Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Sexköpslagen borde göra lyxfruar olagligt

Bo Rothstein.
Foto: Jan Wiriden

En man som köper sex av samma kvinna två gånger i veckan går fri medan en man som gjort samma sak en enstaka gång blir en brottsling, skriver Bo Rothstein.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Återigen har det uppstått en diskussion om sexköpslagen. Argumenten är dock tämligen uttröskade. Mot varandra står de som att i det måste stå envar myndig medborgare fritt att till marknaden erbjuda de förmågor man önskar så länge det inte går att på visa att det man erbjuder är till skada för någon annan. Den andra sidan anför till exempel att kroppen är en så pass integrerad del av personligheten att den inte ska göras till en handelsvara.


Det argument jag menar har någon tyngd är värdet av jämställdhet. Av någon anledning (som man kan fundera länge över) är andelen män som köper sex av kvinnor betydligt högre än motsatsen. Sexköp motverkar därmed jämställdheten eftersom den som köper i detta fall har makt över den som säljer. Sexuella relationer som uppstår därför att den ena parten har överlägsna ekonomiska resurser är tvivelsutan anatema till målet att uppnå jämställdhet. Men om jämställdhet är skälet för att behålla lagen om förbud mot sexköp så är den i sin nuvarande utformning tämligen betydelselös. Bristen på jämställdhet i vårt samhälle har nämligen tämligen lite att göra med den slags maktobalans som sexköpslagen avser att komma åt. 


Om man vill åstadkomma att män med överlägsen ekonomisk makt inte kan dominera relationen till sin kvinnliga partner måste enligt min mening lagen förstärkas. Det finns nämligen många andra typer av förhållanden mellan män och kvinnor som utmärks av den maktobalans som mäns större ekonomiska resurser kan ge och som är mycket mer problematiska vad gäller målet att uppnå jämställdhet. Det är inte alls ovanligt att män med stora ekonomiska resurser har permanenta förhållanden med kvinnor med betydligt mindre resurser. Mycket talar för att i många av dessa förhållanden så sker det ett utbyte liknande det som avses i lagen mot sexköp, att kvinnan tillhandahåller sexuella tjänster i utbyte mot ekonomisk ersättning. 


Att ekonomiskt resursstarka kvinnor har förhållanden med betydligt ekonomiskt resurssvagare män är enligt statistiken synnerligen ovanligt. Vi ser med andra ord här samma obalans mellan könen som när det gäller den verksamhet som vi dagligdags benämner prostitution. Den framgångsrike regissören med makt över kommande rollbesättningar och den betydligt yngre kvinnliga skådespelaren. Den med anställningsmakt bemyndigade äldre manlige redaktionschefen och den yngre kvinnliga journalisten utan fast anställning. Den synnerligen förmögne manlige entreprenören och den betydligt yngre kvinnan som ännu är studerande. Forskning visar att när kvinnor lever med män som står sig ekonomiskt starkare så blir fördelningen av hemarbetet betydligt mera ojämställt än när kontrahenterna är resursmässigt mera jämbördiga.    

Problemet är att det finns en egendomlighet i själva lagtexten, nämligen att ersättning för sexuella tjänster enbart är olaglig om detta utbyte sker "tillfälligt". Detta är synnerligen obegripligt. En man som köper sex av samma kvinna två gånger i veckan går fri medan en man som gjort samma sak en enstaka gång blir en brottsling. Vad gäller målet att uppnå jämställdhet måste det vara värre om män kan utnyttja sin ekonomiska makt till att kontinuerligt bestämma över kvinnors sexualitet än om detta bara göra tillfälligt. Ur ett jämställdhetsperspektiv innebär lagens nuvarande utformning att vi låter vaneförbrytarna gå fria men straffar tillfällighetsförbrytarna.

 Jag vidgår att det kan finnas många tveksamma fall, till exempel när parterna i ett förhållande faktiskt har sin sexuella förbindelse på ett jämställt vis även om det existerar uppenbara ekonomiska olikheter dem emellan. Detta måste naturligtvis utredas från fall till fall. Detta kan i förstone låta märkligt men myndigheterna utreder redan i dag ifall förhållanden mellan svenska medborgare och deras utländska partner som önskar permanent uppehållstillstånd är "äkta kärlek" eller enbart kommit till för att den ena har en resurs som den andra inte har (dvs möjlighet att ordna så kallade anhöriginvandring). Anser sig staten kunna reda ut vad som är äkta kärlek i det ena fallet borde den kunna göra det i det andra. Menar man allvar med att målet med sexköpslagen är att skapa mer jämställdhet måste "tillfällighetsrekvisitet" tas bort. 

Bo Rothstein är professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet