Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Ska din purjolök rädda dig när krisen kommer?

Diana Janse, ambassadör (tjänstledig), riksdagskandidat för Moderaterna.
Johanne Hildebrandt, före detta krigskorrespondent, riksdagskandidat för Liberalerna.
Foto: Jorgen Hildebrandt

Vi vet inte när nästa attack eller kris kommer, det enda vi kan vara säkra på är att den kommer.

Att vara en ”prepper” är inte att vara en foliehatt – det är att ta ansvar för sig själv, sin familj och för vår kollektiva motståndskraft, skriver riksdagskandidaterna Diana Janse (M) och Johanne Hildebrandt (L), som bägge levt i krigshärdar.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Sverige är ett av världens mest digitaliserade länder. Samtidigt hamnar vi på plats 43 i National Cyber Security Index, ett index som rankar cybersäkerhet – sämre än Paraguay men något bättre än Nordmakedonien. Cyberangrepp i form av stöld eller spioneri pågår varje dag, året om, enligt Säpo.

Oavsett om kriminella organisationer och/eller främmande makt ligger bakom har revorna i skyddsnätet runt vår digitala infrastruktur blottats alltför många gånger. Det må vara Transportstyrelse-skandalen, patientuppgifter på villovägar, stängda Coop-butiker eller dataintrång i känsliga IT-system.

Mycket behövs göras för att minska Sveriges sårbarhet vad gäller vital infrastruktur och försörjningskedjor. Men i väntan på incidentutredningar, statliga utredningar och att det nationella cybersäkerhetscentret ska komma i gång kan vi alla dra vårt stå till stacken.

För det är inte bara våra företag och myndigheter som behöver bli bättre. Ansvaret ligger även hos oss själva. 

Ingenting i plånboken

I dag är många så digitalt trygga att de inte har ens en tjuga i plånboken och bara en purjolök i kylen, väl medvetna om att de kan swisha till sig allt de kan behöva. Gott så, men vad händer om elen försvinner och mobilen slocknar? Vad ska du betala med när de digitala betalningsmedlen havererar?

Vi har alla ett ansvar att se över vår egen beredskap. 

Mat. Vatten. Kontanter. Nödvändiga mediciner. Radio. Stormkök. Drivmedel. Ved. Stearinljus. Pannlampa. Det skadar inte heller att ha pratat igenom med sin familj om hur man ska agera om ni av ett eller annat skäl inte kan få tag på varandra. Det hela kan verka abstrakt och onödigt, men vi har båda levt i krigshärdar och det har gjort oss medvetna. Det tär på kropp och psyke när det inte finns någon värme eller el, vatten måste bäras uppför trapporna och oron för att inte komma över förnödenheter ständigt gnager.

Inte foliehatt

Att vara en ”prepper” innebär därför inte att vara en domedagssiande foliehatt. Det innebär att ta ansvar för sig själv, sin familj och för landets – vår kollektiva - motståndskraft. Det innebär att optimera förutsättningarna för rationella och kloka beslut också i pressade situationer ned på individnivå. Det innebär också att inte tära på det offentligas resurser så att de i stället kan gå till de svagaste och mest utelämnade. 

De senaste årens olika it-haverier har bara lett till smärre störningar i vårt samhälles förmåga att fungera. Hur nästa attack – eller kris – ser ut vet vi inte. Kanske är det betalsystemen. Kanske bensinpumparna. Kanske vitala logistikkedjor. Kanske elnätet. Kanske något annat. 

Vi vet inte när nästa attack eller kris kommer. Det enda vi kan vara säkra på är att den kommer. 

Och att vi kan välja att vara förberedda. 


Av Diana Janse

Ambassadör (tjänstledig), riksdagskandidat (M)

Johanne Hildebrandt

Fd krigskorrespondent, riksdagskandidat (L)