Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Sjöstedts pipande stoppar inte Löfven

Den mest symbolladdade frågan är nya undantag från turordningsreglerna i Las. Sjöstedt lovar till och med att fälla regeringen om den rör Las, fast det är nog bara ett muspip, skriver Kjell-Olof Feldt. Foto: CLAUDIO BRESCIANI/TT
I dag håller riksdagen statsministeromröstning om Stefan Löfven. Foto: STINA STJERNKVIST/TT
Kjell Olof Feldt var finansminister (S) 1983–1990.

S kan faktiskt tala sanning när de försvarar uppgörelsen. Höga marginalskatter på arbetsinkomster är inte bra, arbetsrätten behöver anpassas till nya förhållanden och hyresregleringen försvårar bostadsbristen, skriver S-profilen Kjell-Olof Feldt.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT | REGERINGSBILDNINGEN. Den socialdemokratiska partiledningen gjorde det oväntade. Visserligen hade Stefan Löfven gjort klart att man var beredd till eftergifter och kompromisser för att få ett regeringsunderlag som stod fritt från Sverigedemokraterna. Men de krav särskilt Centern ställde riktade sin udd mot kärnfrågor i den politik socialdemokratin stod för: Skatterna som fördelningsinstrument, Las som trygghet i arbetslivet och hyresregleringen som skydd mot giriga fastighetsägare. 

Ändå godtog Socialdemokraterna till slut en uppgörelse om förändringar på alla dessa tre områden, där den mest symbolladdade är nya undantag från turordningsreglerna i Las. Även om en sådan reform villkoras av att arbetsmarknadens parter inte kan enas om arbetsrättens framtid, riskerar Socialdemokraterna en ny strid med fackföreningsrörelsen. I varje fall har det skapat förhoppningar hos Vänsterpartiet om inbrytningar i LO-leden. Jonas Sjöstedt lovar till och med att fälla regeringen om den rör Las, fast det är nog bara ett muspip.

Löfven har själv antytt att det kan bli för mycket av det goda, när fyra partier ska få plats med sina profilfrågor och favoritprojekt.

Undvek konservativt block

Många kommer nog att se dessa och andra eftergifter enbart som uttryck för Socialdemokraternas syn på regeringsinnehavet som värt ett hur högt pris som helst. Jag tror att man ville undvika en annan större risk som kunde bli följden om förhandlingarna med C och L inte ledde till en uppgörelse. Nämligen att Jimmie Åkessons dröm om ett nytt högerblock skulle bli verklighet med M, KD och SD som kärna och de två återstående borgerliga partierna som villrådiga medlöpare. 

Annie Lööf vill vara med och bestämma – och samtidigt sitta i opposition. Foto: ANDERS WIKLUND/TT

Det kan – och bör – dessutom vara så att beslutsfattarna inom S faktiskt talar sanning när de försvarar uppgörelsen. Höga marginalskatter på arbetsinkomster är inte bra, arbetsrätten behöver anpassas till nya förhållanden och hyresregleringen försvårar bostadsbristen. Regeringen kommer att få det nog så svårt ändå utan att behöva fatta beslut den inte tror på.

 

LÄS MER: Tre miljoner boende drabbas av Lööfs extremism 

 

Svårt realisera alla punkter i uppgörelsen 

Det finns nämligen anledning att vara bekymrad över hur Sverige ska kunna styras med fyrpartiuppgörelsens 73 punkter som rättesnöre. Det kan sättas i fråga om den överväldigande mängden löften om reformer och förbättringar verkligen kan genomföras på ett ekonomiskt ansvarsfullt och i praktiken fungerande sätt. Löfven har själv antytt att det kan bli för mycket av det goda, när fyra partier ska få plats med sina profilfrågor och favoritprojekt. 

 

LÄS MER: Centerns anhöriginvandring är det sista vi behöver

 

En ansats till prioritering finns i tidsangivelser för vissa beslut liksom för leveransen av utredningar. För de större projekten, som den omfattande skattereformen och snabbtågsbygget, har man klokt nog avstått. Tydligen är det i förhandlingarna om budgeten som prioriteringen ska ske.

Vem ska regera

Det stora frågetecknet måste sättas för konstruktionen av samarbetet mellan regeringen och de två borgerliga partierna. Annie Lööf har beskrivit sig som ledare av ett parti fortfarande i opposition mot regeringen Löfven. Samarbetet är strikt begränsat till de områden som behandlas i de 73 punkterna. Även om de kan säjas vara många återfinns inte så centrala uppgifter för budgetpolitiken som anpassning till konjunktursvängningar och insatser vid andra samhällsekonomiska störningar, till exempel bortfall av exportmarknader efter Brexit eller en ny finanskris. 

Med andra ord, Centerpartiet vill inte ha något ansvar för vad som kan hända med Sveriges ekonomi, antingen det gäller att motverka arbetslöshet eller strama åt en överhettad ekonomi.  

Så vem ska regera då?

 

Av Kjell-Olof Feldt

Finansminister (S) 1983–1990