Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Semesterresorna utvecklar Sverige

Foto: Christian Örnberg

Ofta hörs krav på inskränkta resmöjligheter. Men människor mår bra av att resa utomlands, och resandet ökar Sveriges mångfald, skriver Carl Bildt (M).

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

I dag besöker jag resemässan TUR i Göteborg. Jag ska berätta om utrikesdepartementets konsulära uppdrag, det vill säga att hjälpa svenskar i nöd utomlands när alla andra möjligheter är uttömda. I uppdraget ingår också att informera om situationen i landet dit resan går.

Det konsulära uppdraget blir allt viktigare för UD - under senare år har vi behövt spara på mycket, men inte på detta. Förra året var 2 000 fall så allvarliga att departementet i Stockholm kopplades in. Många fler ärenden hanterades av ambassaderna. Jag besöker mässan för att prata med resenärer och arrangörer, inte minst för att vara tydlig med att det tyvärr också finns begränsningar för vad UD kan hjälpa till med.

Det finns också ett annat budskap som jag vill förmedla med min närvaro: Att resandet är bra för Sverige. Det är positivt att svenska folket i dag gör 25 procent fler utlandsresor än 2009. Det är tyvärr ingen självklar ståndpunkt. Alltför ofta hörs i debatten krav på inskränkta möjligheter till resande.


En gång i tiden handlade resemotståndet främst om att reglera arbetskraft och kapital. Det skulle vara svårt för svenskar att dra utomlands för att med hjälp av pengar eller kunnande som de skaffat sig i Sverige, berika sig någon annan stans. Det var dock aldrig i närheten av så absurt som på andra sidan Järnridån, där kommunistiska tyranner byggde murar för att hindra människor att resa utomlands.

I dag motiveras kraven på minskat resande främst med miljöargument. Rödgröna politiker har föreslagit höjda flygskatter som skulle försvåra många familjers möjligheter att resa. Opinionsbildare har krävt att svenskarnas flygresande ska ransoneras till på sin höjd en resa vartannat decennium. De frågar sig vad det ska tjäna till att resa till Thailand en gång om året. Eller till Rom över helgen. Inte heller att mobilitet ställs mot miljö är nytt i debatten. Jag såg det på nära håll i debatten om Öresundsbron. Lika märkliga som miljöargumenten var då mot att danskar och svenskar knöts närmare varandra, lika märkliga är samma argument mot minskat resande i dag.

När jag i dag besöker resemässan kommer jag att påminnas om vad resandet betyder för människor och samhälle. Den svenska resebranschen sysselsätter drygt 7 000 människor och säljer tjänster för cirka 50 miljarder kronor. Det är ändå inte det främsta argumentet för resandet.


Viktigast är att de flesta människor mår bra av att resa. Resorna ger inspiration och kunskap, minnen och erfarenheter. Resorna uppfyller drömmar, ger tid med vår omgivning, ger oss ett nytt sammanhang. Det är en så grundläggande del av vår frihet att det i den svenska grundlagen slås fast att ingen får hindras att lämna riket.

Resandet ökar mångfalden i Sverige. Vi tar hem kulturimpulser, mat, idéer, vi kanske till och med blir förälskade i någon. Det mänskliga livet utvecklas.

Resandet möjliggör möten som är avgörande i affärslivet, för vår viktiga handel och för våra duktiga forskare. Det ökar förståelsen för hur man resonerar i andra länder.

Det finns många goda argument för att vi bör svara upp mot och begränsa den globala uppvärmningen, men minskat resande och färre mänskliga möten är inte vägen dit. Modern informationsteknologi ger fantastiska möjligheter, men den kan inte fullt ut ersätta fysiska möten. Om människor slutar resa och träffas är det på sikt skadligt för politisk stabilitet, världsekonomi och vetenskap. Och i förlängningen skulle det snarare riskera att förvärra den globala uppvärmningen.

Jag får ibland frågan varför jag som utrikesminister reser så mycket. Jag brukar svara att världen till största del faktiskt ligger utanför Sverige. Till Göteborg kom jag i går efter två dagar på Irland med EU:s utrikesministrar. På ett sätt som hade varit omöjligt i en telefonkonferens eller över Skype har vi kunnat fördjupa oss bland annat i hur EU ska gå vidare för att få till ett frihandelsavtal med USA.


Tidigare i veckan besökte jag Island. Där kunde jag direkt med isländska politiker diskutera hur Sverige kan snabba på Islands EU-anslutning, ifall det isländska folket beslutar sig för att de vill bli medlemmar. Jag kunde också på plats lära mig mer och prata med inblandad markpersonal i Keflavik, varifrån Sverige är tänkt att nästa år hjälpa till med Islands luftrumsövervakning.

Detta hade jag inte kunnat göra på något annat sätt än genom fysiska möten.

När vi befinner oss i världen gör vi avtryck i den. Samtidigt lär vi oss av andra och utvecklar Sverige. Det gäller inte bara för mig som utrikesminister - utan för alla svenska resenärer.

 

CARL BILDT