DEBATT. I Sverige dör årligen cirka 1 500 personer i självmord. Sett till hela befolkningen minskar självmordstalet i Sverige, men i vissa grupper ses en ökning eller i bästa fall stagnation. Bland unga 20–29 år ökade antalet självmord med cirka 2 procent per år mellan 2006–2020.
Vi har under många år utgått från att självmord nästan alltid är den yttersta konsekvensen av psykiatriska tillstånd, exempelvis depression. Men i många fall är det inte så och därför kan inte självmordsprevention enbart vara en fråga för sjukvården.
I stället bör vi se på självmord som en komplex händelse med många olika bakomliggande faktorer.
Ny forskning leder till ett flertal insikter som är viktiga att uppmärksamma inför en ny nationell strategi för att förhindra självmord.
Den första insikten är att många som tar sitt liv inte har en psykiatrisk diagnos. De här personerna har inte sökt vård för psykiska besvär, de har heller inte kommunicerat tankar om att ta sitt liv och ofta har självmordet kommit som en blixt från klar himmel.
Eftersom självmordstankar fortfarande är omgärdat av mycket skam och stigma är anonyma stödlinjer ett viktigt komplement.
I stället handlar det ofta handlar om en smärtsam, problematisk och ofta skamfylld livssituation som exempelvis att vara mobbad, förlora jobbet, gå igenom skilsmässa, ha stora skulder. Personer som har en tuff livssituation behöver snabbt fångas upp och få adekvat stöd av samhällsfunktioner som elevhälsan, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen eller Kronofogdemyndigheten.
En person som upplever sin situation som totalt hopplös uttrycker inte heller alltid tankar på självmord. Att uttrycka självförakt, att inte se en lösning på sina problem eller inte orka med sin smärta kan också innebära risk för självmord.
Vi behöver förstå att döden som utväg helt enkelt kan uppstå när livet känns för tungt att bära, inte bara som en konsekvens av ett psykiatriskt tillstånd.
Den andra insikten vi vill uppmärksamma är att självmordsrisk är väldigt svårt att bedöma.
Vi vet att självmordstankar är vanligt, men att endast en bråkdel av de som tänker på döden som en utväg faktiskt försöker ta sitt liv.
Fått större förståelse
De senaste åren har man med teknikens hjälp bättre kunnat följa upp individer med risk för självmord. Därmed har vi fått en större förståelse för hur tankar på självmord kan variera dramatiskt. Det kan gå väldigt fort från tanke till handling och variera mycket över tid. Vi behöver därför vara medvetna om att de som tar sitt liv inte alltid har planerat detta under en lång tid.
Den tredje insikten är att vi behöver ge riktat stöd till sårbara och suicidnära personer inom vården. Personer som är i kontakt med vården har ofta svåra psykiska besvär och psykiatriska tillstånd som står i fokus för behandling.
Särskilda, evidensbaserade insatser för att specifikt uppmärksamma och behandla självmordsrisk behövs.
Här finns ett flertal nya behandlingsmetoder som betonar långsiktig uppföljning. Förutom medicinsk behandling behöver personer med psykiatriska tillstånd erbjudas psykologisk behandling och stöd i att hantera svårigheter.
Skam och stigma
Den fjärde insikten vi vill uppmärksamma är att vården inte kan ta hand om allt mänskligt lidande.
Vi behöver använda resurser inom vården smart, så att personer med lättare psykiska besvär får hjälp av primärvården och bara de med allvarligare psykiatriska tillstånd behandlas inom specialistvården, psykiatrin.
Eftersom självmordstankar fortfarande är omgärdat av mycket skam och stigma är anonyma stödlinjer ett viktigt komplement. Mind har erbjudit medmänskligt stöd under decennier för att minska känslan av ensamhet, psykiska besvär och självmordstankar. Vi ser i forskning hur våra samtal kan lindra, och därmed minska lidande.
Alla kan hamna i en svår situation som riskerar att leda till tankar på döden som en utväg. Låt ingen förlora hoppet om att kunna lösa sin livssituation. Låt oss använda dessa nya insikter för att rädda liv.
Av Karin Schulz
generalsekreterare Mind
Här kan du få hjälp
Är du närstående: Ta alltid självmordstankar eller planer på allvar. Bevara lugnet, men vidta åtgärder.
Prata och våga lyssna. Uttryck din oro och ställ frågor. Ge konkreta exempel på varför du tror att det finns en självmordsrisk. Visa empati och döm aldrig. Men vidhåll att alla har ett eget ansvar för sina handlingar.
En självmordsnära person behöver träffa någon från psykiatrin på en gång. Ring 112 eller åk till en akutmottagning. Om möjligt – lämna inte personen ensam.
Självmord är ofta impulshandlingar. Självmordsnära människor är ofta ambivalenta in i det sista. Det går att påverka dem. Betona att det går att få hjälp och att saker och ting kommer att bli bättre.
Ring alltid 112 om läget är akut.
BRIS vuxentelefon: 077-150 50 50.
BRIS – Barnens hjälptelefon Tel: 116 111.
www.bris.se
Självmordslinjen: 90 101, chatt.mind.se.
Jourhavande präst: Nås via 112.
Föräldratelefon: 020-85 20 00.
Jourhavande kompis: 020-22 24 44.
Spes (Riksförbundet för suicidprevention och efterlevandes stöd): spes.nu.
Telefonjouren: 020-18 18 00.
Jourhavande medmänniska: 08 – 702 16 80
Källor: mind.se och www.spesistockholm.se
