräver att samtliga aktörer inom järnvägsbranschen bjuds in till en nationell samordning för att tillsammans beskriva de problem som finns och peka ut en väg framåt för att lösa dessa. Frågan är av den dignitet att Sveriges statsminister Stefan Löfven är den som bör ta initiativet. I synnerhet när den bild vi får är att inget enskilt departement har mandatet och/eller viljan att göra det.
Resenärernas trygghet påverkas också
Situationen för personalen är mycket allvarlig och deras hälsa står på spel. Det lagliga skyddet för de anställda måste öka. Men det handlar inte bara om personalen. Tågvärdarnas trygghet är även resenärernas trygghet. Regeringen måste nu strunta i departementsprestige och agera som folkvalda i stället för att ducka för att frågan är komplex och därmed inte göra någonting.
Seko kräver att regeringen handlingskraftigt går fram i en samordnande roll för att trygga våra medlemmars arbetsmiljö och resenärernas trygghet. En sak är säker, vi kommer att fortsätta arbeta med frågan. För så länge Sekos medlemmar riskerar att bli misshandlade på jobbet vägrar vi hålla tyst.
Av Gabriella Lavecchia
Vice förbundsordförande Seko, Service- och kommunikationsfacket
Martin Alnebring
Ordförande Sekos spårtrafikbransch
Premium
Premium
Premium